För två veckor sen var jag på en intervju, och det kändes så himla rätt. Kriterierna som de specat i jobbannonsen motsvarade ungefär ALLA mina styrkor och erfarenheter. Jag kände mig okrossbar och taggad! Rekryteringspersonen och jag hade ett bra samtal, vi tittade på mina erfarenheter och diskuterade min bakgrund. I rollen skulle det ingå en del teknik och en del personalansvar, jag kände att jag kunde erbjuda en bra blandning av de båda!

Idag ringde jag och försökte återkoppla… mitt CV hade presenterats för rekryterande chefer och de hade efter lite resonemang landat i att de behövde någon med mer teknisk kompetens. Någon som kunde ta de tekniska diskussionerna med cheferna och vara med på en gång. Samtidigt ville de inte förlora möjligheten att ta in mig som resurs, och skulle undersöka möjligheterna att ge mig en annan roll. Vad nu det skulle vara för roll på ett företag där det kryllar av tekniker, mekaniker och konstruktörer? Idag skulle de gå vidare med två andra kandidater, som båda är gamla tekniker och som sedan tagit sig an roller där de fått team ansvar, men fortfarande med ena foten kvar i tekniken. Den foten jag aldrig stuckit in i tekniken, för jag anser att det är experterna som ska få uttala sig – inte mediokra chefer utan verklighetsförankring.

Så här står jag nu, med ett krossat hopp och funderar på vad jag ska göra istället. För det gör ont, när hoppet förloras och nya utmaningar susar iväg. Ska jag ge upp och inse att det inte kommer leda till något på det här bolaget? Eller ska jag hoppas att de trots allt inser vilken grym tillgång jag skulle vara? Inte ens med en kontaktperson inne på bolaget lyckas jag ta mig på intervju – hur ska jag då, någonsin, kunna förflytta mig från min nuvarande roll?