-
Sköna söndag
Vilken söndag jag lyckades få till! Till att börja med en rejäl sovmorgon, en stor kopp kaffe och så besegrade jag stryktvättsberget. Den känslan älskar jag. När tvättkorgen är tömd och tvätten struken och nedlagd i lådor.
Dagens första mission var att hjälpa en vän. Hennes hus är ute till försäljning och hon var utsocknes med familjen så jag stack dit och gjorde den sista handpåläggningen på blommor, färsk frukt och liknande.
.
Sen åkte jag och plockade upp Natalia för brunch, supermysigt hon har skrivit om det här. Jag tänker inte kopiera, men uppskattade verkligen såväl Egg Benedicts som den crème brulée som ingick. Mums! Vi satt där och uppdaterade varandra, skrattade, pratade bloggsamarbeten och fixade med ideella uppdrag. Tre timmar bara swishade förbi och det var dags för mig att gå vidare till nästa dejt på dagen.
Så jag traskade ett par hundra meter och träffade en mycket klok kvinna. Vi har nu känt varandra i tio år, och det hela började med middagar med huduvsyfte att filosofera, prata utmaningar, utveckling och att höja varandra. De middagarna utvecklades till tjejmiddag med liknande syfte sen kom gravidideter, småbarn och intensiva jobbperioder emellan och nuförtiden ses vi när tillfälle ges och när vi ses pratar vi viktiga frågor. Mycket snabbt glider vi in på djupare frågor, som livsprioriteringar och livsval, depressioner, glädjeämnen och valmöjligheter.Hennes sambo led under många år av utmattning/utbrändhet och då fanns jag som stöd, bollplank och vän. Nu drar jag nytta av hennes tidigare erfarenheter och insikter hur hon tog sig igenom den tuffa perioden, vilket förhållningssätt använde hon för att fortsätta tro på relationen och sambon när det inte finns lust till fysisk eller mental närhet. Det jag bär med mig starkast av allt från vårt möte är att “satsa på oss genom att satsa på honom” det var genom att släppa sin sambo fri som han aktivt valde att komma tillbaks. Det är lättare när det inte finns barn i bilden, men jag ska försöka fundera ut hur jag kan boosta T på ett bra sätt. Tre timmar rusade förbi och vid halvsju satte jag mig i bilen och körde hemåt. Boostad av kloka kvinnor och social energi.
-
Ex mardrömmen
Fy vilken natt. Jag gick ut och lade mig på soffan för jag fick panik och kunde inte skaka drömmen. Jag drömde att jag höll på att separera från mitt ex men hade träffat en ny, flyttat ihop men som nu vilje göra slut. Jag var plötsligt mitt uppe i två bodelningar. Jag brottades med att behöva berätta för omvärlden att det tagit slut (och där i ligger nog bakgrunden till drömmen). Saker skulle delas upp, jag skulle hitta någonstans att bo, det var skulder hit och dit – ja, det var sådär omständigt som bodelingar och stökiga separationer är. Vid 9 kunde jag inte somna om längre och vardagsrummet var en bastu. Så jag gick på promenad. Har aldrig sett så många svarta katter som på denna promenad. Oklart vad det betyder. -
Jag är rädd för tröttheten
Min kropp är ur form. Visst jag är ju gravid och nu närmar sig ju slutet så det är ju självklart en belastning för kroppen, den där lilla människan som jag skapat (japp, jag tar åt mig hela äran) tar ju massor av energi. Samtidigt har jag ju varit väldigt sjuk och jag har knappt rört mig sedan jag blev gravid. Kroppen är svag. Efter 19 veckors magsjuka är det ju inget konstigt.
Men den här tröttheten och den konstiga kroppen skrämmer mig. Jag är fortfarande på minus i vikt och får dagligen hör att det inte syns att jag är gravid så det är svagheten jag syftar på.
Jag försöker ta mig ut på en promenad varje dag, idag åkte jag upp en bit i bergen, där fanns det lite vinter kvar trots värme i solen.
Rundan var lite drygt två kilometer och jag fick ta en paus i mitten där jag höll på att somna och funderade på hur jag skulle kunna bli räddad alternativt komma tillbaka till bilen utan att röra mig.Efter en liten sallad och några dumle känns det bättre. En liten, energigivande, tupplur så hoppas jag vara på banan.
-
Tid för reflektion
På väg hem från en fullspäckad konferens helg slog det mig i söndagskväll vilka dramatiska skillnader det är beroende på årstid i Sverige. Klockan var nio och det var fortfarande halvljust ute, solen hade försvunnit vid horisonten – men mörkret hade inte lagt sig. Det slog mig, att hade samma resa gjorts i oktober, istället för april så hade ett kompakt mörker omslutit oss i nästan 6 timmar.Igårkväll var jag hos en vännina på planeringsresa. I sommar ska vi göra vår andra tur till Italien och uppleva Cinque Terre och vissa andra delar av den Liguriska kusten. Efter en mycket trevlig kväll med en god melonsallad, lite rosévin, skvaller och hotellbokningar bestämde jag mig för att gå hem. 7,3km promenad där det inte blev mörkt förrän den sista kilometern. En fantastiskt ljus vårkväll, med fågelkvitter och efter regndofter. Våren är en underbar tid, helt plötsligt är det lockande att vara ute även sena kvällar, njuta av promenader och inte frysande och huttrande springa till hållplatsen för att kasta sig in i första bästa buss. Varför lever jag i ett land där det under halva året är det förhållandet jag har till att vistas ute?
-
Skogen
Jag har alltid motionerat. På ett eller annat sätt. Allt från taekwondo fyra-fem dagar i veckan till gruppträningar och PT. Fram till fem år sedan. Då blev all träning som mest promenader men det räckte. Min grundkondition har hjälpt mig mycket. Det har varit lätt att komma tillbaks. För tre år sedan blev promenaderna färre och färre. Orken fanns inte. Nu snackar vi inte lathet eller trötthet utan medicinsk orkeslöshet. Jag var nöjd om jag bara behövde vila en gång per dag. Det tog inte lång tid innan jag började gå upp i vikt. Jag testade alla dieter i världen men inget hjälpte. Som förre detta bulimiker krävdes det en hel del för att inte ramla dit igen. Det spelade ingen roll vad jag gjorde (eller inte gjorde) jag gick inte ner ett gram. Jag gick till läkare efter läkare. De sa att jag inte äter tillräckligt, inte äter frukost (svenskar har verkligen ett heligt förhållande till frukosten), inte åt regelbundet så jag ändrade och ändrade. Inget hjälpte. Jag gick varken ner i vikt eller fick tillbaks min energi. Idag vet jag att det berodde på en nästan icke-existerande ämnesomsättningen som kräver medicin. Nu är energin tillbaks men jag kan ju inte påstå att kilon rasar. Nu har jag varit tjock några år och lärt mig älska mig själv men det är inte riktigt jag. Jag är kurvig inte tjock. Nu till sommarn ska min ämnesomsättningen vara återställd så då kanske något gram försvinner. Det bästa av allt är att jag nu har ork att lägga på att gå ner i vikt. Jag orkar! Så nu är jag tillbaka i skogen. Åh vad jag saknat skogarna.
