-
Förhållandekurs
Detta med att få ett långt, nyttigt, härligt, lyckligt och bra förhållande är något som ligger mig varmt om hjärtat och något som fascinerar mig. Hur får man det att funka? Kan man få det att funka så som tidigare generationer? Vad gör par som håller ihop länge? Jag slukar podar, artiklar och nu precis i antog jag en utmaning i att bli bättre på att se, kommunicera och relatera till min partner. Nu tycker jag Icey och jag gör det bra. Vi pratar mycket och lägger stort fokus vid att kommunicera. Jag vill ändå få med mig lite fler lärdomar. Och jag vill gärna ha så mycket kunskap som möjligt innan man står där i det mörkaste av hålen och inte ser en framtid tillsammans. Därför skrev jag upp mig en femdagars gratis kurs via Bea Dominic. Och visst finns det fler än kärleksrelationer som behöver underhållas så alla tips som gör mitt liv lite rikare tar jag tacksam emot. Vill du också testa? Länken finns här: www.beadominic.com/challenge och om du vill kan din partner göra kursen samtidigt och då får du en länk vid anmälan.
-
Bodelnings proffs
Hallå där! Hur står det till? Själv är mitt liv precis som befarat, fullspäckat. Det slog mig i morse att jag är så glad att bodelningen blev klar innan jag fick jobb. Det var en så vidrig och onyttigt stressig tid. Det påminde mig också om ett samtal jag fick förra veckan från ett tv-produktionsbolags. De söker par som håller på att separera eller som kanske ligger i en bodelningstvist av något slag. Det är en svår sak att gå igenom själv och att man via produktionsbolaget får hjälp av en parterapeut är så smart och bra. Jag är inte säker på att jag hade vågat ställa upp i TV men jag hoppas någon vågar dels för att visa att livet inte alltid är en dans på rosor men också förhoppningsvis för att visa att det är går att sköta snyggt. Är du intresserd? Hör av dig till Maria!
———–
Vill du få en snabb bodelning?
TV-serie söker par som ansökt om äktenskapsskillnad och som behöver kostnadsfri hjälp med att dela upp tex hus, hem, bohag, bil, husdjur och andra gemensamma ekonomiska tillhörigheter.Skilsmässa och bodelning, vem får vad, hur delas det upp på ett rättvist sätt och vart vänder man sig för att få hjälp? Vad har du rätt till och vad har din partner inte rätt till? Hur mycket hamnar till slut prislappen av bodelningen på?
Även om man är överens om att gå skilda vägar kan processen fortfarande bli problematisk, känslomässigt påfrestande och dyr.Tv-produktionsbolaget Eyeworks (som bl.a. gör Postkodmiljonären och Jills Veranda) ska nu tillsammans med en kanal inom TV4-gruppen göra ett helt nytt program som vänder sig till par som vill skiljas men som har svårt att komma vidare i processen. Vi är intresserade av att hjälpa till när det kommer till bodelning, fördelning av ekonomiska tillhörigheter, mm. och har till vår hjälp en av Sveriges mest meriterade advokater inom Familjerätt. Ibland är det svårt att komma överens om hus, lägenhet, bilar, boende och ekonomi för gemensamma barn, husdjur, arvegods mm., men då vi jobbar fokuserat med en bodelning i taget, blir tiden fram till avslut kortare. Och framförallt blir den kostnadsfri när ni är med.
Utöver att ni får en egen advokat/bodelningsförrättare har vi också en parterapeut som hjälper er, lotsar er rätt när det kommer till att hitta ett bra sätt att kommunicera på, både under processen, men också för framtida samtal.
Om ni är intresserade av att få veta mer kan vi boka ett helt förutsättningslöst möte. Då berättar vi detaljerat om programmets upplägg och vi får också chans att lära känna den situation där ni befinner er. Om ni vill ses i par eller var och en för sig spelar ingen roll.
Förhoppningsvis väcker detta er nyfikenhet om en eventuell medverkan. Hör gärna av er till oss via mail eller telefon för följdfrågor.Juridisk hjälp kan kosta uppemot ca 2500 kr i timmen, en förskottsbetalning tas nästan alltid ut, därefter betalar man löpande per timme. Man är som gifta solidariskt betalningsansvariga för juristens/bodelningsförrättarens tjänster, en process som i slutändan kan bli både dyr och tidsödande.
Deltar ni i serien, som spelas in på en gård i Stockholms-området, är bodelning och eventuellt andra juridiska frågor färdigutredda på bara 3 dagar, senast i oktober, och du och din expartner kan då gå skilda vägar på riktigt.Allt gott,
Maria -
Parterapi
Igår avbokade vi våra kvarstående samtal hos familjerådgivningen. Vi kände bägge att det inte gav något och att det inte fungerade så bra med den terapeut vi fick. Det här med terapi är ju en chansning om något. Jag tror det kan bli hur bra som helst om, det är ett stort om, man hittar en psykolog som man funkar bra med. Jag har träffat många många som jag inte alls klickat med och då har det inte heller gett något. Jag tror väl i och för sig att när det gäller parterapi får man ge det mycket mer tid. Dels är det ett förhållande man ska förstå sig på och sedan är det två individer man ska lära känna. Det kan inte vara helt lätt.
Jag tänkte jag skulle berätta lite hur våra två möten var. Under det första samtalet var vi det mycket frågor om vilka vi är och hur vi träffades, hur vi känner nu och varför vi var där. Vi gick inte därifrån gladare eller klokare. Vi vet vilka vi är, vad vi känner och vi kan också prata. Under mötet fick vi välja bilder som vi skulle prata om med förhållande som bakgrund. Jag förstod inte alls poängen med det. Saken är väl den att när det är en kris i förhållandet vill man ju bara lösa det. Samtidigt är det väl precis det som inte går. Man orkar inte gå igenom massa gammalt som är avhandlat utan man vill ta tag i dagens problem. Men men, jag köper att första samtalet behöver vara en slags introduktion.
De andra mötet kändes som det slutade fort. Hon konstaterade att den som vill minst får bestämma. Jag trodde inte mina öron när jag hörde det samtidigt som jag plötsligt förstod varför så många skiljer sig. Förhållande verkar vara en inställningsfråga och inget annat. Vi pratade lite om hans känslor som han sa sig vara inte tillräckliga. Istället för att diskutera vidare detta så konstaterar hon att det var ju synd. Varpå fokus skiftar till mig och varför jag är så ledsen. Att jag satt kvar hela mötet är underligt. Jag hade som psykolog tyckt att det hade varit ett utmärkt tillfälle att diskutera känslor, hur man kan veta vad man ska känna och så vidare. Men så djupt verkade hon inte villig att dyka. Om det beror på att hon inte ska ta sida eller vad det berodde på vet jag inte. För så är det nämligen, att de inte ska ta sida. Först tyckte jag det var vettigt men ju mer jag tänkt på det tycker jag det är konstigt, tafatt på något sätt. De borde väl kunna växla för att ge olika perspektiv?
Jag har även funderat mycket på om vi eller rättare sagt vårt förhållande behandlades med mindre repsekt då vi varken är gifta eller har par. Att man kanske inte ser så allvarligt på sambo förhållande? Att sju år som sambos är mindre seriöst än ett fyraårigt förhållande där man varit gift i ett år. Jag vet inte men det var lite det intrycket jag fick.
Parterapi är som all annan terapi, det ska aldrig vara en sista utvägen lösningen. Det kan säkert vara bra för vissa men det beror säkerligen på vad problemen är och hur man är som par. Jag tror dock ändå att det är svårt att finna det hjälpsamt om man inte är villig att ge det enormt mycket tid.
-
Så, vad hände?
Jag kan inte påstå att jag är jättesugen på att blogga. Eller prata. Eller äta. Eller ens vara vaken för den delen. Varje dag som jag vaknar så är det första jag gör att kämpa mot tårar. Vi kan konstatera att jag är ledsen, väldigt ledsen. När jag, tillsammans med Alex, startade den här bloggen så var en av grundtankarna att vi skulle visa verkligheten. Inte bara allt positivt utan även de jobbigare stunderna. Och där är jag nu. Min älskade, fina pojkvän och sambo har hamnat i en livskris och därmed ifrågasätter vårt förhållande. Han säger att han vill göra slut. Att vi inte har någon framtid men jag vet att han menar att han inte har någon framtid. Helt plötsligt känner han sig gammal. Jag vet att vi har det bra och att det är något med grundläggande än vårt förhållande som gnager. Inte hjälper det dock för jag är så oerhört ledsen i alla fall. Vilket väl är mer än rimligt efter sju år och en chock? I hela ledsamheten ligger att han och jag är olika. Jag kämpar tills jag stupar, han ger upp vid första motstånd. Således tyckte han att man avslutar ett 7-årigt förhållande på 30 minuter. Att man på en halvtimma avslutar ett kapitel, även om det är mitt i en bok, och börjar en helt ny bok. Jag tycker man pratar, diskuterar och tittar på möjligheter. Speciellt, SPECIELLT, när båda parterna tycker om varandra oerhört mycket och tycker man har det bra. Självklart finns det problem men inget som vi inte kan lösa. Därmed inte sagt att det kommer vara lätt. Nej nej. Jag har inga inbillningar om att detta ska lösa sig på en kvart (uppenbarligen inte då det pågått i en månad) men jag känner starkt att han kommer känna likadant i nästa förhållande. En stor del i anledningen till att han vill göra slut är att han har en bild av hur förhållanden ska vara och hur det ska kännas. Tankar som jag också brottats med. Tankar som kommer i ett annat inlägg.
I en månad har jag nu var varit snäll, tålamodig och kärleksfull. Gjort allt för att inte visa hur ledsen och besviken jag är. Allt medan jag inte får något tillbaks. Knappt ett tack, knappt ett hej. Och det mina vänner, sliter enormt. Det tillsammans med ovissheten är katastrofal. Dom två sakerna har gjort mig till ett vrak. Jag ser inget slut på den mörka tunneln. Jag är beredd att ge honom all tid och förståelse i världen men någonstans måste jag tänka på mig själv. Jag måste kunna se ett slut på tunneln.
Förra vecka var vi på vårt första besök hos familjerådgivningen. Jag vet inte vad jag tycker om det. Svårt att dra någon slutsats efter en gång. Däremot tycker jag det är läskigt. Jag satsar mitt förhållande på något som jag inte vet så mycket om. Men så här är det, jag har gjort allt jag kan. Hur mycket jag än vill hjälpa den man som jag innerligt älskar så kan jag inte. Parterapin är mitt sista hopp. Vi har bägge konstaterat att det egentligen inte är parterapi som behövs utan att det är han som behöver enskild terapi. Jag nöjer mig med att han går med på parterapi. Det är stort och betyder mycket. Jag känner att går det inte så går det inte. Då har vi försökt allt vi kunnat. Hoppas jag. För det vore tråkigt om vi inte fick ihop det för vi inte förstår hur.
Ni som gått parterapin får gärna lämna en kommentar om vad ni tyckte. Jag vet som sagt inte alls vad vi gett oss in på.