Förra året skrev jag ett inlägg om nyårsmål, eftersom jag inte satsat på nyårslöften utan tror mer på mål. Inlägget hittar ni här och jag tänkte kommentera min måluppfyllelse lite…

Bli gravid – det har ju inte alls gått. Det gav mig till och med panik när jag trodde att jag var gravid. Ångesten av att behöva fatta ett beslut som skulle krossa antingen mig eller T var fruktansvärd. Beslutet att skaffa barn på egen hand är stort. Jag kan med egen insikt säga att det är mycket större än beslutet att försöka bli led barn när man är två. All respekt till alla kvinnor där ute som gjort det, ni har min beundran!

Hitta lyckan – jag är lycklig men jag är inte nöjd. Jag har så mycket jag älskar och kan avvundas för – men jag har också saker jag saknar. Lyckan finns inom mig, jag mår bättre nu än jag gjort på många år. Ja, sen jag var på väg in i väggen för tre år sedan!!

Bjuda hem mina syskonbarn och spendera mer tid med dem – jag har lyckats hänga mer med mina syskonbarn och med min familj, även om de inte varit hos mig. Det har ju varit ett utmanande år boendemässigt…

Visa mina vänner hur mycket de betyder för mig – lyckas man någonsin med detta?!jag hoppas att jag lyckas visa och berätta det för dem. Jag tror de vet att jag finns där att dela glädje, kaos, eufori och melankoli med dem. Mina vänner är min valda familj, jag finns alltid där för dem, precis som jag vet att de tar emot mig när jag faller och hissar mig när jag är hög!

Åka till Vancouver, Kanada – Ja! Och vilken härlig resa det var!! Dessutom blev det Indien, bröllop i Östersund och på västkusten, kalas och bröllopsfest i min hemby. Det blev bilande genom Europa med T, Sportugal med J och turer till Köpenhamn och Oslo. Vilket jäkla gött reseår jag kan summera!!

Vara en bra chef till mina anställda – helt ärligt tror jag faktiskt att jag är rätt bra. Jag har utvecklats under året och jag har absolut mer att lära. Men jag inser mina brister, försöker justera mina största felageranden och stöttar när det behövs. Det är svårt, kanske det svåraste jag gjort, samtidigt som det är så himla lätt. Jag försöker låta hjärtat och hjärnan leda mig. Utmana där det behövs, stötta, ge frihet och ansvar, förstärka, ge dem ansvar och utrymme att växa och agera. Framförallt försöker jag berätta för dem hur värdefulla de är men samtidigt försäkra dem om att företaget rullar även om de är sjuka/lediga.

Göra något med mina föräldrar, var för sig – räknas renovera ett radhus? Jag har gett både mamma och pappa uppskattning, tid och kärlek. Men det är aldrig nog, de ger mångfalt tillbaks.

Spendera mindre tid med min mobiltelefon inom räckhåll – ja…ett mål som tål att upprepas (skriver jag på min mobiltelefon)

Öka antalet läsare på bloggen – med tanke på min väldigt varierande uppdateringsgrad förstår jag om man inte orkar vara en trogen läsare. Men stort tack till er som läser, kommenterar och bryr er. Ni som tjuvkikar i min dagbok, i mina innersta och ytligaste tankar. Tack ❤️

Ta bättre hand om kroppen och knoppen – ytterligare ett mål som får stå kvar till 2019. Jag har sprungit fler kilometrar, yogat mer och återfunnit längdskidåkningen. Jag har träffat en terapeut för att hitta mig själv och min inre röst och jag har ägnat mer tid åt att resa inåt och hitta min trygghet.

Det här får avrunda 2018 och välkomna 2019, låt oss se vilka utmaningar som det för med sig?!