• Förhållanden,  livet

    Pusselbitarna utan svar

    De senaste månaderna har tankar kring familj, barn framtid kretsat väldigt mycket i mitt huvud. Det är på inget sätt så att den berömda klockan börjat ticka utan mer att jag försöker lista ut hur man löser livet på bästa sätt. Med cirka 50% av äktenskap som slutar i skilsmässa känns ju inte äktenskapet som nyckel till framgång. Uppbrottet från mitt ex fick mig att fundera mycket på mina principer, sedan kom Mr Icey och tankarna väcktes åter till liv och fakta blev ett faktum – mitt livsplan går inte rent praktiskt ihop. För jag har (hade) alltid sett framför mig att jag träffar någon, vi är tillsammans i sisådär sju år (alla vet vi att det är en kritisk punkt) sedan gifter vi oss och skaffar barn. Det verkade så lätt. Det var så svårt.

    Nu fyller jag om några månader 35 år. Båda mina bloggkollegor och min bästa kompis K är frånskilda. Alla under 40. Ska Mr Icey och jag vara tillsammans i sju år innan vi gifter oss så är jag 42. Tänk om vi inte klarar oss hela vägen till sju år? Tänk om han inte är the one. Tänk om han träffar någon annan? Chanserna för att bli gravid ökar ju inte ju äldre man blir. Vad händer om det inte går? Funderingarna är så många och jag som trodde att jag med mitt ex hade ett nästan klart pussel sitter nu med ett nytt pussel. Det ligger bara en massa pusselbitar på golvet men det finns ingen bild på hur det ska vara. För en sak är säker, min svarsbild håller inte.

    Mr Icey och jag har pratat mycket om mina funderingar. Han var ju säker på mig väldigt tidigt. Han visste tidigt att jag var den han ville vara med, ha en framtid och familj med. Jag har börjat inse att jag är så ärrad från mitt tidigare uppbrott att jag inte är säker på något. Det känns bra. Det känns tryggt. Jag är lycklig. Mr Icey är världens mest omtänksamma man. Han är snäll, stabil, ärlig, loyal, kul att vara med och jag älskar honom. Det måste räcka långt. Det är inte fjärilar i magen utan det är mer än känsla av att komma hem. Skulle han fria idag skulle jag säga ja. Jag kommer aldrig vara helt säker, inte på någon. Skulle jag bli gravid så skulle vi behålla barnet. Det kanske inte är rätt. Att bli gravid efter 8 månader men vem säger att det är fel? Mr Icey och jag kanske inte lyckas med konsten att hålla ihop flera decennier men han kommer alltid vara en bra pappa. Och han kommer alltid vara en bra människa att ha ett barn med. Det vet jag. Och det finns så många andra konstellationer och par med andra historier som ändå lyckas vara lycklig och uppfostra fina barn.

    Så långt har jag kommit. Jag har sänkt min ribba, min krav. Drömmen är såklart att ha ett bröllop med en man, samma man som senare är pappa till mina barn och samma man som finns vid min sida resten av livet. Vi får väl se hur det går. Går det inte, ja då går det inte. Happy skrev om det, idag får man vara glad över de lyckliga stunderna man får istället för att gråta över åren man inte fick. Och när det kommer till barn så vill jag såklart ha barn och då hellre vad som kanske kan ses som lite för tidigt med Mr Icey än att vara 45 och singel och behöva skaffa barn själv. Ibland måste man tillämpa lite carpe diem även på livets stora resor. För vem vet om chansen kommer igen.

    Kommentarer inaktiverade för Pusselbitarna utan svar
  • Förhållanden

    Släktträffen

    Gårdagens släktträff. Ja, vad ska jag säga. Fem timmar. Allt från mormor till unga kusiner. Cirka 3 totalt som pratade engelska. Typ ingen som sa något på engelska. Jag kände mig jättedum som inte kan isländska. Det värsta var när dom skrattade. Då ville jag skjuta mig själv. Ett helt rum med folk som skattar och jag har ingen aning om vad de skrattar åt. Efter cirka tre timmar har man slut på fokuspunkter att titta på. Det blev, för mig, bara märkligt och plågsamt.

    Sammanbrottet efteråt var ganska förutsägbart. Och eftersom det alltid är svart eller vitt för mig så såg jag noll framtid för Icey och mig. På vägen hem Icey tog mig till den vackraste solnedgången. Höll mig i handen och förklarade att det är helt irrelevant för honom att jag inte pratar isländska, att jag är fantastisk, att vi är ihop med varandra och inte med varandras familjer och att jag är den viktigaste personen för honom. Några tårar senare så var det okej. 

    Kommentarer inaktiverade för Släktträffen
  • Förhållanden,  Killar

    Jag har träffat någon 

    Kl 23:00 från sovrummet

    Mr Icey och jag närmar oss åtta (!) månader med stormsteg. Det känns bra – vår relation känns trygg, realistisk och välgrundad. Inte så romantiskt kanske men den innehåller även mycket romantik men visst är det så att vi (jag) inte är stormigt kära. Det finns en djup vänskap och mycket kärlek och vet ni, jag tror på oss. Det är fyra väldigt öppna ögon, fyra fokuserade öron och två munnar som pratat igenom det mesta och som landat i något väldigt fint.

    Nu börjar det bli dags att berätta för mina föräldrar om Mr Iceys exsistend. I samma veva tänkte jag även berätta att jag är på Island och inte i Norge. Det sistnämnda är jag inte så bekymrad över men hur fasiken berättar man att man träffat någon. “Hej mamma, jag har pojkvän”? “Hej mum, jo men det är så att jag träffat någon”? Ehh. Jag har aldrig sagt sådant här. De har behövt lista ut det själva. Just nu funderar jag på att berätta för min bror så får han berätta. Han har en sådan där relation där dom pratar om sådant. Har ni tips? Hur berättar man?

    Om någon undrar om varför det tagit så lång tid så beror det på att jag ville vara säker och för att jag gjorde mindre kloka val sist jag träffade en kille i ett annat land. Det är annorlunda nu. Det är inte samma kille och inte samma tjej.

    Kommentarer inaktiverade för Jag har träffat någon 
  • Förhållanden,  Ideellt arbete,  Vardagen

    Ex konferensen

    Nu har vi, Mr Icey och jag, landat på en konferens i Schweiz. The ex convention from hell kallar han den. Detta trots att det bara är han som har ett ex där. Jag har bara litet ex fling, något gammal ligg, nån hångelkompis och en förälskad (och sårad) Mr A. Jag kommer mest avverka möten och hittills har det varit långa oprofuktiva möten vilket är det värsta jag vet. Efter lite om och men så bestämde Icey och jag oss för att bo tillsammans under konferensen. Dealen var att vi hyr en lägenhet och inte bor på hotell där vi inte kan vara vara vi (ifred). Vi hittade en liten lägenhet, lite utanför konferenshysterin och det är ett fantastiskt litet paradis. Perfekt för återhämtning och samla krafter. Och sedan är det skönt att bo med någon som inte gör samma sak men som ändå förstår grejen. Som lugnar, stöttar och hjälper så att det går så smidigt som möjligt. Vi, eller jag, har några regel då jag inte vill att alla ska veta om vad som händer i mitt privatliv. Hittills har det gått bra. Vi har hittat en balans som funkar för oss bägge.
    Resan hit gick också ganska bra. Han vill helst vara på flygplatsen 2 timmar innan och för mig räcker 1 timma. Så det blev en kompromiss på 1,5 timma innan. Vi mellanlandade i Frankfurt. Hatar Frankfurt. Påpekade detta några gånger så självklart såg karma till att jag inte fick mitt baggage förrän igår. Nu är jag som tur är smartare än karma så hade packat de viktigaste ombytena i handbagaget. Dock hade jag inte räknat med att det skulle vara så kvavt. 

    Nu ska jag sätta mig och förbereda dagens möte. Vi hörs!

    Kommentarer inaktiverade för Ex konferensen
  • Förhållanden,  Killar

    Som en mur

    Igår åkte jag till Helsingborg för att hänga med Icey ett tag. Alex frågade häromdagen hur det är mellan oss. Jag vet vad han känner – han är förälskad och älskar mig mer än något. Igår sa jag förlåt att jag inte känner lika mycket. Att jag älskar honom men det är som att något tar stopp, något som står i vägen mellan mig och känslorna. Jag kan känna att dom finns där men det är som jag tagit smärtstillande mot känslor. Det gäller inte bara förälskelse, det gäller de flesta typer av positiva känslor. Det är som om en mur står mellan mig och att känna känslorna fullt ut. När jag är med vänner så är det samma sak. Självklart är jag glad och lycklig av att vara med dom men inte så att det känns fullt ut.

    Det sköna med Icey är att vi är helt öppna och ärliga med varandra. Det finns inga falska förhoppningar, bara ärliga risker. Han vet att jag älskar honom och känner mig väldigt trygg med honom men han vet också att det känns som jag inte kan känna känslor fullt ut. Han vet att jag inte är i närheten av lika förälskad men han vet också att jag inte vet vad det beror på. Och han är den mest förstående mannen jag någonsin träffat. På lördag har det gått sex månader sedan vi träffades och hånglade första gången. Det har varit sex intressanta månader. Vi har lyckats ses varje månad. Vi har kommit varandra väldigt nära. Han har förändrats mycket och jag har gått från att vara väldigt skeptisk till förhållanden till att trivas väldigt bra med Icey. Jag kanske inte kan känna det men jag vet att jag älskar honom. Ibland är jag rädd för att jag älskar honom som en kompis men nej, jag tror inte det. Det är den där muren. Sedan tror jag kanske inte att han är “the one” men det är helt okej. Dels har jag alltid tyckt att “the one” är ett oerhört överskattat koncept. För det andra så tror jag att det finns annat, fler hållbara saker, som ett förhållande kan bygga på. Det kanske inte finns kemi men det finns en ofantlig trygghet. Det kanske inte finns attraktion men det finns skratt. Det kanske inte finns fjärilar i magen men det finns en stor dos inre lycka.

    Kommentarer inaktiverade för Som en mur
  • Förhållanden,  resor

    Hemma i Reykjavik

    Köksutsikt
    Promenadutsikt
    Hittelön

    Nu har jag varit i Reykjavik i ungefär  dygn.  När jag landade så var det vårigt och varmt, samma sak igår. Det är verkligen vackert med bergen som bakgrund men Island som är lite som en mix mellan något östeuropeiskt land (sorry för fördomar) och ett amerikanskt litet samhälle.  Idag är det grått och regnar tokmycket – tydligen ett bra vårtecken här.

    Jag trivs bra hemma hos Icey. Lägenheten är lite som en alplägenhet. Eller som en österrikisk alplägheten. Den ser och luktar likadant. Jag är mycket för det där med dofter och länder. Tycker alla länder har en speciell lukt. Aprå på lukter så luktar varmvattnet här vidrigt. Alltså helt vidrigt. Som Reykjavikbo märker man det tydligen inte om man inte varit ute på ut stan en längre tid. Men jag märker det. Väldigt mycket. Bortsett från vattnet så är jag kär i deras Skyr yogurt och att Icey hade köpt glutenfritt bröd och mycket stort täcke åt oss. Tycker det var fint gjort. Och ett litet sminkkit från Mac väntade också i badrummet för att jag ska känna mig som hemma.

    Jag får lite ångest över att dagarna går så fort. Helt värdelös är jag på njuta av nuet. Måste öva på det.

    Kommentarer inaktiverade för Hemma i Reykjavik
  • resor,  Singelliv

    En route till Reykjavik 

    Hej bloggen! Nu är jag på väg till Reykjavik för att hänga med Mr Icey i 10 (!!) dagar. Ja, jag är nervös. Tycker det är ett så himla märkligt land. Samtidigt har jag en massa annat i huvudet så den där avkoppling jag hade hoppats på blir inte av. 

    Ni hänger väl med nu de kommande 10 dagarna? Blir så tomt annars. Jag kan bjusa på lite tips till och med. 

    Kommentarer inaktiverade för En route till Reykjavik 
  • Vardagen

    Tre M

    Vilka dagar det varit. Jag minns knappt något. Redan i lördags efter träningen hade jag huvudvärk. På söndagen hade jag huvudvärk och i måndags hade jag lite småont men lyckades träna. Efter träningen så slog någon mardrömsmigrän till. Jag hade migrän även förra veckan men det var inget jämfört med gårdagens avsnitt. Jag reste mig inte hur sängen förrän 21:00 i tisdags och då var det för att gå på toa. Jäklar vad dåligt jag mådde. Jag mår fortfarande rätt illa men det kan även bero på medicinerna jag åt igår. Idag får jag inte i mig någon mat men nu när halva dagen gått känner jag i alla fall ingen  huvudvärk så det är skönt. Det var lääänge sedan jag var så däckad. Egentligen skulle jag kört till Oslo ikväll för imorgon landar Mr Icey.

    Sedan, det här med mars (som känns som februari om man tittar ut genom fönstret). Jag är inte riktigt redo för mars. Denna älskade månad som i nästan är lika skön som september. I år innehåller den en massa härligt och en massa Mr Icey. Vi snackar typ två veckor av Mr Icey. Den kläms även in tjejgäng, kompismiddag och SPA. Alltså fattar ni vad härligt med SPA! Herregud. Overkligt härligt. Det är lite blandade känslor inför att tillbringa en mindre evighet på Island men samtidigt ser jag framemot att få vara med min Icey så länge. Lite av en dum vecka är det för det är precis innan en konferens men jag är också ganska klar med att låta ideella engagemang styra mitt liv.

    Slutligen. I söndags hade jag lite ångest över mitt andra styrelseuppdrag i en vägförening. Det funkade fint när jag hade mitt ex. Han kunde det där. M och jag var generellt bra på att komplettera varandra. Att chefa över vägen funkar inte lika bra utan honom ska villigt erkännas. Hittills har inget drastiskt behövt göras men nu börjar det bli katastrof. Vägen är lerig, mjuk och jag är lite rädd för att vägen ska rasa. Osannolikt kanske men jag vet ju inte. Så jag skickade ett mail till M. Det har ju gått fyra tusen år sedan vi gjorde slut. Känns det som. En livstid i alla fall. Det var ett sakligt mail och ingen fråga eller kommentar om privatliv. Och jag fick svar! Ett sjukt krävande svar. Krävande för att det var en massa frågor som jag inte alls har koll på men nu vet jag i alla fall att jag måste ta reda på lite mer innan jag kan få experthjälp. Jag blev glad av det där svaret. För den där vägen har stressat mig lite.

    Kommentarer inaktiverade för Tre M
  • Förhållanden,  Singelliv

    Favorithelg

    Igår satte jag mig på bussen till Helsingborg för att träffa Icey. Jag har längtat efter denna helg och även om det alltid känns lite märkligt första timmen så är allt så himmelskt bekvämt. Vi åt lunch på Joe & The Juice och utan att vi ätit där innan har han snappat upp vilken som är min favoritsmörgås (vi beställde kaffe där en gång och då sa jag det). Jag älskar att han verkligen lyssnar, verkligen bryr sig, är omtänksam och tänker på alla de små sakerna.

    Igår kväll medan jag hade ett telefonmöte gick Icey och hämtade mat. Jag hade nämligen önskat en hemmakväll. Han hade som en överraskning köpt champagne också. Det blev mat från Drottninggatan 35. Det blev totalt fyra rätter och en osttallrik som dessert. Min favorit var den japanska tacosen och den gryerefyllda grissidan. Jag var vrålhungrig men två rätter per person räkte gott och väl. Maten rekommenderas varmt! Det var en urmysig kväll. Definitivt en av det bästa. Han gör mig lycklig, genuint lycklig. Ibland är der något som saknas men det märks mest när jag inte är med honom. Hursomhelst tänker jag inte tänka mer på det nu. Nu vil jag njuta av vår helg.

    Kommentarer inaktiverade för Favorithelg
  • Känslor,  Killar,  livet

    Hej bloggen!

    Vad hände? Jo, ekonomiska rapporter och en samling av 12 månaders protokoll hände. Samt en middag på annan ort, tidig morgon med destination sommarstuga, migrän, återuppståndelse och mormorbesök. Det var kortfattat min de senaste dagarna och min helg. Jo och så en bagage trigger som jag krigas med. Mr Icey blev onykter i fredags. Jag blir sällan sådär onykter som många andra verkar bli eller varit men har väl ändå ganska stor förståelse. Har aldrig druckit men varit en av få som avstått så har många års vana av att sena nätter med onyktra vänner i nyktert tillstånd. Däremot har jag väl sisådär bra erfarenhet av onykter pojkvänner. Var jag med dom ute så var det väl oftast ingen kris även om jag kunde tycka att det flirtades lite väl mycket med andra. Var jag inte med däremot så var det nätter av kommunikationstystnad och någon otrohet. Nu är inte Mr Icey mina ex. Det är han inte. Men ja, han blev tystare och det vanliga godnatt meddelandet uteblev. Folk blir väl förresten inte tystare för att de är fulla utan för att de har kul och det är väl bra? Jag sa ändå att jag var besviken. Att tysnaden triggar minnen. Och påminde om att jag tidigare i veckan sagt att jag upplever mycket press just nu så jag är kanske lite mer känslig än vanligt. Ändå kom tystnaden. Det är då min största brist ställer till det. Min oförmåga att lita på människor. Det blev ingen bra kombo alls. Och jag blir rädd. Jag tar omedelbart 100 steg bakåt. Mr Icey blir ledsen och är ledsen över att han påminde mig om dåliga minnen. Att han aldrig skulle så mycket som titta på någon annan vet jag. Medan jag ska iväg på äventyr med Mr A nästa helg så egentligen kan man ju undra vem som är ett svin. Nu sa jag inte att Mr Icey är ett svin. Det är han inte. Mer ett helgon.

    På onsdag är det deadline. Älskar den känslan. Älskar.

    Kommentarer inaktiverade för Hej bloggen!