-
Fredagskänslan
Jag vaknade upp som en frisläppt fånge. Uppskattningsvis så hade sisådär 1000 ton fallit av mina axlar. Och inte ett dugg orolig känner jag mig. Förvisso har jag revisor som mer än gärna vill hitta fel men jag är omringad av ett fantastiskt stöttande gäng.
Hela veckan har det varit fokus på att få klart allt till redovisning men som ni kunde läsa startat veckan sådär. Och bilstrulet har konsumerarat många timmar under veckan. Sisådär en halvdag i tisdags och en hel dag i onsdags. I tisdags hade jag också ett mindre sammanbrott i bilen på parkeringen. Hyrbilen vi hade fått började bråka. Min revisor var oflexibel bara för att bråka och jag kunde inte få något att fungera. Då skickar Icey en tidig alla hjärtans dag present i form av en heldag på ett spa. Bara lugnet och mig själv. Jag har inte hunnit boka in det en, hoppas hinna klara av några surdegar till innan dess. Började gråta när jag fick det. Blev alldeles för mycket. I går när jag går igenom min mail hittar jag ett superfint presentkort på en osttallrik (älskar ost!) som är ifrån Mr A. Och igår på kvällen får jag ett paket med kaffe och choklad från Creepy Guy. Löjligt bortskämd från höger och vänster blir jag. Trots alla dessa solglimtar finns det ändå några små orosmoln. Moln av saker där jag gjort mig själv besviken.
– Att jag tappat bort en necessär med smycken från bland annat vänner.
– Att jag inte hann posta mina alla hjärtans dag kort i tid.
– Och precis i detta nu, att jag ännu en gång tappat mitt bankkort. Vågar inte ens ringa och spärra det för jag tror Swedbank kommer säga upp mig som kund.
Men men, nu jag ta min B12 spruta, ta med min mamma till IKEA och beta av lite fler saker på min lista så jag kan ta helg. Imorgon väntar äventyr.
-
För mycket
Så häromdagen var Mr A och jag på spa. Från 10 till 18 så det var många timmar även om en timma tillbringades var för sig i en massagerum. Det har alltid mycket frågor med Mr A. Han undrar om allt. Det är stora frågor också. Det handlar om allt från utbildning, kvinnor, resor och livet i stort. Det är 12 år mellan oss men även om han ofta påpekar att han inte tycker det är så stor skillnad så känns det ibland som han tror jag levt i sisådär 100 år mer än vad han har. Som med så många av dagens youngsters känner jag att de ofta vill ha mycket råd och coachning men det är desto mindre intresserad av att tro på råden och tipsen. Mr A är inget undantag och han som oskadd romantiker kommer han gå på några riktigt smällar. Jag minns ju hur det var, hur man trodde att så länge man älskade varandra så var förhållanden superlätta. Och allt det där andra som jag motvilligt blivit lite skeptisk till. Jag förstår nyfikenheten för jag kan känna likadant för de som är äldre än mig. Mr A sa när jag var sjuk under december att jag skulle få en present när vi sågs nästa gång. Så jag blev väldigt glad när jag fick veta att vi skulle på ett spa. När vi kom dit trodde jag massagen var min present. Och jag var väldigt glad och tacksam för det. Väldigt tacksam. Efter massagen sa han att han gärna ville ge mig min present varpå jag blev väldigt frågande och undrade jag om jag inte precis hade fått min present. Han svarar att han hade något litet till. En liten sak för att visa hans uppskattning för att jag ger honom min tid. Han går iväg till omklädningsrummet och kommer tillbaks med ett kort och ett fyrkantigt paket. Jag läser kort som är på franska, det står “be mig inte om månen, jag vill ge dig mycket mer”. I någon vag sekund hinner jag faktiskt tänka, hjälp han ska väl inte fria?!
Paket innehåller en klocka. Och för första gången i hela mitt liv sa jag: jag kan inte ta emot denna. Det följde 45 min av argumenterande om huruvida jag skulle ta emot klockan eller inte. Inte nödvändigtvis för att den var för dyr utan för att det var en fin present. För stor gest. (Nu råkar jag kunna en sak eller två om klockor och vet att just denna kostar 4000kr vilket i min värld gör den lite dyr men inte dyr dyr men alldeles för dyr för denna relationen). Jag tänker ofta på tanken bakom presenterna mer än priset både nu fick jag inte ihop något. Speciellt inte efte en dag på ett fint spa. Där och då blev det trots att jag inte ville en snabb matematik kurs. Det kändes plötsligt som jag hade försatt mig ingen skuld jag inte bett om.
Han ville verkligen att jag skulle ha klockan. Tanken bakom var nog egentligen bara fin. Jag tog emot den men förklarade också att man gör inte så. Det är för mycket, för mig och för framtida kvinnor. Att det måste finnas någon balans även om det inte är på samma skala. Det är charmigt med gentlemän som tar kontroll och plockar notan men det får aldrig kännas som en press. Man kan få döma mig för att jag tog emot men det är sjukt mycket lättare att säga att man borde sagt nej än att faktiskt säga nej. Tro mig. Det är inte så lätt som det ser ut i filmerna.
-
Uppvaktandets baksida
Det finns mycket i livet jag testat men att dejta någon har jag aldrig gjort. Det hände en gång med en amerikan men det berodde mer på en kulturkrock än ett medvetet beslut att dejta någon. Jag trodde vi var tillsammans, han tyckte vi dejtade. Det slutade samma sekund som jag fick reda på att vi dejtade och inte var exclusive.
En av anledningarna till att jag aldrig har dejtat tror jag beror på att jag aldrig haft något förhållandebehov. Idag mindre än någonsin. Jag gillar att träffa människor, jag tycker det är kul att flörta och jag älskar att bli kär. Sedan leder mina förälskelser sällan till något. Oftast blir det komplicerat, relativt vanligt är det också att jag är kär i någon som är lite svår. Hade det hänt en gång så hade det varit en slump men som att jag gör det svårt för mig är mer än regel än ett undantag. Han är antingen gift, bor långt bort, vi har aldrig träffats eller en tjej eller en kombination av allt. Gissningsvis beror det på att jag helt enkelt gillar att göra det svårt för mig, speciellt när jag inte är tjejen som letar efter ett förhållande. Ofta blir det bara lite konstiga relationer som saknar namn. Jag har ju varit i förhållande, två riktiga. Ett med Randis och ett med M. Tre respektive sju år varade det och det var säkert minst 5 år mellan dom.
Min knepiga relationshistoria har dock en sak gemensamt. Mannen har varit med på noterna. Han har aldrig förväntat sig mer och han har varit lika bekväm med odefinierbara som jag. Tills nu. För första gången finns inga random flings, någon random sextande man utan det finns en man som älskar mig och en som uppskattar mig. Många skulle kalla mig för en player och det kan jag absolut vara men jag leker inte med andras känslor. Det tycker jag är ett av få spelkrav som finns. När jag började ana att Mr Icey hade känslor så gjorde jag väldigt klart för honom att jag inte hade några känslor och hade inget intresse av att ett förhållande. Mr A vet precis samma sak men påstår sig också inte ha några känslor. Det kommer och går men ibland känns allt väldigt fel. Under flera veckor förstod jag inte alls Mr Icey men nu tror jag att jag greppat det, samma sak har jag ju känt flera gånger. Ni vet när man är sådär smärtsamt nerkärad att man dumt nog accepterar vilka villkor som helst och inte alls tänker på sig själv. Hellre något än inget. Jag tror både mina uppvaktare i grund och botten är fascinerad mer än något annat. Relationerna är odefinierbara, det är gråzoner mellan lite av varje men framförallt är inget förhållande jämt, inte ur någon aspekt.
Att bli överflödigt uppvaktad av två män på alla sätt och viss samtidigt är inget jag rekommenderar. Efter ett tag känns det som man försätter sig i en skuld. Jag kan aldrig ge tillbaks men värre än det, jag kan förmodligen aldrig ge dom vad de hoppas på. Jag vet det och dom vet det. Och de vet att de kommer bli sårad men jag vill inte förlika mig med tanken på att jag kommer behöva såra någon av dom. Dessutom är jag inte bekväm med att bli satt på en pedestal på det sättet. Mr Icey minst av alla. Han är inget annat än snäll, blyg, omtänksam, varm och väldigt söt (till beteendet). Ändå kunde jag inte låta bli att gå med på att träffa en sista gång.
-
Oslotips: En riktig pangost
Världens godast osttallrik. Nu är jag redo att börja 2017. Jag tog några dagar för att sysselsätta mig med sådant som inte involverar något driv från min sida. Sedan vi sa hejdå i Göteborg så har jag lovat Mr A att vi ska ses när jag är i Oslo. Han bad om två dagar. Han vet att jag gillar överraskningar och sa därför inget om vad vi skulle hitta på mer än att fråga om jag kunde simma samt om jag var rädd för höga ljud.
I måndags fick jag veta vad vi skulle hitta på på tisdagen. Men så igår vaknar jag med huvudvärk, täppt näsa och halsont. Helvete inte igen tänker jag klockan 9 och somnar om. Vaknar sedan kl 13:30 för att ta tåget 14:30. Hade Mr A inte sagt vad vi skulle göra så hade jag ställt in. Vid det här laget visste jag att vi skulle skjuta. Som generellt är jag överpepp på att testa nya saker, speciellt om jag är lite rädd. Jag ville så gärna testa att skjuta så jag tvingade mig ur sängen och åker till Oslo. Jag funderar lite på exakt vad för skjutning det rör sig om. Lerduvor trodde jag länge tills jag insåg att det skjuter man inte i mörkret. Vi tar en taxi ut till östra Oslo tror jag och kommer fram till Oslo Skytecenter. Där får vi en säkerhetsgenomgång och får sedan hörkupor innan vi går ner till skjutbanan. Jag är ju inte alltid lika kaxig som man tror och med vapen känner jag mig inte alls speciellt kaxig. Jag hoppade till varje gång jag hörde skotten. Det var bara en till person där men det var läskigt i alla fall. Vår instruktör Anders berättade om pistolen och revolvern som vi skulle testa. Han förklarade sedan hur vi skulle hålla, sikta och lägga ner vapnet. Första omgången med pistolen gick väl sådär men när jag väl insett att jag stod på den ofarliga sidan av pistolen så kände jag mig lite lugnare. Andra rundan gick klart bättre. Revolvern gillade jag inte lika mycket. Man måste fälla bak haken varje gång och det luktar bränt. När vi sedan skulle testa de stora kulorna så fegade jag ur. Det tog lite bra manipulering av Anders innan jag vågade. Det är en enorm kraft i speciellt revolvern. Det var riktigt riktigt kul att testa.
Efter skjutningen gick vi vidare till en amerikansk dinner. Enligt min väninnan K så har The Nighthawk Diner en grym pulled pork men vi tog en milkshake innan vi gick vidare till en fantastiskt liten fransk bistro med cirka sju bord. Ostebutikken heter den och rekommenderas med hela mitt ost, älskande hjärta. Har aldrig ätit en godare osttallrik. Och hela bistron luktade Moules Frites. Efterrätten var också helt gudomlig så som bara hemmagjorda rätter kan vara. De är två som jobbar i den restaurangen/affären så sju bord är väl ungefär det dom klarar av. Ska ni till Oslo så boka bord här (och tro mig, med sju bord så behöver ni boka)!
Det var en riktigt kul tisdag och en väldigt trött Natalia som kom hem till K på kvällen kl 22. Jag gillar Mr A han är påhittig, rolig och så oskadad av livet. Han är också väldigt generös men han vet att jag hade uppskattat en kaffe med muffin lika mycket som en hel kväll med äventyr. Idag blev det tog för mycket. Och för första gången i mitt liv hade jag ett tjafs om att man inte kan skämma bort någon hur mycket som helst. Men det får ni höra imorgon.
-
Från bilen
Imorse insåg jag att min laddare till datorn var kvar i sommarstugan. Inte mycket mer att göra än att åka och jämta den efter morgonträningen. Jag var egentligen dödstrött efter en dålig natts sömn. Satte mig i bilen och noterade att det var väldigt lugnt på vägarna. Kom nästan ända vägen fram till stugan innan jag märkte av gårdagens storm. Ett träd mitt i vägen. Det var bara att parkera i skogen och gå sista biten. När laddaren var hittat så satte jag mig i bilen och skulle köra en timma tillbaks hem. Stannade dock på vägen för att säga hej till H och Scotty. Kul med spontankaffe mitt ute i ingenstans. Västkusten är så himlans vacker nu att det gör ont insåg jag på vägen hem.Resten av dagen har jag mest frusit, frusit och sovit och gjort lite pappers admin.
Ska bli riktigt skönt att rymma hemmet imorgon för en vecka i Norge med min fina vännina K, nyårsafton med Super M och två dagar med Mr A.
-
Eftersökes: ensamhet och plånbok
Jag kanske inte har så starka känslor för mina dejter men det är två väldigt generösa män. Jag har i över en vecka varit utan plånbok (hittade den aldrig när jag skulle till Stockholm) men har ändå klarat mig. Förvisso vet bägge om att jag mer eller mindre kräver att männen ska betala. Jag är inte den mest nytänkande kvinnan när det gäller sådant där. Och presenter kräver jag. Till mitt försvar så tycker jag ändå man får valuta för generositeten.Gårdagen bjöd förrutom på konsert (sista symfonierna) och utsökt middag även på feber och halsont. Middagen intogs på View som ligger längst upp på Riverton. Vi pratande om allt ifrån träning och ätstörningar till personligheter och religion. Jo, och så hade vi ju då en utvärdering av onsdagens session. Efter middagen så trodde han på fler sessions. Tre för att vara specifik. Jag sa att känslan fanns inte där. Man måste kunna skapa attraktion och där är han inte. Och då får man lära sig att det inte blir något ligga, eller nästanligga. När jag kom hem vid 2 ringde jag Mr Icey som beställt samtal. I typ 30 minuter diskuterade vi det som aldrig kommer hända, ett förhållande mellan oss.
Nu ska jag träffa honom för att säga hejdå. Sedan ska jag träffa Happy. Känns bra att första träffa måste ta slut om 2 timmar. För jag orkar inte med män. Jag vill bara få vara ifred. Och köpa mina egna presenter.
-
Mrs Robinson
Kommer ni ihåg The Graduate? Det gör jag. Kan dock meddela att någorlunda pålästa 22-åringar har inte en aning om vad det är för film. När jag tar upp den så känner jag min svingammal. Slänger ur mig att den kanske är svartvitt och känner mig ännu äldre. Hur som haver. Jag må vara väldigt bra på att ge mina ragg smeknamn men jag har aldrig känt mig bekväm med smeknamn på mig. Denna gången känns det oundvikligt. Jag är en Ms Robinson. Herregud. Jag insåg efter cirka tre minuter att det var en dejt igår. Det var inte ett dugg otydligt. Hans oerfarenhet var också påtaglig.
Okej, snabb recap från saker jag lärde mig igår. Killen på 22 är förutom en romantisk gentleman även super oskuld. Har aldrig kysst någon, har aldrig tagit på någon och har aldrig haft sex. När jag således följer med honom till hotellrummet och kysser honom så inser jag att här får man guida pojken för att det ska bli bra. Miss M sa alltid att jag var en pillow princess (jag fick också googla första gången hon sa det) och det stämmer i mångt och mycket. Att därför lära upp någon har jag egentligen inte riktigt tålamod med men jag ska erkänna att orgasmerna har blivit någon slags avslappningspiller som jag knaprar i mig som en besatt. Så det blev lite hångel och min favorit nästansexet eller smeksex. Alltså, det är ju skönt när killen vet vad han gör, mindre skönt när det är första gången.
Idag under den sena lunchen så skulle då gårdagens “session” som han kallar det utvärderas (dagens kids alltså). Ska man nu vara Mrs Robinson så får man ju ge vettig och ärlig feedback. Han fick inte riktigt ihop feedbacken för han tycker sig vara väldigt påläst på temat så det ska inte ha gått så fel. Jag försökte se säga att vissa saker måste man öva på. Vi gjorde ett nytt försök ikväll (fast skippade kyssarna för det blev för mycket för mig) och visst kommer jag men det är inte sköna minuter. Ikväll skickade jag länken till The Graduate och då sa ha: “Jeg er lei av lese enda mer om temaet. Har forslag til treningsplan.”
Han åker på fredag och jag vet inte riktigt hur vi ska träna men apropå träna så har jag svinont i halsen och misstänker att gym imorgon inte är en bra idé. Gyn känns kanske mer lämpligt med tanke på senaste tiden.
-
Nyckelspelarna
Det fluktuerar en massa löst folk i mitt liv ju nu. Det är inte så illa som det var en annan gång men det är lite för många för mig just nu. Jag orkar ju knappt med mig själv, ännu mindre andra. Nu är tre av dessa fyra inte så energikrävande och de ger mig mest överdrivet mycket komplimanger. Det låter kanske hemskt, men inte ens det väcker något intresse hos mig. Det beror nog inte bara på att jag inte är i fas utan jag tror kanske det även beror på henne, Miss M. Hon som jag inte riktigt vill släppa taget om. Allt är så annorlunda nu och det finns ingen förälskelse däremot kanske det finns känslor. Det är så himla rörigt och jag är å ena sidan nöjd med att låta den boken var stängd men å andra sidan är jag sjukt nyfiken på hur den hade fortsatt. Jag låter den vara stängd ett tag till. Är det tänkt att vi ska vara något mer än ytligt bekanta så ger det sig med tiden.
De övriga nyckelspelarna då jo, de kommer här:
Icey – Ska jag vara helt ärligt så vet jag faktiskt inte vad han heter men han är från Island. Vi träffades under höstens resor och jag råkade hångla med honom några för många kvällar. Han fick känslor och jag tycker väl inte att det är slutet på världen att tillbringa en helg med honom så det är precis det vi ska göra. Jag har varit helt öppen och sagt att jag kan varken lova sex eller livslång kärlek men jag kan vara ett grymt kul sällskap under en helg. Han är världens snällaste, världens blygaste och världens kanske tråkigaste. Men han är varm och omtänksam.
Mr A – Två dagar efter jag vinkat hejdå till Icey ska jag på någon form av märklig dejt med Mr A, en ung man från Norge som tycker jag är spännande. Han kommer till Göteborg och ska bjuda mig på varm choklad på Liseberg och på klassisk musik på Operan. Det blev helt enkelt för många romantiska och spännande förslag för att jag skulle kunna säga nej. Detta är också en man som jag träffat under hösten. En som tyckte jag var märklig i två dagar innan han vågade sig fram för att säga “hej, jag tror du är väldigt snäll och tycker du är väldigt fascinerande”. Både Mr A och Icey är gudomligt snälla men jag inser att jag inte är lika snäll. Däremot är jag tydlig. Övertydlig.
Mr Grey – Ytligare en man som jag träffat under hösten. Då sa han kanske som mest hej och sedan var han mest ganska dissig. Han pratade knappt med mig. Jag lyckades dock snappa upp att han var gift och har tre barn. För några dagar sedan så skickade han några bilder från konferensen vi träffades på. Väldigt fina bilder. Sedan pratade vi lite om allt möjligt. På något sätt och jag vet inte hur för det finns ingen kemi eller spänning men plötsligt frågar han om vad jag tycker är sexigt hos mig. Jag säger som det är, att det handlar om personligheten. Sedan så skickat han spontant en bild (den nedan). Det händer inte så ofta men jag blev helt ställd. Inte nödvändigtvis pga av bilden utan för att det var så out of the blue. Efter det så försökte han sexta lite men kemin fanns liksom inte men jag spelade med. Det spårade dock helt ut när han bad mig ta en sjal och knyta runt näsa och mun. Som den snälla flickan jag är så skrev jag att jag gjorde det. Sedan gick det utför när han ville att jag skulle ta en bild på sjalen. Ehh. Jag hade väl ingen sjal. Jag kom på ursäkt efter ursäkt men han blev mer och mer besviken och lite irriterad. Jag försökte locka med andra bilder, typ på mig men det var inte intressant. Sedan har vi inte hörts. Och det är helt okej. Fast jag tror han kommer komma igen. I dubbel bemärkelse.
