Vad hände? Jo, ekonomiska rapporter och en samling av 12 månaders protokoll hände. Samt en middag på annan ort, tidig morgon med destination sommarstuga, migrän, återuppståndelse och mormorbesök. Det var kortfattat min de senaste dagarna och min helg. Jo och så en bagage trigger som jag krigas med. Mr Icey blev onykter i fredags. Jag blir sällan sådär onykter som många andra verkar bli eller varit men har väl ändå ganska stor förståelse. Har aldrig druckit men varit en av få som avstått så har många års vana av att sena nätter med onyktra vänner i nyktert tillstånd. Däremot har jag väl sisådär bra erfarenhet av onykter pojkvänner. Var jag med dom ute så var det väl oftast ingen kris även om jag kunde tycka att det flirtades lite väl mycket med andra. Var jag inte med däremot så var det nätter av kommunikationstystnad och någon otrohet. Nu är inte Mr Icey mina ex. Det är han inte. Men ja, han blev tystare och det vanliga godnatt meddelandet uteblev. Folk blir väl förresten inte tystare för att de är fulla utan för att de har kul och det är väl bra? Jag sa ändå att jag var besviken. Att tysnaden triggar minnen. Och påminde om att jag tidigare i veckan sagt att jag upplever mycket press just nu så jag är kanske lite mer känslig än vanligt. Ändå kom tystnaden. Det är då min största brist ställer till det. Min oförmåga att lita på människor. Det blev ingen bra kombo alls. Och jag blir rädd. Jag tar omedelbart 100 steg bakåt. Mr Icey blir ledsen och är ledsen över att han påminde mig om dåliga minnen. Att han aldrig skulle så mycket som titta på någon annan vet jag. Medan jag ska iväg på äventyr med Mr A nästa helg så egentligen kan man ju undra vem som är ett svin. Nu sa jag inte att Mr Icey är ett svin. Det är han inte. Mer ett helgon.

På onsdag är det deadline. Älskar den känslan. Älskar.