tidigare har jag berättat om min mamma och hennes depression och nu för någon vecka sedan umgicks jag med henne. Tidigare har hennes energinivå alltid varit extremt hög, på gränsen till manisk (även detta är en del av hennes sjukdom), men nu lyckades hon hålla sig på en bra nivå och det gick okej. Men jag noterade att hon var djupt ner i ätstörningsträsket. Alltså djupt ner. Min första reaktion var att hon var otroligt smal. Den andra reaktionen var att hon sa att hon borde träna mer (nu tränar hon fyra gånger i veckan). Men det som fick mig att inse hur sjuk hon är var när hon drack kaffet svart. Min mamma har alltid druckit kaffe med varm mjölk. Hon drack kaffe latte innan kaffe late var ett begrepp. De senare femton åren har hon druckit lättmjölk men alltid minst 50% mjölk i kaffet. Och nu drack hon det svart. Varför? För att det är för mycket fett i minimjölk. Det mina damer och herrar är ord från en person som är allvarligt sjuk i anorexia.