-
Att hoppas…
Bryta ihop och komma igen, det är vad livet går ut på. Jag blev ledsen igår, jätteledsen. Klart att det ingår besvikelser i den här resan mot att försöka bli mamma. Jag tar det verkligen inte förgivet att det ens kommer att gå, men hoppet finns där. Det där förrädiska, men ack så härliga känslan – hopp!
Jag klarade inte av att prata om det igår, kände i hela kroppen att om tårarna väl börjat så hade de inte slutat rinna. Idag känns det bättre, alla graviditetskänningar som jag upplevde att jag hade fram till onsdagkväll är som bortflugna. Jag funderar och spekulrerar lite på fortsättningen. Funderar på om jag ska gå på ytterligare en insemination om jag måste monitoreras inför en IVF eftersom denna cykel som började igår med största sannolikhet går förlorad. Förlorad undrar ni kanske, hur kan jag veta det?
Jo, det fanns ju bara ett spermarör på plats på kliniken. Nu när det inte gått som hoppats måste ny sperma beställas från kliniken i Danmark och det kan ta ett par veckor för den att levereras. Sen kommer en cykel till, då jag till bringar dag 3-11 i Thailand lapandes sol och värme. Jag misstänker att ska jag börja ta hormonsprutor vill de ha mig under uppsikt och åtminstone ha mig på besök en gång under den perioden. Så… för att inte förlora två cykler kanske en runda med insemination till kan vara aktuell? Får prata med kliniken till veckan och se vad de rekommenderar.
-
Vad händer nu?
Dels så njuter jag av allt vad december har att erbjuda. Pepparkakor med riktig mögelost, glögg med alkohol, gravad lax och trevliga bubbelpartyn.
Jag hade min telefonrådgivning med läkaren idag och förutom att hon var väldigt förvånad över det positiva utfallet i lördags så kunde hon konstatera att vi kan inte göra så mycket nu utan behöver avvakta till december och för första gången i mitt liv hoppas jag att min mens kommer tidigt.
Det är nämligen så att jag har i tre cykler nu haft ägglossning på dag 17-18 och för att hinna med innebär det att jag behöver få min mens redan i mitten av nästa vecka för att det ska finnas en chans innan de stänger för jul fredagen den 20/12.
Eva berättade att det finns en spruta som de kan ge för att provocera fram ägglossning samma dag, om det är så att hon på ultraljudet hittar en äggblåsa som är 15-18mm. Nu var ju min äggblåsa inte i närheten av 18mm i fredags… samtidigt är det millimeter vi pratar om som hon helt ärligt sa. Så nu hoppas jag på en 28 dagars cykel med mens redan på onsdag nästa vecka! Då kanske, kanske jag får in ett försök precis innan jul!!
Tills dess tänker jag fortsätta frossa i mat och dryck som är “förbjudet” när man är gravid!
-
Mensvärk
Alex och Natalia har redan skrivit om det, och nu är det min tur att beröra ämnet. Denna jävla kvinnosmärta som ibland känns som en dom från helvetet. Sedan tidiga tonår, närmare bestämt sen jag var 15, har jag ätit p-piller. Jag hade innan dess regelbunden mens, ganska normal menssmärta och 4-5 blödningsdagar. Sen åt jag kombinationspiller i många år innan jag slutade i samband med bröllopet med min exman. Då hade vi bestämt oss för att försöka få barn och mina förväntningar var skyhöga att det skulle gå snabbt. Det gjorde det inte, det tog tid för ägglossningen och mensen att komma igång och bli regelbunden. Lagom till att den var det blev jag gravid och gjorde abort. Direkt efter aborten började jag äta minipiller och DAMN då började den bästa perioden i mitt vuxna liv. Mens mässigt alltså, för den uteblev helt. Åh vad jag uppskattade att inte ha ont i magen och känna mig svag ett par dagar i månaden, slippa köpa tamponger, oroa sig för att man skulle blöda igenom och undvika att ha sex om det inte skulle se ut som att man försökt återskapa Stockholms blodbad. Den perioden avslutade jag i augusti förra året, jag insåg att ska jag ha en chans att bli gravid behöver jag rensa ur alla hormoner ur min kropp. Så jag lade minipillren åt sidan och började med NaturalCycles och välkomnade mensen tillbaks.
Jag har inget emot att blöda, det går ju liksom att hantera hyfsat smidigt. Det jag däremot tycker är extremt jobbigt det är hur hela kroppen mår vissa perioder, jag kan få så ont i magen att jag funderar på att karva bort livmodern då hjälper inga värktabletter i världen. Fy fan alltså, vi ska inte bara ta smärtan med att föda barn vi ska gå runt och ha ont i magjävlen var fjärde vecka också. Vad har vi kvinnor gjort för att förtjäna det? (och kom inte dragandes med äpplet och ormen!)
-
Mens efter abort
Bild: metro.co.uk Nu när Alex bloggat om sin mens så passar jag på att slänga in ett inlägg om min menslycka. Efter flera månader av yucky mens så har nu min normala mens kommit tillbaks. Första gången jag fick mens efter aborten var jag helt förstörd. Jag som aldrig blött speciellt mycket hade plötsligt väldigt kraftig mens och dessutom med massa blodklumpar. Jag fick tillbaks min mens två månader efter aborten och valde att bara använda bindor. Dels för att jag inte är så vann vid tamponger då jag oftast blöder väldigt lite och dels för att jag fortfarande var lite orolig för eventuella infektioner.
De två första menstruationerna efter aborten var värst. Jag fick byta bindor hela tiden. I fem-sex dagar blödde jag. Ingen hade sagt något till mig om ändringar i menstruationen och eftersom jag inte blödde så mycket vid aborten så blev jag rädd. Jag googlade lite och läste om fler som upplevt samma sak. När andra mensen efter aborten var lika blodig så började acceptera att detta kanske var min nya mens. En flera dagar lång mens med en massa blod. Yuck säger jag bara. Som jag helt plötsligt uppskattade min gamla mens med tre dagars blödningar med lite blod. Jag är inte ett stort fan av mens och tycker det är omständigt och lite äckligt så jag är ganska glad över att jag inte haft längre och jobbigare menstruationer.
Den fjärde månaden fick jag äntligen tillbaks min vanliga mens. Inga klumpar, inte så mycket blod och inte så många dagar. Jag är så glad att min kropp återgick till det men önskar också att någon hade berättat om eventuella ändringar.
-
Mens före och efter barn
Alltså… det är så jäkliga konstigt hur kroppen förändras efter att man varit gravid. Den yttre förändringen känns ju logisk, kroppen behöver ju töjas så att bäbisen får plats men alltså det inre?! En vän har gått från lockigt till rakt hår, what the…!
Min mens har dock förändrats och verkar ha noll intresse av att återgå till ursprungsläget, villet är så skönt! Tidigare hade jag sån mensvärk! Proppa med Ipren och lägga mig med värme över magen och hoppas på att det ger sig. Jag blödde i ungefär tre dagar och sedan var det slut. Hatade mensvärken men det var lixom allt.
Nu har jag noll mensvärk, blöder extremt lite, typ en liten fläck möjligen två-tre gånger (beror nog också på mitt preventivmedel; kopparspiral), mensvärken är borta möjligen har jag en liten obehagskänsla men! Godissuget är enormt! Både vid mens och ägglossning. Alltså det känns som om jag skulle kunna rånmörda en godisaffär om jag inte får mitt socker!
Jag njuter så av att slippa mensvärk men tycker att sockersuget är skitjobbigt men om kroppen säger till är det väl bara att lyssna…
-
Lite allt möjligt värk
Veckan började med mens. Mer precist mensvärk. Okej, tänkte jag och gick på promenad och grejet för sådant ska ju hjälpa. Det kanske det gjorde men jag glömde också bort att äta. Vid fem börjar huvudvärken komma och jag får panik för inser att slarv med mat , menshormoner och stel nacke resulterar lätt i migrän. Men äsch tänker jag och börjar plocka upp disk. Varje gång huvudet böjer sig sticker det till lite. Alla som haft migrän vet att detta hade varit ett utmärkt tillfälle att ta en tablett. Men nej. Jag tänker att lite vila gör tricket. Lägger mig på soffan. När min förkylda hälft kommer hem så slår han på tv och jag får ont av ljuset. Även här hade man kunnat ta en tablett. Jag känner dock att det som mest kan bli mild migrän så jag ber honom bara sänka ljuset på TV. När kag sedan ska gå på toa och stället mig upp så gör det så ont. Då frågar Icey om jag har ont i huvudet, om det är migrän och om jah vill ta en tablett. Nej, tack lite mat räcker. Jag låg ner hela kvällen. När jag gick och lade mig så inser jag att jag ibland kan få migrän under natten. Huvudvärken har inte blivit sämre eller bättre men jag testar utan tabletter. I en timma funkar det. Sedan ger jag upp. Vill inte ta migräntabletterna men ber om någon kombo som läkare sagt funkar mot smärta. Det blir bättre, framför allt mensvärken men huvudvärken släpper inte riktigt (gör det är lätt migrän). Eftersom jag tagit det så lugnt så kan jag inte somna. Dessutom gör det ont och ute blåser det storm. Jag kan alltså inte somna.
Läste förresten i Facebookgruppen Heja Livet! att det är en ny migränmedicin på gång. Många verkar också rekommendera Botox. Och en del har sina egna små knep. Knäppt ändå att så många lider av migrän men trots det finns inget botemedel eller knappt någon som vet varför man får det. Gillar verkligen Heja Livet! gruppen. Det är högt och lågt och alla tjejer är stöttande.
Nä, nu måste jag hitta en position som går att sova i, stänga fönstret och försöka somna.
-
Kan man känna sig snygg när man har mens?
Alla kvinnor i fertil ålder har mens. Ja nästan alla. Det är något bra. Mens berättar på något vis att kroppen är i funktion. Vi har dessutom en uppsjö med mensskydd som funkar toppen med tampong, binda, menskopp osv. Sedan har vi ju både Ipren och smärtstillande om det behövs ändå känner jag mig aldrig snygg när jag har mens.
Tvärtom känner jag mig alltid blek! Jag vet att detta är inbillning och att jag inte har någon annan färg än vanligt. Mensen syns över huvudtaget inte. Ändå känns det som att mina påsar under ögonen är kolsvarta och enorma. Mina bröst hänger ned till naveln och så den där fula blekheten, jag känner mig lixom askgrå.
Vad som kommer upp om man bild-googlar mens:
