Jag känner att jag inte riktigt hunnit rapportera om Mr Icey. Sedan tre veckor tillbaks så pratar vi varje kväll istället för lite då och då. Det är det där ärliga och vilkorlösa samtalen. Världens bästa lugnande medel är han. Jag lugnar ner mig, kopplar av och kan somna skönt.

Vi pratar ibland om oss och min rädsla för förhållanden. Vi har hittat en balans som fungerar för oss. Vi vet var vi har varandra och det räcker. Han säger att han villigt väntar tills den dagen jag är redo och att vi tar det i baby steps tills dess. Min problem med att lita på folk ställer till det en del ibland det ska erkännas. När vi var i Köpenhamn så skulle jag ta på mina ringar igen och då bad han att få hjälpa mig och sa efteråt att han tyckte om idéen om att sätta en ring på mitt finger. Vi pratar lite om ringar och jag säger lite på skämt och lite på allvar att en ring kanske skulle hjälpa mig lita på honom när han säger att han vill få detta att funka. Igår när vi var på ett shoppingcenter så försvinner han ett tag när vi fikar. 

På kvällen när vi sitter och pratar så tar han fram en liten ask och säger att han köpt oss en sak. Jag börjar förstå, får panik men lugnar mig efter ett tag. Då fortsätter han och säger att det är en symbol för att han är committed till oss, till att få detta att fungera och att han är min och bara min. Sedan frågar han om jag vill vara hans non-girlfriend och ta emot denna baby steps ring. 

Det låter väldigt oromantiskt, bissart och konstigt men för mig betyder den där lilla ringen mycket. Och att han aldrig, inte en enda gång, pressar mig att bestämma mig om oss betyder ännu mer. Han betyder väldigt mycket.