-
Tar mer energi än jag får
Jag är en sån där person som älskar att umgås och lixom komma ut ur hemmet. Är jag hemma för mycket blir jag superdeppig. Jag är också en sån som gärna drar ihop folk. Skickar iväg ett sms eller bjuder hem. Supertrevligt!
En av mina närmare vänner här ännu hemma med ditt tredje barn och jag har frågat om vi ska ses vilket hon sagt att hon vill men alltså… Nej. Min favorit av undanflykterna var att hela familjen behövde umgås: pappan har varit ledig i fyra månader, barnen har haft lov och detta var när barnen var i skolan.
Jag blir ju ledsen. För att bjuda in är ju att ge energi och då få oärliga nej som svar är ju inget som ger mig något.
Så nu tänker jag att jag inte ska höra av mig mer. För att det gör mig ledsen. Lixom inte kasta bort min energi och kärlek på henne. Men ledsen är jag.
-
Mål 2016 del 2
Min andra halva av nyårsmålen handlar lite mer om mig.
Först och främst vill jag ta dagliga promenader efter att barnet är fött. Jag är helt besatt av tanken på att barnet ska sova i vagnen en gång per dag och att jag då ska promenera. När kroppen är återhämtad kommer jag att börja min rehabträning och hoppas att jag kan träna fritt i slutet av 2016.
Mitt andra mål är att snabbt få in någon form av rutin för mig själv. Detta är så klart delvis beroende av bäbisen men jag tänker att om jag har någon form av positiv rutin på mina dagar så kommer bäbisen sakta men säkert anpassas till det. I en positiv rutin ingår för mig att inte sova för länge på dagen, gå ut dagligen, äta riktigt mat (detta är dessutom nödvändigt för mig) och åtminstone då och då träffa vänner eller bekanta.
Mitt sista mål är att vi ska resa någonstans i november/december. Jag föreslog som ni kanske minns kap verde. Sedan har vi pratat lite om USA, (kanske hälsa på Ika…) och här om dagen föreslog V att vi ska ta bilen och åka till Island för att campa… Jag är skeptisk till det förslaget ska jag erkänna, men en resa ska vi på!
Vi har ju ingen aning om hur året blir och jag försöker vara ödmjuk inför det. Vi kan få ett barn som skriker mycket, sover mycket eller så kan vi ju faktiskt få inget barn. Vi vet inte vad som väntar men jag tror på att man måste drömma och ha mål för annars blir det ju bara som att driva runt på öppet hav.