Det första Icey fick lov att lova mig när vi pratade om att jag skulle vara på ön veckorna innan jul var att vi skulle gå på Luciakonsert. Jag tror aldrig jag sett en luciakonsert i Sverige men jag har sett en del utomlands. Londons Lucia är helt spektakulär (och i år var Miriam Bryant där) men så är det ju också en hel del svenskar i London. Här på Island är det inte jättemånga och att döma av efternamnen så är de flesta barn till svenskar eller kanske till och med barnbarn. De har samtliga isländska (efter)namn i alla fall och bryter lite. Förväntningarna på konserten var kanske inte superhög men jag tycker Lucia är så vackert och ville så gärna introducera Icey till Lucia – till ljuset, sången och traditionen. Vi har tjuvlyssnat lite den senaste veckan så han kunde känna igen en sång eller två.

Igår var det äntligten dags för konserten som var i en kyrka.  Lucia på Island består av en kör med 30 medlemmar av alla åldrar och några var svenska, några var isländska och några var norska. Åh, det var så vackert. Så himla, himla fint. Kören var fantastik och minikören var så söta. Jag blev helt gråtfärdig, så som jag ibland när något påminner så vansinnigt mycket om Sverige att jag får Sverigelängtan. Det är nästan bara musik som har den effekten. Allsång och Lucia är mina soft spots. Det andra kan jag klara mig utan.

Efter konserten så konstaterade vi att hon som arrangerat konserten har gjort det i flera flera år. Många av dom i kören har varit med sedan dom var små och är nu unga i 20-års åldern. Inte undra på att de var så bra.