• tankar,  vänner

    Livets olika faser

    Just nu går jag runt och känner mig ensam, som att ingen av mina vänner tänker på samma saker som mig, eller är lixom långt ifrån de värderingar och drömmar jag bär på. Jag känner lixom att vi är på olika platser i livet och att det är tråkigt men samtidigt att det är helt okej att det är så. Och förhoppningsvis så kan vi fortsätta umgås och kanske hamna i samma fas igen.
    Varje fas har olika mål, det är svårt att se och förstå hur faserna i framtiden ser ut och vad det är som är viktigt i de olika faserna.
    Jag tänker mig faserna lite så här (de har alltså inget med ålder att göra):

    Ung-vuxen:
    I den här fasen är man obunden. Man kan obehindrat resa, säga upp sig, byta partner, flytta. Det är en tid av möjligheter. Man är ute mycket, antingen och festar eller bara umgås med många människor. Man behöver bara tänka på sig själv. Av andra kan man upplevas som “ansvarslös” och som att man är utan någon riktning i livet.
    Viktiga mål: Få ett jobb (fast anställning?), ta examen, skaffa ett eget boende (som är stabilt), resa mycket, se världen.
    (Jag har själv “aldrig” varit i den här fasen och det kan jag sörja ibland. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år, har alltid gjort det “rätta”, pluggat direkt efter gymnasiet, jobbat medan, haft stabila förhållanden, aldrig varit full. Jag har alltid varit väldigt ansvarsfull, på gott och ont).

    Tvåsamhets-fasen:
    Här har man en stabil partner, men har också tydliga mål med studier eller karriär. Man bygger sin framtid tillsammans med sin partner och har gemensamma drömmar. Drömmarna är ofta att man vill bo där eller där, resa dit eller dit, köpa det eller det. Man är fortfarande relativt obunden och kan resa iväg en månad till Thailand eller jobbar på olika vikariat som man tänker tar en dit man vill, man provar sig fortfarande fram lite.
    Mål: resor, ha roligt, vara kära, vara sociala, visa upp alla hur lycklig man är.
    (I den här fasen var jag väldigt länge. Från att jag tog studenten till nu. Jag har som sagt var alltid haft stabila förhållanden där vi gjort mycket tillsammans, framför allt resa. Jag har också jobbat med massa olika saker, ibland för att jag velat, ibland för att det passat vårt förhållande bättre. Man är inte en familj men man är en viktig tvåsamhet).

    Bygga-familj-fasen:
    Man vill ha barn. Ofta har men en partner men inte alltid. Man drömmer om ett eller flera barn och att få visa dem världen. Dock kan man inte tänka sig att man har barn som blir äldre än 1-2 år, det är lite som att skaffa sig en söt och gullig hund. Även om man vet att man måste uppfostra ett barn så tänker man sig inte att barnen växer utan att de alltid är små och söta.
    Man känner också ett stort behov av att umgås med sin partner (eller väldigt nära vänner), man vill ha trygghet och intimitet och man behöver inte utelivet utan vill mest sitta inne och prata.
    Mål: bli garvid, vara gravid, ha ett litet barn, gå promenader med barnet i vagnen, alla drömmar och mål inkluderar ett barn.
    (Jag är i den här fasen nu. Jag känner ett stort behov av djup, jag vill gärna prata med människor i min sits, diskutera, fundera och främst vill jag umgås med V hela tiden, och vara nära honom).

    Sen vet jag ju inte riktigt vad som kommer, men småbarnsfasen, tonårsförälderfasen, vara utan barn igen fasen är ju stora faser som jag tänker att de flesta går igenom. Men de där små där emellan vet jag inte.

    Kommentarer inaktiverade för Livets olika faser
  • Funderingar,  livet

    Måndagsdepp

    Jag är kall. Som att jag befunnit mig i en frysbox i en vecka. Mina tår är som isbitar och inte ens två omgångar med vetekudde tinar upp dem. Min kropp motarbetar mig idag. Den är sugen på ALLA onyttigheter. Hittills har jag ätit mackor, choklad, pannkakor (med hallon och keso i och för sig) och mer choklad. Ja, och nämnde jag choklad?
    Har hängt i soffan sen jag kom hem i stort sett. Idag hade jag velat haft någon här. Ni vet någon. Det är inte ofta jag längtar efter sällskap. Men ikväll hade det där otvungna sällskapet varit så himla skönt. Ett eget värmeaggregat. Någon som håller om och bara kravlöst tar hand om. Någon som liksom bäddat ner mig i soffan och get mig mer choklad istället för dåligt samvete (det är jag expert på själv..). Sån är känslan här nu. Istället är det jag, Idrottsgalan och min Marabou med caramel och havssalt.

    Kommentarer inaktiverade för Måndagsdepp
  • livet

    När en dörr stängs, öppnas en ny

    Så är det ju med nya år. Jag tänkte jag skulle summera gårdagens underbara middag med öppenhjärtiga vänner men jag är alldeles för trött. Istället bjuder jag på ett tips om hur man kan stänga 2014 och öppna 2015. Varsågoda, ladda ner denna fantastiska YearCompass!

     

    Year Ahead

    Kommentarer inaktiverade för När en dörr stängs, öppnas en ny
  • Funderingar,  livet

    Listutmaning!

    Tack för utmaningen Alex! Bloggandet är torrt som Sahara öknen just nu… Men nytt år och nya möjligheter!
    Svaren på Alex lista:

    Jag är för tillfället trött och sliten. Jullovet har hittills bjudit på löpträning, yoga, promenader, bastu och massor med sömn. Och mer sömn och slappande.

    Jag är bra på att vara snäll. Ibland alltför snäll, men jag försöker lära mig att prioritera mig själv och inte vara dum-snäll.

    Jag är dålig på att flirta (enligt Natalia) och på att avsluta relationer. Där går jag på Natalia-kurs i hur man kommunicerar rakt och ärligt… Men utan att lämna massa dörrar öppna.

    Jag tycker inte om människor som inte kan resonera, diskutera eller försöka se saker ur andras perspektiv. Jag tror det är grunden till rasism, främlingsfientlighet och stora konflikter i världen.

    Jag läser morgontidningen på helgerna! Jag älskar att äta långfrukost, läsa morgontidningen medan teet kallnar speciellt på söndagar. Just nu saknar jag någon att diskutera artiklarna med, men det fixar sig under 2015…

    Jag gillar när jag får resa! Ja, jag är något av beroende av nya upplevelser, nya maträtter och smaker, nya städer, stränder, kulturer och allt som kommer med resande.

    Jag sjunger högt i bilen, till allt från schlager till heavy metal, dansband, pop och house…

    Jag älskar livet. Visst låter det klyschigt? Men det är ju sanningen. Jag älskar livet (kanske inte alla motgångar, men det som inte dödar det härdar…)

    Jag är inte speciellt bra på att komma ihåg filmer jag sett eller böcker jag läst…

    Jag tycker om mitt val av yrke, och jag är bra på det! Något osvenskt att skriva kanske?

    Jag föredrar sol och värme framför snö och kyla! Men värst är mörk, regn, blåst-vintern som erbjuds på västkusten.

    Jag är beroende av sömn och mat, liksom Skalman behövs det regelbundet och i ganska stora mängder. Borde nog ha en egen mat och sovklocka?

    Jag har på mysbyxor och raggsockor, typiska söndags-slappkläder.

    Jag dricker massor med te, men helst ett gott rödvin från Valpolicella.

    Jag lyssnar på Morgonpasset i P3!

    Jag blir arg på trångsynta och lata människor

    Jag blir rädd av skräckfilmer. Jätterädd. Gömmer mig bakom kudden med fingrarna i öronen-rädd.

    Jag önskar att 2015 blir ett bra år för nya starter och stabila avslut.

    Jag är uppväxt i en liten håla i skogen och kommer aldrig flytta tillbaks, men jag trivs bra i naturen och är jätteglad att jag nu bor på lagom avstånd till motionsspår i skogen!

    Kommentarer inaktiverade för Listutmaning!
  • 2014 lista,  Girlytalk,  livet,  Nyårslista,  Nyårslöften

    Summering av 2014

    Alex, Natalia och jag bestämde en kväll att vi ska göra en summering av 2014. Kortfattat kan man säga, att det här kanske var året jag förtjänade. Efter måååånga bra år kom året från helvetet. Ord jag aldrig satt samman med mig var plötsligt en beskrivning på min sinnesstämning. Mildare depression, ett krossat hjärta, litervis med tårar och en saknad som nog alltid kommer att finnas. Familjemedlemmar som gick bort, sjukdomsbesked och slitsamheter. Men också en nyfunnen vän som bara blir mig kärare och kärare. En Spanienresa, sommarutflykter, Italien och många andra tokiga, roliga och galna minnen. Så året har haft highs and lows. Men låt oss summera det… I ett inlägg som publiceras på Nyårsafton.

    IMG_2117-1.JPG

    Kommentarer inaktiverade för Summering av 2014
  • Funderingar,  Girlytalk,  Kärlek,  livet

    Relationer och bitterhet

    Jag måste få reflektera lite. Nyligen googlade en vän till mig sin pojkvän sen 5månader. Det hon hittade skapade inte direkt stor lycka. Han hade ett badoo-konto. Som senast uppdaterats med nya bilder i slutet av november. Visst kanske har tecknen funnits där. Ointresset att satsa på relationen. Att inte introducera henne för familj och vänner. Men ändå, känslorna som han väckt hos henne. En skadad fågelunge, med svårigheter men enorm vilja att ha djupa samtal. Som hittat lite trygghet och lugn hos pojkvännen. Känslor som trots allt överlevt hårdgranskning och detaljerade anlyser. Nu kraschlandade det.

    Det fanns inget utrymme till förklaring eller försvar. Han dömdes utan vidare undersökande eller ens ha blivit kontaktad (utöver ett sms). Så klart fanns tårarna där. Men också bitterheten. Hur svag och naiv hade hon inte varit? Hon borde ha förstått? Hur kunde hon ha litat på honom? Alla män är svin.

    Ja, det var summeringen. Hon var dum i huvudet och alla män är svin. Och de tusen frågorna, som hon aldrig kommer att få svar på. Jag är glad att får vara stöd, men jag är rädd att hon kommer bli än mer bitter. Hon har höga krav (vad hon än själv påstår), skyhöga krav skulle jag till och med påstå. Vilket resulterat i långa perioder av singelliv, och än mer bitterhet. Jag hoppas att jag aldrig hamnar där. Aldrig, aldrig. Livet är för roligt (och kort) för att bli bitter!

     

    Kommentarer inaktiverade för Relationer och bitterhet
  • Funderingar,  Kroppshets,  livet,  Träning

    Kroppshets…

    Jag läste Alex inlägg här och blir illa berörd. Vad hände med att kroppar ser olika ut? Vi har alla getts olika förutsättningar och intressen! Jag har sprungit fyra halvmaraton, men det är inte förrän sista året som min kropp formats mer som en löpares. Och det berodde nog mer på ett värkande hjärta och dålig aptit än utökade löppass. Det finns så många vackra människor i världen som inte har en kropp som skulle kunna pryda omslaget på ett Fitness magasin. Men de är vackra, starka, smidiga och beundransvärda för det. Jag tror att vi vuxna formar barnen i vår omgivning. Tillåts nedlåtande kommentarer utan förklaringar eller resonemang kring kroppar och vikt då tror jag mänskligheten sjunker längre ner i fördömanden och utpekanden.
    Min kropp är långt ifrån perfekt, men den är stark. Den tillåter mig att springa, något jag mår bra av. Jag är stolt över att den håller trots osnäll behandling. Så kan vi inte försöka vara snälla mot våra egna och varandras kroppar ett tag nu? Vi testar bara lite… Kanske inser vi att livet blir lite roligare då!!

    Kommentarer inaktiverade för Kroppshets…
  • ex,  livet,  Sociala medier

    Ex och sociala medier

    Det är något som jag gått och reflekterat över senaste veckan och som jag inte blir klok på. När jag och min fd man skilde oss gick allt bra i början. Visst jag var den som lämnade honom, men vi hade en öppen dialog och vi följde varandra på såväl Instagram och Facebook. Först blockerade han mig på FB snabbt därefter på IG. Blockerade, inte bara tog bort mig som vän. Nej. Helt plötsligt ville han inte att jag skulle ha någon insyn i hans liv. Jag ville inte vara likadan, utan lät min profil vara öppen för honom.

    Sen fick jag reda på att Xet och hans nya flickvän roat sig med att gå igenom inte bara min IG och FB profil, utan även min familj och mina vänners. För att gotta sig i min olycka, eller bara nyfiket peta runt, det vet jag inte. Ett år efter vpr skilsmässa bad jag honom ta bort de av mina vänner och familj som han fortfarande hade kvar. Men han vägrade. Jag fick då gå till dem, förklara exakt hur illa relationen mellan oss var, och be dem ta bort honom. Det gjorde ont, för jag vill inte outa honom eller berätta vilken underlig man han utvecklats till.

    Jag och V, killen jag träffade efter Xet, har hanterat vårt uppbrott betydligt mer vuxet. I juni begränsades vad jag såg på hans FB och förra lördagen var jag dock helt plötsligt blockerad från hans IG. Det kanske är jag som överreagerar (mycket troligt) men jag tycker det hade känts betydligt bättre om han bara frågat om jag kunde avfölja honom. En enkel fråga, istället för att blockera mig. Det känns underligt, särskilt som han inte publicerar några bilder. Jag tycker det är märkligt, varken Xet eller V är personer jag vill vara ovän med. Är det så här man gör? Är det normalt? Hade ni agerat så här?

    Kommentarer inaktiverade för Ex och sociala medier
  • livet,  lördag

    Hej!

    Här är jag nu. Natalia har övertalat mig. Nu kör vi. Testar åtminstone. Om det kan finnas något av intresse att dela med sig av i mitt liv.

    Jag är trött och sliten. Intensiva jobbveckor, roliga kvällsaktiviteter och för lite vila och träning har satt sig i kroppen. Idag ska jag försöka sitta i soffan. Kanske röja lägenheten lite – men fokusera på att inte göra några måsten. Önska mig lycka till? För det är inte en av mina bästa egenskaper. Att slappna av och göra ingenting. Tacksam för Vinterstudiodistraktion!

    Kommentarer inaktiverade för Hej!
  • livet,  tips

    Konsten att göra ingenting

    Nu har jag varit på jobbet i snart sju timmar och jag har inte gjort någonting. Alltså på allvar. EN sekund med en klient, 59 min och 59 sekunder snacka skit med kollega.
    Jag har varit så otroligt omotiverad och oengagerad. Jag hoppas på att motivationen återvänder imorgon.

    DOck är jag fysiskt frisk efter en kraftig allergisk reaktion igår. Lite slö är jag så jag ska hem och laga middag, kanske baka och sedan hänga framför tvn.

    Eller ja, en promenad ska jag få in också, det är ju dagens lucka.

    Gjorde ägglossningstest i morse och har inte ägglossning ännu. Så himla komplext det här med att bli gravid när man vill, “alla” andra verkar ju bli det åt höger och vänster…

    Kommentarer inaktiverade för Konsten att göra ingenting