• Vardagen

    Gamla tanter och halvstorlekar

    Vet inte om det är hormoner eller vad det är men jag är sjukt känslig och något instabil. Det blir mycket tårar om man säger så. Blir bara så ledsen över allt (och inget). Härlig känslotillvaro! När jag inte gråter plockar jag, packar upp, packar ner, städar, tvättar och allt annat som tydligen är min vardag. Jag passade även på att klicka hem en kavaj från Ellos. Den kostade inte så mycket med rabattkoden 355909 som gav 40% rabatt.  Klickade hem en annan för någon vecka sedan men igår när jag hämtade den och provade den så satt den inte bra. Jag tror dels att det är en dålig tid att prova för jag känner mig inte fin i något men sedan tror jag också att jag hamnat mellan två storlekar. Svårt läge alltså.

    Något som gör mig glad är denna tant. Fy sjutton vad härlig hon är! Det är något att eftersträva. Att vara glad och skön i äldre dar. Får kanske ha det som målbild. För alla dessa tankar om livet, förhållanden, barn, känslor, mer förhållande får mina hjärna att koka över. In på Instagram och följ 88-åriga Baddiewinkle. Fan, hon är min idol alltså. Snygga outfits har hon också (“wear whatever makes you happy” som hon så klokt säger).

    Kommentarer inaktiverade för Gamla tanter och halvstorlekar
  • livet

    2017

    Jag har inga skyhöga förväntningar på 2017. Jag har ganska rimliga förväntningar och för det mesta en bra känsla. För min del tror jag tror det kommer bli ett år där jag inte kommer vandra i någon djup dal. Jag tror att jag för det mesta kommer hålla till på ganska soliga, mellanvarma och mysiga dalar. Det är fin utsikt i den där dalen, inget exceptionellt men trevligt. De senaste åren har det varit många djupare dalar och höga toppar och det har svängt mellan dom fort. I år blir det fokuserat och mycket mer stabilt för min del – tror jag, hoppas jag. Högst upp på prioriteringen står ett kul jobb. Strössel inkluderar fint kompisgäng, fina män och en någon solsemester. Det klart att det kommer molnigt och även regn. Mitt största orosmoln? Att mina vänner inte ska få den lyckan de förtjänar. 2017 känns som året jag på riktigt inser och ser att  livet med relationer och annat som det innehåller blir mer och mer komplicerat för varje år.  Man får kämpa lite mer för att få ihop det. Man upptäcker nya gränser för hur långt man är beredd att vika, rulla och yoga sig för att få lyckan som man vill ha. Nu är vi alla trettio plus och har bagage. Både bagage som syns och bagage som inte syns. Det påvekar oss själva och de vi väljer att dela vårt liv med.

    2017, jag är lite sen på bollen men jag är redo för dig. Och ger du dig på mina vänner så har jag laddat för fight. Mest av allt ska vi ju ha kul du och jag. Tråkigt på ett bra sätt med lite galenheter. Det här blir bra. Nu åker vi!

    Kommentarer inaktiverade för 2017
  • Träning

    En joggingrunda!

    Efter en inte strid med mig själv vann pannbenet över latmasken och i eftermiddags snörade jag till sist på mig löparskorna och sprang en runda på 7km. Den form jag var i för 1,5år sedan är som bortflugen, nu kämpar jag mig runt 7-9km och går på enstaka Bodypump pass. Försöker motivera mig till ett intervallpass på löpbandet (wow, det här passet som Petra tipsade om var verkligen inte trist!) men det här med att ha fått familj det gör det lite trixigare och lite mindre lockande att köra ut på 90minuters långpass och dubbelpass på gymmet. 

    Så vad tycker jag om det då? Jag måste erkänna att jag inte känner mig skyldig, som en mindre hälsosam människa eller så. Jag saknar min gamla form, min -3kg kropp, men jag värderar just nu livet utanför träningen högre. Har jag blivit med sambokilon? Absolut! Det är godare och trevligare att laga och äta när man är två, eller fler vid bordet. Som singel bestod kvällsmaten ibland av keso med nötter eller bär., nu är det lagad mat som gäller.

    Jag har satt ett mål, att träna 3 pass i veckan. Den vecka som just gått innehöll 

    7km löpning i söndags, Bodypump i måndags, Intervallpass i onsdagsmorse och ett 7km pass idag. Det summerar fyra träningspass och har jag tur kan det bli något liknande veckan som kommer, för då är barnen hos sin mamma och T åker till New York!

    Kommentarer inaktiverade för En joggingrunda!
  • Nyårslista

    Året 2016

    Då är det dags för en summering av året, galet vad fort det har gått egentligen!

    Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
    Omvälvande.

    Vem saknade du under 2016?
    Natalia. Vi har haft helt olika agendor, vistats på helt olika ställen och med det haft väldigt lite tid med varandra. Det bästa är ändå att när vi väl ses så är det som förr.

    Vad spenderade du mest pengar på?
    Oj, jag vet vad jag tjänade mest pengar på – sälja min lägenhet. Där var jag miljonär i några veckor innan jag betalade in massor med pengar till staten. Mest pengar spenderade jag nog på resor, min stora passion.

    Vilken är din största insikt under året?
    Life takes new turns.

    Vilken är den största förändringen du gjort under året?
    Min enskilt största förändring är helt klart att jag för ett år sedan var en sökande singel, nu är jag samo och varannan veckas bonusvuxen till tre coola, goa och smarta killar. Den förändringen kräver nog ett inlägg  för sig själv, men det är en förändring som jag verkligen gillar och försöker leva i fullt ut.

    Vad har du haft/gjort för mycket under året?
    Jobbat.

    Vad var favorit resemålet under 2016?
    Australien! Ni kan läsa det mesta om den resan, surfandet, bussarna, seglingen och örgångsinfektionen här

    Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2016?
    Min resa till Australien och att jag använde mina singelår till att bli en starkare individ och stå på mig mer och att jag nu är mycket  tydligare i att kommunicera mina behov, mina tankar och inte vika ner mig lika lätt i mina relationer.  

    Vilken var årets drink?
    Capuccino. Kaffemaskinen på kontoret gör så surt kaffe att den blivit ratat helt. Numer dricker jag endastfinkaffe och när tjejerna i caféet där jag och min kollega köper vårt kaffe kan våra beställningar och kan se på oss om vi ska stanna eller ta med kaffet… då har man blivit stammis va? Himla mysigt att få småprata lite med sköna, service  inriktade människor som blir en härlig del av ens vardag.

    Vilken var årets låt?
    Valborg, Håkan Hellström

    Vad fick dig att gråta?
    Min födelsedag, det var nog den värsta genom alla år, och då har jag tyvärr haft fömånen att ha haft några riktiga skitfödelsedagar. Årets kan ha tagit priset för värsta någonsin. Kanske för att jag förklarat min ambivalenta inställning till att fylla år och försökt att betona att jag tycker det är jobbigt. Kanske för att han blåste upp förväntningarna och ville bjuda på såväl frukost, lunch som middag trots att han hade barnen. Kanske för att han inte ens ringde och sa grattis, men ställde in lunchen och noterade kort att han skulle återkomma. Och att han tio timmar senare ringer mig och förklarar hur mycket han haft på jobbet och att jag nog inte kan komma förbi på kvällen. Behöver jag ens skriva att jag grät floder? Jag var så arg att jag höll på att explodera och jag skällde. Anledningen till att jag inte kunde komma ner på middag? Exfrun kanske skulle komma… det här var på den tiden de fortfarande delade hus och bodde varsin vecka i huset. Jag var så arg att han inte kunde säga nej till henne, “nej vi ska fira Happys födelsedag”. Och jag blir fortfarande arg när jag tänker på det – för jag har inte fått ett förlåt, inte en födelsedagspresent ingenting. Jag är normalt inte långsint, men det här tog hårdare och gör mer ont än vad jag kan förklara. (och ja, det känns lite töntigt)

    Vad fick dig att skratta?
    Oj, det är inte bra när det här är en fråga som jag typ inte kan svara på. Vad har jag skrattat åt? Jag har skrattat åt små saker som att jag och Natalia fick varsitt julkort från en gemensam vän. Mitt är från vän + sambo, Natalias är endast från vännen. Varför? Jag skrattar åt barnens lustigheter, våra kuddkrig och när vi leker i skogen.

    Vad tar du med dig in i 2017?
    Att livet är inte  en dans på rosor varesig du är singel eller i en relation, men med god vilja och en positiv inställning löser sig det allra mesta!

    Och nu är jag grymt redo för ett nytt år!!

    Kommentarer inaktiverade för Året 2016
  • Girlytalk

    Ja, tack, jag skulle behöva en liten släng av cancer 

    Jag vet inte vilken det normala antalet vänner som ska ha dött när man är 31 år gammal men för mig har tre jämnåriga vänner dött. Min bästa barndomsvän dog i en hjärnblödning, väldigt plötsligt för 8 (?) år sedan, min lagkapten dog i tsunamin i Thailand och en vän dog för 3 (?) år sedan i cancer. Just då när de dog och tiden efter kände jag mig så tacksam för livet. För att jag var levande. Mitt i all sorg och bitterhet så kunde jag hålla fast vid den känslan. Men ju mer tiden har gått desto mer har den där tacksamheten bleknat. 

    Jag har ju själv varit en hårsmån från att stryka med i en bilolycka och spenderat mer tid på sjukhus än vad någon ska behöva göra. Ändå kommer den där bitterheten över mig. Otacksamhet. 

    Jag läser en anhörigs dagbok där hon skrev ett inlägg om att hon och hennes man hade det så bra förra sommaren och min första bittra tanke var hur kunde de ha det bra? Han hade ju cancer! 

    Nu skäms jag så klart över min tanke. För det är jag som har fel. Jag som fokuserat för mycket på skiten i livet, som finns i allas liv, och därför tyckt att livet suger. När jag istället borde känna en tacksamhet över allt det här. Över att jag är gravid. Över V. Över vården som hjälper mig. Över min kropp som orkat allt det här. Ja ni förstår. 

    Jag önskar ingen att dö i förtid. Jag önskar att alla fick bli 84 år och fylla sina dagar med precis det som gör dem lyckliga. Men ibland tänker jag att alla kanske borde få en liten släng av cancer, bara så att man återkommer till den där känslan av tacksamhet för livet igen. Ett uppvaknande, precis som Stefan sauk säger i videon ovan. 

    Kommentarer inaktiverade för Ja, tack, jag skulle behöva en liten släng av cancer 
  • vänner

    Ännu en till samlingen 

    I natt satt vi uppe till 2 och pratade med vänner. Jag älskar det! 

    Det första jag älskar är att det blir kolsvart och fortfarande är varmt. Jag får alltid litesolfrossa på kvällen och sätter på mig en tröja men det är aldrig svalare än 25 grader. 

    Det andra jag älskar är att det är så avslappnat. Vi drack vin, vatten, läsk, åt frukt, chips, ost det vi hade hemma helt enkelt. Det låg barn mellan 10 och 1 och sov lite varstans, de somnade när de blev trötta. Och vi andra, från flera olika länder och med olika religioner och erfarenhet pratade om ditt och datt. Utan att döma eller bli arg. Det handlar inte om att ha rätt eller fel som det så ofta gör i Sverige utan om att utbyta tankar och lyssna. 

    Jag älskar det, sånna här kvällar samlar jag på. 

      

    Kommentarer inaktiverade för Ännu en till samlingen 
  • Förhållanden,  livet,  tankar

    En titt i backspegeln

     

    Idag verkar bli en bättre dag än igår på alla fronter. Mitt tålamod är lite längre (men ändå sådär kort som det blir när man inte orkar med tjafs). Mitt humör är snäppet bättre. Stressen känns inte lika påträngande. Vädret verkar bli bra. Kanske, kanske hittar jag någon energi idag. Har en jobbansökan jag gärna vill knåda ihop men det gick inte alls igår. För igår kämpade jag mot stress, press, prestationsångest, elaka ord och tårar. Det blev helt enkelt för mycket. Jag bröt ihop och kunde nästa känna en panikattack på vägen till gymet. Det slutade när jag ringde min vän PH. Skönt det för träningen var jobbig nog som den var utan ett panikångestanfall. 

    Idag ska jag ta ny färska tag men jag ska också ringa mitt ex. Sällan har jag önskat att ha fel men när det gäller hur jag spådde hans framtid för ett år sedan så önskar jag verkligen att jag hade haft fel. Det är både jobbigt och skönt att veta att jag inte kan göra något för honom. Det känns bra att jag vet bättre än att ge honom råd – att ha insikten att han inte är mottaglig. Men lite som att jag tycker det är jobbigt att se djur dö på film, lika jobbigt tycker jag det är med sorgliga livshistorier som kunde unvikits. Samtidigt har jag också fått förlika mig med vad jag gjorde mot honom när jag mådde som värst. Hur jag inte kunde släppa honom och hur jag skadade honom även om mina intentioner var de bästa. Det var jobbigt, men är inte jobbigt längre. Hur mycket jag än önskar att det hade varit annorlunda så var det inte det. Jag kan ta ansvar för mina handlingar, jag kan be om ursäkt och jag kan lära mig av det men jag kan inte ha det ogjort. Hur han väljer att hantera det kan jag inte styra över och konsekvenserna av hans sätt att hantera det kan jag inte ta ansvar över. Det är så självklart men ändå kräver det så mycket jobb. Idag är relationen helt förstörd men det stör mig inte. Han får tycka vad han vill om mig. Jag tycker faktiskt inte så mycket om honom alls och har inget intresse av hans liv. Mitt enda intresse är att våra band klipps. För så länge han finns där så kommer det tankarna om honom och oss så fort det är tyst. Jag blir idag inte ledsen för min skull. Jag blir ledsen över hur en människa kan vara så elak mot en annan. Jag minns ju knappt det där, smärtan han åstadkom. Gissningsvis är det hjärtats försvarsmekanism. För jag är ganska säker på att om jag kunde känna idag precis hur ont det gjorde då så skulle jag aldrig våga bli kär. Jag minns upp till en gräns men efter det är det något som säger stopp. Däremot kan jag bli rädd. Rädd att jag missbedömde någon så mycket. Rädd att jag litade på någon och släppte in någon i mitt liv son sedan valde att fullständigt förstöra mig. Efter allt det så är det minsta han skulle kunna gjort för bådas vår skull att må bra. Så att det hade varit värt något. Jag hade ju landat på samma ställe om han hade skött saker bättre, det hade bara inte tagit lika lång tid. 

    Det är konstigt med tid. Hur mycket tid det än finns framåt så finns det en tid bakåt som man alltid bär med sig. Det är när man kan se bägge som något ögonöppnande infaller. Det är skönt, att ibland reflektera. Att titta bak men veta att du inte är där längre, att veta att du är på väg framåt.

    Kommentarer inaktiverade för En titt i backspegeln
  • Grubblerier,  livet

    Kvävande vänner

    Vi har diskuterat det här med vänner i ett par inlägg, både jag, Alex och Natalia. Då på en mer generell nivå – nu tänker jag vara lite mer specifik.
    Vad gör man med en kompis, som vill vara en vän. Och som känns väldigt tacksam när vi ses, men som dessutom ger mig en kvävande känsla, och alltid vill ha mer?

    Det är en ganska speciellt situation. Hon flyttade till Sverige för ett par år sedan och bosatte sig i en mindre ort en bit från stan där vi båda jobbar. Vi träffades genom jobbet och jag gillar henne, hon är smart, driven och rolig att hänga med. Vi började umgås även privat – men i och med att hon bor 1,5h bussresa från stan och ingen av oss har tillgång till bil så har det blivit en vardagskväll här och där som vi setts. Det blir alltid ett litet projekt, med övernattning och ståhej.

    Hon har inte så många vänner och helt ärligt märker jag inga aktiviteter från hennes sida för att utöka sin kompiskrets. När vi väl ses, så har vi skoj – men hon är inte överst på min prioriteringslista. Hon är inte min bästa vän. Problemet är – jag är hennes.

    Hur hanterar man den ojämvikten? Hon föreslår nya helgbesök, nya vardagskvällar att ses. Jag “måste” komma dit för att promenera här, åka båt där, uppleva sommaren här och något annat där. Jag känner att jag inte kan lova någonting, hon är fantastisk men… hon har ett funktionshinder som gör att hon inte kan göra allt. Bland annat har hennes förmåga att städa försämrats oerhört, något som märks i ett hus med två hundar och tre katter. Hennes man vägras dessutom ta in städfirma då han jobbar hemifrån. Och hundarna, jag har lite respekt för hundar, och en golden retriever som tror att den är en knähund… det är inte min melodi. Den är mer i mitt ansikte, knä och hoppar på mig, än på golvet.

    Summerat, jag måste göra något, jag kan inte bara gömma mig och hålla mig undan… jag kvävs av att vara hennes enda lufthål ut i världen hur härlig och rolig hon än är kommer det kväva min vänskap. Men vad ska jag göra?

    Kommentarer inaktiverade för Kvävande vänner
  • Bästa vänner,  Funderingar,  Girlytalk,  Kärlek

    Vänner, och den där speciella vännen

    Den sista tiden har jag tänkt mycket på vänner, betydelsen av dem och hur de i perioder kan vara livsviktiga och sen sakta försvinna bort i periferin. sen finns det de som stannar kvar, de man tar sig genom alla faser med. Som oavsett om man hörs dagligen eller var tredje månad liksom ändå klickar med och hittar bara man svarat i telefon. Jag har så många underbara vänner omkring mig. Och även de som i perioder tar mycket mer än de ger. Det är CV granskning, flyttstädning, relationskriser och allt däremellan. Men alla har de sin plats. I livet. Alla har gett och fått.
    Det sista året har det klivit in en vän i mitt liv som är unik. Så unik att jag är säker på att vi kommer att ha med varandra att göra så länge som vi vill! Jag hoppas för livet. Hon är kaxig, givmild, varm, cool, utmanande och blyg. Den här fina kvinnan ville låna mitt Spotify konto igår, och min särbo och jag delar på det mesta som går . Så självklart fick hon det. Imorse fick jag ett sms och på mitt Spotify konto låg en playlist. Skrev jag att hon var fantastisk, ni hittar henne här

    IMG_5619.JPG

    Kommentarer inaktiverade för Vänner, och den där speciella vännen
  • Lista

    En lista för att jag har tråkigt!

    Jag har liksom Alex skittråkigt på jobbet idag, så jag stal helt sonika hennes lista och ger mina svar på den 🙂 Tack för idén till hur jag ska fördriva sista timman på jobbet!

    1. Hur gammal är du? 35 år

    2. Hur gammal känner du dig? På samma gång som 27 och 72.

    3. Vad har du gjort i dag? Ordbajsat, ordbajsat, (skrivit rapporter alltså) ätit lunch, skrivit fler ord, ätit hejdå-tårta för en kollega och sms:at med en kille jag dejtar.

    4. Vilken film såg du senast? Ehm… måste ha varit med dejten, vi såg Turist, en Guldbaggevisning

    5. Vem ringde du senast? Morgontidningens prenumerationsavdelning, de är helt värdelösa. Kanske nu på fjärde, eller femte försöket kanske de lyckas få prenumerationen rätt. Annars säger jag upp den.

    6. Är du beroende av någonting? Sömn och mat, regelbundet och i ganska stora doser. Och min eltandborste och mitt pass.

    7. Är du rädd för småkryp? Nej, men stora spindlar.

    8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Ett låneskrivbord. Till största delen omgiven av datorskärmar. Ett stort supertrist kontorslandskap som ska utrymmas inom en månad. Var vi hamnar, det vet vi inte än 🙂

    9.  Om du i framtiden får en pojke, vad ska han då heta? Ett internationellt gångbart namn, kanske?!

    10.  Om du i framtiden får en flicka, vad ska hon då heta? Lova, kanske?

    11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Nu på vintern, grått och svart. Jättetrist och svenskt.

    12. När vaknade du i dag? 06:30

    13. Vilken är din favoritårstid? Sommaren, alla gånger!

    14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? I Bangtao med min familj som är där på semester

    15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Bangalore. Det var hemskt, luktade hemskt, smakade hemskt. Jag vet redan nu att jag kommer att återvända, tyvärr.

    16. Hur vill du tillbringa åren efter sextio? I Italien, på en gård där hela min familj får plats och jag lagar mat och dricker gott vin hela dagarna.

    17. Vad lyssnar du på just nu? En Spotify radiolista som heter Singer/Songwriter

    18. Har du någon gång brutit ett ben? Nope.

    19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Te, keso, Marabou mörkchoklad med caramel/havssalt, knäckebröd och ekologiskt bregott

    20. Vem är din favoritkändis? Det har jag nog ingen…

    21. Vad är du på för humör just nu? Uttråkad och trött

    22. Vilka världsdelar har du varit i? Europa, Nordamerika, Sydamerika, Asien och Australien.

    23. Snarkar du? Nej.

    24. Vilka yrken har du provat på? Här är några, Blomsterförsäljare, aupair, cafébiträde, bartender, servitris, administratör, karriärrådgivare, projektledare, systemadministratör, testmanager, förvaltningsledare…

    25. Hur går du helst klädd? Klänning. Världens skönaste plagg!

    26. Är du mörkrädd? Jag har varit, men lärt mig hantera det.

    27. Vilket är ditt favoritgodis? Lakrits och ovan nämnda choklad

    28. Vad sa du senast? “Hej då” en kollega gick från jobbet

    29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Historia, matte och idrott. Jag var generellt sätt lättlärd och läste väldigt sällan till prov…

    30. Vad har du på dig just nu? Kjol, stövlar, top och en röd kavaj =)

    31. Vilken är din favoritaffär? Ica? Eller ett bageri som Natalia introducerat mig till med fantastiskt gott surdegsbröd!

    32. Vad har du för storlek i kläder? 34/36, xs.

    33. Vad har du i dina fickor? Ett passerkort. Så att jag kan gå på toaletten och komma tillbaks in till mitt skrivbord.

    34. Vad köpte du senast? Mat på ICA.

    35. Hur många gånger har du flyttat? Mina första 18år en gång, sen dess – jättemånga!

    36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med (inte saker för att ta sig därifrån)? En vän, god mat och gott vin.

    37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Morgon, förutom just nu när jag bara är trött.

    38. Senaste filmen du såg på bio? Turist (som ovan).

    39. Har du blivit sydd någon gång? Nej, jag är nog den sorten som tänker efter före…

    40. Har du någon gång badat naken utomhus? Oja!

    41. Vad åt du till frukost? Grönt te yoghurt, hallon och Frebaco müsli.

    42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Jag jobbade som administratör på ett universitet och var på väg ur en relation som aldrig varit någon relation bara ett KK  förhållande.

    43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Nope.

    44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Natalia, jag fick rosor av henne en vanlig söndag.

    45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? Bredvid sängen.

    46. Vad var det sista du åt? Tårta.

    47. Vilken tid är din väckarklocka inställd på? 06:30

    48. Är du blyg? Nej, snarare tvärtom. Förutom i barer/på uteställen.

    49. Har du något tatuering? Nope.

    50. Har du varit med om en bilolycka? Jag har blivit påkörd, i USA, inget jag rekommenderar.

    51. När flög du senast? På väg hem från Peking i oktober.

    52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Nej.

    53. Vilken är den roligaste träningsformen? Löpträning.

    54. Har du några husdjur? Dammråttor.

    55. Vill du gifta dig? Har redan provat, och ja, kan tänka mig att göra det igen!

    56. Var växte dina föräldrar upp? I en liten håla i Bergslagen.

    57. Har du någon gång ringt polisen? Nope.

    58. Vilka är dina största svagheter? Min nyfikenhet och förmåga att bära och ta ansvar för problem som mina nära och kära har.

    59. Har du, eller har haft, något smeknamn? Ja, flera stycken.

    60. Vad ska du göra imorn? Jobba, en hel del möten imorgon. Lunch på stan. Sen AW med kollegor och middag ute!

    Kommentarer inaktiverade för En lista för att jag har tråkigt!