• livet

    Live musik!

    Ett rätt säkert tecken på att det är höst är att jag börjar lyssna på Lars Winnerbäck. Varv på varv, låtar från nya skivan varvat med gamla godingar. En låååång playlist som shufflas på Spotify. Kanske inte så konstigt att jag då också köpte mig en biljett till hans spelning i höst, tillsammans med min syster och svåger ska vi dit och roa oss. Tror det är tioende gången för min del och syrran har säkert sett honom det dubbla antalet gånger. Jag minns min första Winnerbäck spelning, jag hamnade nog på den av misstag på en nattklubb i Göteborg. Min syster och hennes kompisar skulle dit och jag hängde med, när han gick upp på scenen med sina dystra melankoliska låtar drog jag och en av kompisarna till en annan nattklubb och dansade benen av oss och kom tillbaks lagom till sista tonerna klingat ut.

    Saker förändras kan vi väl bara konstatera, och min musiksmak har breddats!

    Andra mysiga saker som hänt är att jag gått loss på biljettköpande. Det är inte bara Lasse jag ska se live, dessutom blir det en julkonsert med Danny Saucedo och en vårshow med GES. Jag älskar live spelningar men det har varit lite snålt med det sista året. Så nu jäklar gasar vi igen, investera pengar i att njuta av livet.

    Kommentarer inaktiverade för Live musik!
  • München

    Känslor i musik

    Jag älskar musik men lyssnar gärna på samma låtar och artister på repeat. Framförallt gillar jag “pampig” musik och jag avskyr skränig musik. Igår fick jag och V möjligheten att gå på en hyllningskonsert till Queen med blåsorkester och stråkar och allt möjligt. 

      
    Queen är ju verkligen ikoniska och nog kan vi alla räkna upp några av deras låtar. Igår slog det mig hur sorgliga många av låtarna är. De handlar så himla mycket om att kämpa sig fram och lyckas mot alla odds. Sånt tycker jag är sorgligt. Att man känner sig motarbetad, eller missförstådd, och det är ju dessa personer som är de riktiga vinnarna, askungesagorna. Jag kan egentligen ingenting om Queen eller deras historia men så tolkade jag låtarna igår. Både we are the Champions och the show must go on lockade fram tårarna i mig igår. För uppgivenheten och revanschlusten samt för att det ju är så. Saker händer, människor dör (för snabbt och för tidigt) ändå går livet obarmhärtigt vidare. För att inte tala om somebody to Love finns det någon sorgligare låt? 

    In och lyssna på Queen på Spotify nu! Finns ju gladare låtar också! 

    Kommentarer inaktiverade för Känslor i musik