-
Jag är tyvärr förlovad
Så sa jag till en stilig man i måndags på väg till jobbet. Han gjorde min dag, vecka kanske. Jag var smått trött, kände mig lite grå men ändå förvånansvärt söt (tack highlighter). Han stoppade mig när jag höll på att hitta min regnponcho vid bussen.Jag pratade med Icey då och visste inte om han hörde men jag hade sagt nej även utan han på luren. Det var bara lite sorgligt. Att behöva säga nej till äventyr. Och lite bisarrt att säga att jag är förlovad. Okej, hade jag inte haft behövt ta mig till jobbet så hade jag kanske dragit ut på nej:et. För retas får man alltid. Speciellt dom som säger att de tyvärr är förlovade haha.
I övrigt har det varit en synnerlig grå vecka. Och jag ser framemot imorgon då jag ska till Berlin med bästa M.
-
Dödsångest?
Den senaste veckan har jag haft något som kan liknas vid dödsångest. Inte för att jag ska dö, utan för att V ska dö.
Jag har den här klyschiga men ändå fina Låten på hjärnan.
Jag vet inte om det är hösten eller något annat men att V ska dö känns så jobbigt. Och att han kanske dör ovetandes om vad han betyder för mig. Vi är bra på att ge komplimanger och nu gör jag det extr mycket. Jag säger att jag älskar honom, lyfter hans bra sidor och säger att jag är stolt över honom.
Att säga att man är stolt över någon är verkligen viktigt och en fin känsla, min vän/fru/pojkvän/etc tycker att jag är bra. Iväg med er och säg till alla i er omgivning att ni älskar dem och hur bra de är!
