Det finns få saker som ger mig en sådan kick som en bra lektion. Och det är väl ungefär den “belöningen” man får som lärare varken lön eller förmåner är speciellt bra så det är lixom i samspelet med eleverna man får något tillbaka.

Jag tror att många av mina kollegor tycker att jag är flummig och lite knäpp (jag tycker nämligen att de är väldigt stela och innanför lådan). Den del av läraryrket som jag uppskattar mest är den kreativa, administrationen är ett nödvändigt ont och kan vara en skön “iq-befriad” sysselsättning någon gång i månaden men inte mer (dock är det mer än så).

Hur som helst idag var jag med mina kvinnor,  deras lärare är ledig och mina ordinarie arbetsuppgifter (administration och utvecklande av verksamhet) är redan tagna av min vikarie, så jag ska hänga där mina sista arbetsdagar. Jag har i flera månader föreslagit att dessa kvinnor ska samla sina kunskaper och erfarenheter i ett CV (väldigt enkelt CV). Men alla andra i arbetslaget har motsatt sig detta då det är för svårt för dem. Idag körde jag dock över alla kollegor och hade gjort i ordning en enklare mall där de fick skriva ned sina erfarenheter och vad de önskar av framtiden.

Jag hade räknat med att uppgiften skulle vara för svår för dem och att jag skulle behöva skriva före och att de sedan skulle skriva av men döm om min förvåning när dessa människor skrev och skrev och skrev. Vi blev tvungna att ställa in andra lektionen för att de ville fortsätta skriva. Kvinnor som får ihop två meningar på lika många timmar skrev nu 4 (!!!) A4 med text! Jag stod mest och gapade!

Att hitta “nivån” är något man ofta pratar om som lärare och att nå fram till klassen är en underbar känsla. Jag tror att alla lärare har upplevt känslan av att planera “världens bästa lektion” och klassen sitter där och stirrar helt ointresserad, då vill man ge upp och gå hem och gråta. Men sådana här dagar då  man lixom får till det, klassen är intresserad, arbetsvillig och finner arbetet meningsfullt då vill man bara skrika ut att man ta mig tusan är världens bästa lärare.

Jag vet inte hur det känns i andra yrken men jag önskar er alla just den känslan! Och våga lita på er instinkt, erfarenhet och magkänsla. Ni är så mycket bättre än ni tror!