Generellt så har jag aldrig haft problem med manliga kollegor men kvinnor skär det sig med dessutom oftare. Det verkar för så många vara en tävling och det är mycket därför jag inte tror så mycket på feminism som beskyller män för allt. För mig har det inte varit så. Män har stöttat men kvinnor har allt som oftast viljat fälla krokben. Alex skriver om rövslickeri på sin blogg och självklart har jag en på mitt jobb.

Min först vecka på jobbet kände jag direkt att det var en tjej som av ingen som helst anledning såg mig som ett hot. Hon markerad tydligt att jag var inte välkommen och att hon var högst hönan (ja, efter de tre mest erfarna såklart). Jag försökte trycka bort det och sedan bytte jag skrivbord. Då blev det bättre, ett tag. För jag sitter bredvid den som på pappret är högsta hönan och vi har väldigt kul. Vi har samma humor och klickar bra. Något som jag förstår säkert måste irritera ihjäl kollegan som inte vill ha mig där. Har ändå valt att ignorera det och sköt mitt jobb och låter de andra göra sitt. 

För någon månad sedan så började det. Hon hade inget att göra, jag har alltid något att göra och då frågade om hon kunde hjälpa. Eftersom jag försöker släppa hennes tydliga misstycke så delade jag med mig av några uppgifter. Hon lät såklart alla, speciellt vår chef, veta hur mycket hon hade hjälpt mig. Någon vecka efter det så klagade hon på vilka filter jag använde på vårt Instagram konto, det gick några dagar och sedan kallade min chef till ett möte. När jag precis innan mötet fick veta att hon skulle vara med så förstod jag direkt vad som skulle hända. På mötet förklarade tjejen för min chef att jag gjorde ett dåligt jobb. På avdeleningsmötet och kontorsmötet med alla andra avdelningar förklarade hon glatt att hon hade tagit över våra sociala medier för hon var inte nöjd med det jag hade gjort. Då började det. Jag tröttnade för det påminde mig så mycket om tidigare politiska strider som jag varit med om. Dom intresserade mig inte då och intresserar mig inte nu. Sedan började tjafsat om vårt trainee som hon tyckte jag överöste med uppgifter. Då jobbade jag väldigt mycket och fick skit av henne för det. Helt plötsligt är hon en minichef och precis som med Alex kollega så tvekar inte denna kollega en sekund om hon får chansen att slänga mig under bussen. Vilket jag egentligen inte alls förstår hur hon ens kan göra. Och det är väl så jag har försökt resonera samtidigt som jag tagit avstånd och följde inte med ut på middag med gänget förra veckan. För det är inte kul och jag vill inte vara med i någon ensidig kamp om att vara bäst. Medan hon tävlar med alla om att vara bäst och mest populär hos vår chef så kör jag mitt race. 

Igår blev det för mycket och jag ville på plats säga upp mig får jag orkar inte med sådan här drama längre. Vår chef jobbade hemifrån så minchefen tar på sig att framför alla sätta sig bredvid mig och säga att det inte är okej att dela med sig av arbetsuppgifter bara så att jag kan ha långa telefonsamtal eller gå på massage. Jag förklarade att de bad mig om saker för det har haft så lite att göra att det har fått jobba färre timmar och att det såklart hjälpte. Hon anklagade mig för att be om hjälp för att göra saker jag inte orkade göra (att jag  är lat), hon sa att jag kanske skulle omvärdera att skratta så mycket på jobbet eftersom jag skulle få mer gjort. Hon sa att min chef tyckte det var konstigt att jag gick på massage när jag hade så mycket att göra. Fast min chef och jag hade pratat om det i efterhand då minichefen glatt hade berättat för henne att jag gick 30 minuter tidigare för en behandling. Hon sa att det inte är okej att be om hjälp från henne trainee och då jag sa att jag inte längre gör det så anklagade hon mig för att skicka mail eller skriva meddelanden om hjälp. Sedan kom det sedvanliga “jag vill bara att vi ska vara ett lag och jag tar mitt jobb på stort allvar, jag får betalt för att göra ett bra jobb och vill att vi ska jobba bra ihop”. Öhh, det tåget har lämnat för länge sedan när jag insåg att jag inte kan lita på henne eftersom hon bara vill få mig att se dåligt ut.

Jag orkar inte med sådant här och har de senaste veckorna varit tystare och tråkigare på jobbet. Så tråkig och tyst att ekonomiavdelningen trodde jag var sjuk. Min chef frågade om jag verkligen var okej när jag tog ledigt förra fredagen. Jag har inte träffat min chef på en vecka men när jag fick ett mail igår på morgonen om ett möte angående min arbetsbelastning så visste jag direkt att mailet jag skickade i torsdags till mina kollegor som bad om något att göra hade skickats vidare till min chef av den där kollegan som verkligen verkligen inte gillar mig. Hon kanske ser mig som ett hot och det ser jag som henne problem. Jag ser inte någon som ett hot, det är lite det som är poängen med ett lag. Jag utgår från att alla sköter sin uppgifter och kunder och gör så gott det kan. Om inte, så är det inte mitt jobb att rapportera andra till vår chef. Det tycker jag chockerande nog är vårt chefs jobb. Jag kan skaka av mig mycket så även att jag inte är omtyckt däremot kan jag inte jobba när det känns som jag är konstant under granskning. Det gör mig ledsen och stressat, för jag vill gärna stanna och jag blir stressad över att behöva hitta ett nytt jobb. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga på måndag. Jag vet bara att jag inte vill sjunka till samma nivå och att jag vill säga att är man så fruktansvärt missnöjd med mig så skulle jag uppskatta om min chef eller hennes chef sa det till mig istället för att en kollega säger det till mig framför hela avdelningen.