• Girlytalk

    En kalender för att slippa projektleda 

    Det var nog i lågstadiet eller åtminstone i mellanstadiet jag fick min första kalender. En enorm blå Filofax med plats för massa mer samer än just kalendern. Gu va jag älskade den! Ingen hade en likadan och jag kände mig så stor och vuxen med en egen kalender. Jag skrev upp läxor och träningstider men jag var ju också något av ett maskrosbarn så där fanns alla möjliga påminnelser. 

    Sedan har det fortsatt. Jag har en papperskalender på jobbet som jag antecknar och kladdar i men privat har jag Kalendern i mobilen

    Sedan Nils kom har det blivit så tydligt att jag driver “projekt familjen” vilket jag inte ör bekväm med. Jag vill inte dra en hel familj och ha koll på allt; nej tack!  


    Så jag har haft en årsöversikt på kylen. Den jag hade för 2017 var inte optimal men nu har jag köpt en från granit som är stor! Med relativt stora rutor att skriva i. 
    Min tanke är att alla i familjen ser den och antecknar sådant som berör alla typ: jobbresor, utflykter, föräldramöten, ledigheter, sophämtning, besök osv. 


    Vad som skrivs ned blir ju så klart olika för olika familjer. Har man äldre barn kan ju även de fylla i saker de vill att andra ska veta (matcher, kalas, lov eller så). 

    Även om det mest var jag som fyllde i under 2017 så kunde jag säga till V, “kolla på kylen” och slapp ha allt i huvudet. Och V ska ju så klart få in att gå dit och kolla och inte fråga mig hela tiden. 

    Kommentarer inaktiverade för En kalender för att slippa projektleda 
  • Girlytalk

    Ombytta roller 

    Nu är Volker pappaledig. Jag går till jobbet och han är hemma. Det är jobbigt att gå. För mig. Nils är exakt lika glad som alltid. Trygg med oss båda men mammig. Är vi båda i närheten väljer han mig. 

    Jobbet känns kul. Jag blev välkomnas tillbaka med öppna armar och det är skönt. Slappt. Jag vet att man inte ska det men jag kan gå på rutin. Igår hade vi möten och en föreläsning och det var sååå värdelöst. Gu vad det stressar mig. Tid som inte spenderad väl. Sitta där och halvsova med migrän medan min älskade prins är hemma. Tid som jag lägger på annat måste kännas värdefull för det är tid borta från Nils. Det gör mig mer motiverad på jobbet, mer effektiv och det måste kännas givande. 

    Jag är så glad att min heltid är flexibel. Att jag kan komma och gå lite som jag vill efter kl 12 på dagarna. Att det finns tid för att träffa Nils mer än en timme på eftermiddagen/kvällen som fallet hade varit om jag hade haft fasta arbetstider. 

    Att V är hemma gör att vi får ses mer som familj också. Igår tog vi en cykelutflykt och åt lunch ihop. Tiden gör oss mer harmoniska. Jag får tid att tänka, andas och bajsa och V får tid att pussa på Nils och lära känna honom. Både jag och V får en förståelse för hur den andra tänker och har det. 

    Kommentarer inaktiverade för Ombytta roller 
  • barn

    Vad är jämställt?

    Nu när vi ska bli föräldrar så tänker jag mycket på min och Vs relation. Vi har ju lixom skaffat oss ett projekt på minst 18 år som ingen av oss kan ta oss ur så samarbetet måste funka. 

    Som ni vet är det vädligt viktigt för mig att få fortsätta vara Alex och inte bara mamma, även om jag inser att livet och jag kommer förändras. 

    Både jag och V vill vara närvarande i våra barns liv. Krama dem, uppmuntra dem, följa med i deras värld och uppleva saker med dem. Och det kräver ju ett visst mått av jämställdhet. Men vad är jämställdhet? 

    Är jämställdhet att vara vakna varannan natt? Att om jag ammar så byter V blöja på natten? Att ta lika många bajsblöjor var? Att jag ska pumpa ut så att V får flaskmata? 

    Och hur kan man visa på jämställdhet utan att för den sakens skull trolla bort det faktum att jag och V är individer med helt olika förutsättningar, styrkor och svagheter? 

    Jag upplever redan nu, utan barn, att föräldraskapet kommer med en massa krav som är helt motsatta. Tex att man ska vara föräldraledig men inte för länge, man ska amma men inte för länge, man ska jobba men inte för mycket, man ska dela föräldraledigheten men kvinnan ska ta allt ansvar. 

    Jag kan också bli less på jämställdheten. Jag har ett kontorsjobb medan V jobbar 100% i projektform där han kan jobba dygnet runt i månader och sedan ingenting i några veckor. Vi har inte samma förutsättningar varken som varandra eller som andra föräldrar. 

    Jämställdhet är så jobbigt när det är ett stereotypt krav utifrån, där samhället försöker trycka in oss i formar där vi inte passar. Däremot den uppdelning av vardagen som jag och V lever i, är vad jag kallar rättvis, alltså enligt oss. 

    Kommentarer inaktiverade för Vad är jämställt?
  • Girlytalk,  livet

    Jag gör inte mycket, men jag gör något!

    Alex skriver i dag ett inlägg här om vad som i mina öron låter som en rätt rubbad kvinnas åsikter som hon själv valt att benämna feminism. Det gör ont i mig, att kvinnor som har så extrema och udda åsikter liksom får förtur för hur vi definierar feminism. Jag håller med Jennifer som i sin kommentar poängterar att vi har en gemensam grundtanke men olika sätt att nå målet. Jag kallar mig gärna feminist, för jag tror på att ge kvinnor och män samma rätt och möjligheter att utvecklas oberoende av kön, hudfärg, sexuell läggning mm mm.

    I Sverige finns det en dominerande bild av hur en feminist är och den har vi tillåtit definieras av en handfull politiska aktivister som deltar i debatter och som väldigt ofta sticker ut från mängden. Nu raljerar jag, men de driver ofta den extrema linjen av feminism, har ofta värderingar som stämmer väl överens med den politiska vänstern, tycker att raka benen och bära bh är uttryck för det manliga förtrycket och jobbar ofta inom ideella verksamheter eller ino kultursektorn.

    Jag älskar högklackat och klänningar, jobbar med management i en mansdominerad värld, har flertalet nära manliga vänner och kastar mig gärna in i diskussioner om förutsättningar som jag möter, bemöter och undviker. Vi har en könsfördelning på knappt 20% kvinnor och 80% män i det stora multinationella företag jag jobbar på – och jag vill underlätta för yngre generationer att inte begränsas av att det är en mansdominerad bransch, industri eller verksamhet. Därför har jag precis idag tackat ja till att vara mentor till en kvinnlig, iransk mjukvaruingenjör som vill ha en koppling till arbetslivet och svenska arbetsplatser. Jag gör inte mycket, men jag gör någonting!

    Happy Friday folks!

    Kommentarer inaktiverade för Jag gör inte mycket, men jag gör något!
  • Grubblerier,  livet,  vardag

    Manshat, till vilken nytta då?

    Det här inlägget dök upp i mitt Facebook flöde idag “det här är vad jag hatar när jag hatar män” och jag blir helt ärligt upprörd, ledsen, förbannad och uppgiven när jag läser hennes blogginlägg. Varför skriva att hon hatar män för dessa saker? Vi är ju alla en del av det samhälle som inte hanterar det hon tar upp på ett konstruktivt sätt – det är inte enbart män som bygger vårt samhälle, våra normer, våra samhällsstrukturer – det gör vi alla – oavsett kön!

    Nej, jag ger upp för en stund. Jag ger upp och hoppas att om jag blundar lite, så kanske det känns bättre om en stund. Ja, både känslan vad det gäller framtidshoppet!

    Kommentarer inaktiverade för Manshat, till vilken nytta då?
  • Diverse,  Girlytalk

    Jämställdhet

    Alex skrev ett inlägg här, som gjorde att min hjärna snurrade igång. Jämställdhet, kvotering och kvinnors utsatthet på arbetsmarknaden är något som engagerar mig. Jag är gärna med och driver debatten, men välkomnar diskussioner och tycker det är otroligt inspirerande med oliktänkande – så länge målet på sikt är detsamma. Samma rättigheter för alla 🙂

    Jag tror tyvärr på kvotering som ett brott mot de strukturer i samhället som just nu förenklar för män att vara det första valet vid rekryteringar. I mina resonemang så kommer det gå snabbare att bryta dessa strukturer med kvotering, för de kommer att bana väg för nästa generation unga kvinnor som vill in på betydande positioner i näringslivet. Förändringen finns där, men den går ofantligt långsamt.

    Kvotering är inte att välja den sämre kandidaten. Kvotering är att sätta upp krav och vid flera sökanden som uppnår kraven ska kön/etnicitet/annat vara meriterande för att uppnå en mångfald. Idagsläget är “vit man” meriterande – för de kommer ställa minst krav på omgivningen, då de andra individerna i ledningsgruppen/motsvarande är just vita män… och vi människor har en förmåga att rekrytera vår egna kopior.

    Kommentarer inaktiverade för Jämställdhet
  • kropp,  tankar

    Allt är förnedrande för alla

    IMG_0074.JPG

    Den här bilden hittade jag på bloggen sälj grej med tjej som tar upp (tog upp?) hur reklam använder kvinnors kroppar för att sälja saker som inte alls har med kvinnors kroppar att göra. Några är upprörande men den ovan tycker jag är så fyndig och rolig (kanske också för att jag tycker att organdonation är viktigt och behöver få mer uppmärksamhet).

    För över ett år sedan twittraren jag den här bilden skrev att jag tyckte den var rolig. NU skrev en man till mig (som då måste ja grävt djupt i mitt Twitterkonto) och upplyste mig i 2 tweets att bilden är mansförnedrande på flera plan.

    Jag är för jämlikhet och jämställdhet mellan alla människor. Och alla har så klart rätt till en åsikt och visst kan jag se att bilden exponerar en kvinna och menar att män enbart får komma in i henne genom att dö och donera organ. Men kära vänner, vad händer med humorn?! Måste vi analyser allt och ta illa upp av varenda sak som visas i medier. Kan inte vissa saker bara vara roliga?

    Kommentarer inaktiverade för Allt är förnedrande för alla