Happy hade himla bra tips på hur man håller sexlivet igång, själv befinner jag mig inte i något magiskt sexliv och vi har inte gjort det på länge. Så jag tänkte ta det från andra hållet. Vad är döden för sexlivet?

Som gravid kan jag tänka mig att det finns många orsaker till att inte ha sex. Kvinnan kan känna sig obekväm i sin “nya kropp”, mannen kanske känner sig obekväm med kvinnans nya kropp eller så är det obekvämt med sex. Jag har också hört kvinnor som sagt att deras sexliv varit som bäst när de varit gravida. För mig, för oss, hade vi sex exakt noll gånger under graviditeten. Det berodde ju så klart på att jag kräktes i tid och otid, knappast lust framkallande för mig och knappast för V heller. Så när vi skulle ha sex efter förlossningen så hade det gått nästan 10 månader.

Det kändes lite som första gången man har sex med någon. trevande och försiktigt och lite av den där känslan “var det bara så?”, ni vet?

Sedan Nils föddes har han sovit mellan oss i sängen. Jag är lite dubbel till det, eller kanske egentligen inte. Jag är en trött person, alltså jag älskar att sova, speciellt på natten så jag hade mina föraningar om att det här med att vakna på natten kanske inte är min grej riktigt. Så för att underlätta för mig själv så sover Nils mellan oss. Jag kan vända mig om och ge flaskan (eller amma som jag försökte i början) och sedan vända mig och somna om. Om Nils behöver tröst på natten så kan han själv ibland finna trygghet bara av att vi ligger där och jag skulle helt ärligt aldrig palla att gå upp utan tar honom då i famnen.
För det andra så älskar jag att sova med andra människor. Kanske inte sked, men i samma säng. Kunna mysa, prata innan man somnar, vakna och någon är där. Det gör mig trygg och jag sover bättre. Jag älskar att sova med V. Varför skulle jag beröva mitt barn den glädjen och tryggheten?

Men, sexlivet blir lidande, ja helt ärligt hela samlivet. Jag saknar samtalen innan man somnar, som vi iofs ibland har viskandes, och jag saknar goset.
Just nu, har vi sex kanske en gång varannan vecka. Egentligen är mitt “behov” av sex högre men helt ärligt. Jag orkar inte, sömnbristen jag lider av är så sjukt osexig och lusten är typ noll för det mesta. Att inte kunna (eller vilja) ha sex i sin egen säng som iaf för oss är den vanligaste sexplatsen gör det hela lite mer komplicerat men också roligare. Soffan, duschen, badkaret (dåååålig idé!) och golvet har vi hunnit prova på. Men som sagt var saknar bekvämligheten i att ha sex i sängen.

Jag tror att räddningen för oss är att vi pratar om sex. Säger att vi vill ha mer sex igen, att vi saknar den fysiska närheten och samtidigt har förståelse för att just nu är det inte läge för mer. men att den tiden förhoppningsvis snart kommer. A och O är att få sova mer. För när energin finns så finner i alla fall jag sexlusten också.