Det är svårt när två hem ska bli ett. Jag och V har ju levt väldigt många år utan varandra och tillsammans med andra. Så vi har en heldel saker, saker som den andra inte tycker är jättesnyggt eller viktigt eller nödvändigt. Jag tror inte att det är svårare för att vi är från olika delar av Europa däremot tror jag att jag är mer fäst vid vissa saker för att jag inte bor hemma. Min vägg i hallen är fylld med bilder på nära och kära, så att jag alltid möts av dem när jag kommer hem. Mina böcker är värda sin vikt i guld, att fylla hemmet med svenska känns väldigt viktigt. Jag har också tallrikar från Rörstrand (helt vanliga vita) som känns väldigt viktiga att ha med, de är ju svenska. Ja ni hör säkert, jag är inte helt rationella.

Många av våra saker ska säljas och sedan ska nytt inköpas, just för att vi flyttar väldigt långt och det är otympligt att ta med säng och soffa och stora grejer. Så nu ska vi komma överens om vilka saker vi ska köpa. Vad som är vår stil. Jag har förbjudit mig själv att använda kortet “vi bor i ditt land så nu tar vi den saken jag gillar mest som du hatar”. Ingen utpressning alltså.

V tyckte dock att den här sängen var fin eller mysig som han sa. Jag håller inte riktigt med.