• Girlytalk

    Självuppoffrande

    Nils är inne i en period av dålig sömn. Tydligen vanligt att barn gör det i den fas och utveckling Han befinner sig i. Så den tar ju slut. Men fy fan vad jobbigt det är. Att sova för lite är en katastrof för mig. Då har jag ändå hanterat sömnbrist betydligt bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om. 

    Här kommer själva grejen jag vill skriva om. Nils vaknar kl 6 nu. Vid den tiden har jag osammanhängande sovit 4-5 timmar. Men i lördags så var V trött. Så han orkade inte gå upp då. Han låg till och med och låtsades sova för att slippa gå upp. Så ja, jag gick upp. Jag hade inget val. Någon måste ju gå upp. 

    Under resten av dagen har vi hantverkare här så att jag skulle sova var otänkbart och av någon anledning och någon form av manlighetskomplex antar jag så kan w omöjligt ta Nils då. Nej han måste lixom vara i närheten av hantverkarna hela tiden. Kolla vad de gör och hur de gör och ev. Hjälpa till på något sätt. Dessutom är det inte jättelockande att sova i ett hem med främlingar som bankar och håller på. Så 17:30 kom en vännina (kvinna!) och tog Nils. För sent för att sova middag, iaf för mig så jag la mig och grät en stund. 

    Hörde Nils gallskrika i 15 min och bli mer och mrr hysterisk gick upp och hittade V sövandes Nils på vad jag kan beskriva som värdelöst. Gills knappt. Tog barnet, sövde honom på 100 benböj och satte mig bredvid honom i sängen. 18:33 kom V och sa: ska du inte sova en stund, älskling? 

    Fick ett mindre utbrott. Vem fan sover middag 18:30?!!!!

    Och jag hatar att min mamma är så självuppoffrande. Hatar att jag är det men tänker samtidigt någon måste ju vara det och om V inte kan sätta Nils behov framför sina egna behov av att verka manlig framför hantverkare eller mitt behov av sömn, ja då har jag inget val. 

    Hade någon sagt i lördags: välj idag; gift eller skild så hade jag inte valt gift. Tur att ingen frågade. 

    Kommentarer inaktiverade för Självuppoffrande