• Vardagen

    Fullt upp

    Ber om ursäkt för tystnaden men det är helt ohälsosamt mycket nu och tiden går inte ihop överhuvudtaget.

    Jag sitter med kursmaterialet och presentationer som ska vara klara på torsdag. På onsdagen ska jag åka till Malmö så jag ska även hinna packa en himlans massa. Och jag ska hinna klippa mig. Igår bjöd bästa Happy mig på brunch. Brunch med massa hjälp så jag kunde komma framåt lite fortare. Hon är så himla bäst och snäppet vassare än mig så det resultat blev jättebra på alla sett; ett färdigt dokument och en lättad Natalia.

    I veckan fick jag också hem ett spännande paket från Palora. Har inte riktigt fått den att fungera men ge mig någon dag så ska jag berätta vad jag fick hem och hur den är.

    Kommentarer inaktiverade för Fullt upp
  • Göteborg tips,  Ideellt arbete,  Sjukdomar

    Helg. Måndag. Jaha.

    Den helgen försvann visst. Fredagens julfest var mysig. Fin och härlig med människor som uppskattar mig. Unga människor som inte dömer i första taget och som aldrig hur mycket olikheter det än finns glömmer att titta på mina prestationer. Bra där. Sådan tacksamhet bör det finnas överallt.

    Lördagen, den där produktiva jag skulle ha. Ja, den hände väl inte riktigt. Allt gick nästan som planerat. Jag kom hem sent på lördag morgon (kl 4), vaknade sent (kl 11), åt frukost, lyssnade på musik och öppnade datorn. Vid 13 gick det nedför. Jag vilar en stund tänkte jag. Det är ju så komiskt att jag fortfarande tror på det. “Jag vilar”. Det är en av få gånger jag tänker på mitt ex. Han hade sagt “Gör det men ta en tablett först”. Mitt första migränanfall hade jag när jag var sju. Så ja, jag vet precis hur det känns. I mitt försvar så hjälper det faktiskt at vila ibland. Fast då måste det gå riktigt till, det vill säga i ett kolsvart och kallt rum och precis precis innan det börjar göra ont. Är jag ute, inte kan vila, inte har smärtstillande och det är akut så brukar jag försöka med en Snickers och en cola. Jag får nästan kvävningar av att skriva det. Det är så förknippat med illamåendet vid migrän att jag blir smått spyfärdig av bara tanken. Hursomhelst, igår fick jag för mig att det skulle hjälpa att vila. Det gjorde det inte. Det hade jag kunnat erkänna för mig själv efter sju minuter men jag kämpade på. Låg blixtstilla och lyssnade på TV (har man någonsin haft migrän så vet man hur stilla man måste ligga och hur volymen måste vara på exakt rätt nivå). Vid 21 gav jag upp och begav mig på jakt efter migräntabletterna. Antingen ligger dom i en flyttlåda eller så är de slut. Det var bara att bunkra upp med is i sängen, öppna fönstret, hitta en bra ställning och somna. Jag vaknade vid 11 idag och mådde lite illa men migränen var borta. Beställde dock tabletter av Happy som är i London över helgen.

    Vanligtvis efter migränanfall känner jag mig som återfödd. Riktigt så var det väl inte idag men efter en seg dag och en jäkla massa attacker kring otacksamhet så kom plötsligt ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. En kväll på operan. Carmen 360°. Två timmar av helt häpnadsväckande musik. Två timmar att lugna sig, samla tankarna, få perspektiv och ladda om. Ringde min allra ärligaste vän tillika mentor efter och fick ännu mer perspektiv, jag är jäkligt bra. Man har inte rätt att vara otacksam för den tid jag ger andra.

    Nu är den där lördagslistan gjord och jag ska sova!

    Kommentarer inaktiverade för Helg. Måndag. Jaha.
  • Ideellt arbete,  resor,  Vardagen

    Resande fötter

    Hallå från bussen! Jag bor nuförtiden på antingen en buss, ett tåg, ett flyg och ibland ett hotell. Den senaste veckan har jag checkat in på två olika hotell för att endast sova 3-4 timmar. Nu börjar jag bli lite trött och längtar tills jag får mina två nätter hemma om någon dag. Det har verkligen varit intensivt på sistone. Ena delen av mig fullkomligt älskar det och den andra känner hur energin börjar ta slut. Som tur är så får jag höra så himla många snälla ord om vilket fin insats jag gör och hur mycket det uppskattas. Sådant är guld oberoende av i fall jobbet är avlönat eller inte. Jag är faktiskt glad att jag får möjligheten att bidra till en organisation som gett mig väldigt mycket. 

    I veckan har jag lärt mig hur stormig en isländsk bris är, hur vackert Västerås är och att jag utan problem kan äta fem Tunacado mackor från Joe & Juice på tre dagar. Vad har ni lärt er? 

    Förresten, funderar du på att besöka blå lagunen? Hitta en annan varm källa. Inte värt turistpengarna som blåa lagunen nuförtiden vill ha. Däremot kan jag absolut rekommenderar flygbolaget WOW. Rena, fina plan och finfina priser.

    Kommentarer inaktiverade för Resande fötter
  • Singelliv,  Tjejer

    På återseende

    Innan-sommar-stressen. Kan det vara den värsta av alla innan-lov-stressar? Jo men jag försöker plaska på. Känns inte som jag kommer någonstans. Nästa vecka är det konferens och jag vill så gärna tänka: kul, kompisar och (nu hade varit kul med knull för att det blir tre k men men) hångel. Men jag är inte så värst sugen på något av det. Jag fasar inför att träffa Miss M. Fasar! Mina känslor är “helt over the place” som det heter. Slutsatsen så här långt: jag är inte kär men jag är inte heller förtjust i tanken på att hon ska vara med någon annan. Det bör tilläggas att jag på riktigt hade släppt henne då vi inte hörts av på månader. Häromveckan fick hon dock för sig att höra av sig. Då blev jag vansinnig för det tyckte inte jag var rättvist. Man kan inte vara tyst i månader och sedan höra av sig och låtsas som inget. Hon fick nog en liten chock för jag är ganska snäll och förlåtande men inte denna gång. Några dagar senare ringde hon och vi pratade i timmar sådär som vi brukade göra. I slutet av samtalet så säger hon helt spontant att hon älskar mig. Då blev jag så trött på henne och undrade vad jag skulle göra med den informationen. Kvinnor alltså. Man blir ju så trött på dom, och sig själv. Och då gör man bäst i att lyssna på denna. Den sammanfattar ganska bra mitt och Miss Ms känslorelation.

    Nu måste jag kila och plocka upp mina förkortade kjolar.

    Kommentarer inaktiverade för På återseende
  • livet

    Summerande uppdatering

      

    Hur leker livet? Jo tack, det är fullt upp. Hela tiden. Det är utmattande och utmanande. Det är mycket kul som händer men jag lever också med konstant dåligt samvete att jag inte prioriterar mig själv eller mina vänner så som jag borde.

    Några äventyr på sistone? Mina roliga singel historier är det dåligt med. Har länge trott det berodde på att mitt liv inte är så spännande i år. Så när jag fick chansen att ha ett hotelläventyr så var jag superpepp. Trots Pretty Woan varningssignalerna. Jag är inte den som är den. Dömer varken andra eller mig själv. Där insåg jag att det finns inga singelhistorier för det finns för röriga och framallt för starka känslor.

    Vad gör du hela tiden? Jag gör vad som krävs för det ideella uppdrag jag tagit på mig. Plikttrogen much? Av den allra finaste trognaste sorten.

    Vilka tre saker som Happy och/eller Alex bloggat om har du också velat skriva om? Feminist inläggen som bägge skrev om. Ett ämnen som jag nog missuppfattat eller bara är för smart för att förstå. Hinderbanan för det finns en viktig lärdom där. Sedan skrev bägge om vart hem här. Det är något jag bemött tidigare. Och hur frågan var kommer du ifrån är bland de värsta jag vet. Som bonus skulle jag vilja tillägga en sak om boken Alex skrev om. Jag har redan nämt Det är något som inte stämmer men jag tycker att det bästa med Martinas bok är att sådana där helt chockartade, paralyserande separationer som lämnar en part i ett kaos och i en depression hör man inte så mycket om. Jag hade velat läsa den när jag var där i mörket. Någon som sa jag vet precis hur det är. Hurvida den är för utlämnade eller inte vet jag inte. Pressen skrev mycket om det och det fanns så många spekulationer. Jag har ofta velat berätta min version av vår separation för hela världen men har istället delat den med ytterst få. Egentligen bara av en enda anledning; jag skämdes. Att bli offentligt lämnat för någon annan är inte bara smärtsamt utan fruktansvärt genant. Ja, det är något som ligger mig varmt om hjärtat. Det är bland de värsta jag varit med om och jag vill helst att ingen ska behöva gå igenom det.

    Hur var helgen? Intensiv, bra, energifylld, tröttsam och lyckad. Jag konstaterar att jag är grym på att rodda konferenser.

    Hur är det med kärleken? Befogad fråga. Jag har tydligen känslor för en kvinna. Samma som de senaste månaderna, Miss M. Och tydligen har jag även utvecklat någon slags lojalitet som hindrar mig från hotelläventyr. Vad bra tänker du kanske då? Det hade det kunnat vara om hon kände samma.

    Vad händer i veckan? Min bror, tillika mina föräldrars favorit, flyttar till Sverige. Jag ska städa, jag ska ha ett söka-jobb-maraton utan dess like. Och jag ska träna igen utan att kroppen känns stel som en pinne. Eventuellt försvinner även blåmärkena från förra veckans hinderbana.

    Kommentarer inaktiverade för Summerande uppdatering
  • Ideellt arbete,  Känslor,  Tjejer,  vänner

    Vikten av stöd 

     
    Ett bra sätt att sluta ljuga för sig själv är att börja berätta sanningen för andra. Sakta och för mina allra närmaste vänner har jag berättat att jag nog i kär i en tjej. Jo, nog:et, hänger kvar ännu. Inte en enda av mina vänner har tyckt det är märkligt. Alla har varit förstående både inför min förälskelse och för den rädslan jag känner. De allra flesta är också överrens om att det är en person och inte ett kön man blir kär i. Det känns ändå lite bättre, att ha vänners stöd.
    För stöd för annat och hos andra har jag inte så mycket av. I det politiska rummet som jag hamnat i så känns det som jag är tillbaks vid lågstadiet då det retades mycket. Skillnaden är både liten och stor, jag bryr mig lika lite nu som då men jag känner också ett större ansvar för andra. Det handlar inte bara om mig idag. Det handlar om något större.

    Nu blir jag inte klokare just idag så jag stänger ner och går och lägger mig.

    Kommentarer inaktiverade för Vikten av stöd 
  • Ideellt arbete

    Att tappa tro

    Helst ska ju inte detta bli något superdeppigt inlägg men jag känner mig faktiskt ganska nere. I veckor slet jag med att få ihop ett fantastiskt team, en handlingsplan och en budget. Jag kände mig superpepp och väldigt motiverad. Det raserades fullständigt under en helg.

    Jag gillar att vara ideellt engagerad när det känns som att det ger något. Eller när jag känner att jag behöver ge något tillbaks. Jag lägger ner sjukt mycket tid på ideellt arbete men för det mesta gör jag det med glädje, för det är skoj. Att ha ledarroller inom ideella föreningar är tufft. Tufft som attans. Det är alldeles för ofta otacksamt och slitsamt att få med sig ett gäng som backar och stöttar. I år har varit riktigt tufft för mig. Jag har haft ett fantastiskt stöd men det har varit jävligt ensam på toppen. Då blir det fort ett tungt lass att dra. Det är en förening som jag varit med i i nästan 6 år så innan jag bestämde mig för att fortsätta mitt engagemang i en annan styrelse men på en annan nivå så tänkte jag länge. Mycket för att det inte varit så kul i år. När jag började få ihop ett bra gäng så kände jag snabbt att det här kommer bli hur bra som helst.

    Det blev pannkaka. Jag tappade helt min motivation. Jag tappade min lust att vara ledare när det känns som det enda man mötes av var avundsjuka, bitterhet och kritik från de som inte själva vågar leda. Hade jag inte varit så förbannat trött hade jag kanske orkat ta den där fighten men alltså nej, det här är ideellt. Och i ärlighetens namn så kanske det är dags för mig att ta ett steg tillbaks. Det känns bara så tomt. Att tro på något så mycket och sedan hamn i en sits där man ifrågasätter allt. Där alla uppgifter känns blytunga för man ser inte poängen, känner inte att det ger något, det känns otacksamt och det är tråkigt och betygande. Allt som ideellt arbete inte ska vara.

    Så nu går allt i rekord långsam fart. Men lite kul kanske händer. Det är ju helt sjukt att jag ska åka till Japan om typ en vecka och jag vill verkligen inte. Visst får det mig att låta otacksam?

    Kommentarer inaktiverade för Att tappa tro
  • Ideellt arbete,  vänner

    Att blanda med nöje med jobb

    IMG_1898

    Jag känner att jag varit så fruktansvärt grå, trist och förmodligen ganska aggressiv sedan oktober. Det har varit för mycket press, en stor mängd stress och förmodligen en del outtalade tankar.

    Det är svårt med vänskaper, precis som med alla andra relationer. De kräver jobb och näring, vilket är något som jag i alla fall tänker mycket på även om det kanske inte märks så ofta. Sedan blir det påfrestande när man jobbar med vänner på ett eller annat sätt. Jag tror aldrig jag jobbat med en vän på ett hållbart sätt. Det är jäkligt lätt att säga att man ska skilja mellan vänskapen och jobb men det är inte lika lätt i praktiken. Nu jobb-jobbar jag inte med någon av mina vänner, inte så där på en arbetsplats men jag jobbar på min fritid med nära vänner genom att vi är med i samma förening. Där har jag två väldigt nära vänner och en mentor och rådgivare som jag är väldigt tacksam för. Föreningen i sig har nog lite olika arbetsmoraler berodde på stad men i den som jag gick med i jobbas det ganska hårt. Vilket på många sätt är bra för det ger reslutat vilket motiverar människor men det är klart att det även är slitsamt. Speciellt när man som jag sitter i två styrelser på två tunga poster där allt inte flyter på så lätt som jag tror att det skulle göra om alla gjorde lika mycket som vi gör i Göteborg. Det är motigt. Och där någonstans kommer man på kant med sina vänner. De man egentligen tycker så fantastiskt mycket om och värdesätter känns plötsligt som ett gigantiska hinder. Först var det P-H, vi hittade ingen bra nivå och jag tror vi gemensamt offrade vänskapen. För det var så mycket lättare än att reda ut det. Som “kollegor” kan vi bråka och sedan gå vidare. Utåt skulle jag alltid backa honom men när det bara är han och jag så är det inte så lätt. Sedan kom en känsla av obehag och kanske en knuta irritation över Miss Sunshine. Där är det så mycket som spelar in tror jag. Om jag säger att vi är bästa vänner så tänker ni er en viss slags vänskap men om ni ska förstå så behöver ni nog se vår vänskap mer som ett kärleksförhållande. Det går inte en dag utan att vi hörs, vi umgås mycket, vi delar allt ifrån problem till Netflixkonto och vi är väldigt trygga med varandra. Jag har ingen annan vän som jag har eller skulle kunna tänka mig ha en sådan relation med. Det är varken bra eller dåligt, det bara är så. Aldrig tidigare har jag varit trött på henne och det tror jag inte att jag var nu heller. Kris sa klokt “ni är inte robotar, utan ni är trots allt människor med känslor”. Hur jämt vårt förhållande än är så var det väl oundvikligt att det inte alltid skulle vara en lycklig seglats. Nu kan jag inte tala för henne men jag tror inte hon varit trött på mig speciellt mycket. Och som sagt, jag tror inte jag var det nu heller, i alla fall inte som vän. Det blev för mycket jobb och när våra åsikter gick isär så blev det kanske för mycket. För jag tror inte hon menade något ont, tvärtom. Hon är bara i just den styrelsen för min skull så hon backar mig, det vet jag. Likaså vet jag att vi inte alltid kommer tycka likadant – och det är okej. Men så här är det, jag går alltid på min magkänsla. Tyvärr är jag inte alltid så bra på att logiskt förklara hur den tänker. När sedan mycket är motigt så överreagerar jag när folk bara inte litar på mig. Det går väl sällan ut över en person och sällan ut över rätt person. Det är lite rysk roulette. Jag misstänker ju att en annan som fått stå i skottlinjen är Duschdejten. Jag har inte frågat men jag skulle tippa på att han nuförtiden tycker jag är världens mest aggressiva person. Jag i min tur kan tycka att han borde säga till mig. Något i stil med nu är du för mycket, du är otrevlig eller något annat väldigt tydligt. Liksom jag tycker att han kan säga sin åsikt till mig istället för att hinta om det på sociala medier men men. Idag så tror jag att min mentor skulle ge mig lite peppande råd men det blev bara pannkaka och jag frågade varför han ville bråka med mig. Min mentor och jag kommer inte alltid överens men vi är väldigt förstående inför det. Men jag har aldrig känt att han velat göra sig ovän med mig, förrän idag.

    Och där lade jag ihop ett plus ett. Jag frågade Kris om han upplevde mig som aggressiv och han sa bara att är det så så beror det med all största sannolikhet på dessa underbara förväntningar jag sätter på mig själv. Jag blir irriterad på saker som är så irrelevanta i jämförelse med relationen till den jag bryr mig om. Jag låter jobb, stress, skilda åsikter, misstolkningar bli för viktiga. Jag glömmer bort vänskaperna. Vilket i mitt försvar är lätt gjort när man inte har tid att vara bara vänner. När man glömmer att ge vänskapen den näring den förtjänar.

    Kommentarer inaktiverade för Att blanda med nöje med jobb
  • Ideellt arbete

    God morgon

    cc4dc1e3-c1e6-455e-a2d0-95b2837d1e47

    Igår var jag nog helt slut. Jag somnade i alla fall innan elva på kvällen tror jag. Vilket resulterade i att jag vaknade halv sex i morse. Tidiga nätter har den effekten på mig. Gårdagens budgetmöte gick i alla fall bra. Det blev lite bättre pengar än jag tänkt så det var kul. Och min handlingsplan som jag faktiskt är ganska stolt över gillades också så allt slutade bra. Jag har lärt mig en del om budgetmöten och föreningspolitik under hösten. Kan du kommunicera och skapa ett förtroende så blir allt mycket lättare. Förtroende får du aldrig om du inte tror på dig själv och vågar stå upp för dina idéer, mycket viktigt att veta. Som åskådare så märks det fort om du är osäker. För att inte tala om när en styrelse inte är överens. Mer om det någon annan dag. Igår var också första dagen sedan jag blev singel som jag insåg hur stor roll mitt ex hade. Jag är grymt ambitiös och överpresterar ofta i den där föreningen jag är med i. Dels för att jag alltid känt att jag måste men mest för att det är sådan jag är. Jag har ett fantastiskt stöd i vad jag brukar kalla mentorer men som ju såklart är lojala kompisar. Mitt ex var dock en stor anledning till varför det gick att överprestera. Jag var aldrig ensam och han backade mig alltid. Det stödet saknade jag igår.

    Idag ska jag försöka ta det lite lugnare än igår så jag inte bara känner mig tömd på energi och får huvudvärk. För ikväll ska jag på julfest, hänga med bästa PH och påminna mig själv om att jag ju tycker ideellt arbete är kul.

    Kommentarer inaktiverade för God morgon