-
Tankar om Icey
Under helgen så kunde jag komma på mig själv med att titta på Icey. Denna man som blivit en sådan stor del av mitt liv. Mitt lugn, min ankare, min stöttepelare och såklart min vän och älskare. Det var inte kärlek vid första ögonblicket, det var det inte. Det tog tid. Dels tid för mig att bli redo att förbinda mig till en relation och dels för känslorna att bli det rätta. Det var inga fjärilar i magen och inget pirr men ibland kan jag verkligen bli tokkär i den människan. Han gör mig hel. Han älskar mig inte bara trots mina svagheter men kanske på grund av mina svagheter. Jag är tacksam över att ha honom och jag uppskattar att han alltid försöker vara den bästa mannen han kan vara, för vår skull. Medan jag sparar alla de extra söta meddelanden så sparar han alla mina arga meddelande för att påminna sig själv om att inte ta mig eller oss för givet.
Jag är lycklig med honom, genuint genomlycklig. Jag älskar att han är så annorlunda från mig. Jag finner det tryggt att han värdesätter familjen. Att han är en familjeman (som många islänningar tror jag faktiskt). Att på riktigt stadga sig och skaffa familj känns inte längre läskigt. Jag gillar att vi pratar, att han gått från att hata att prata till att kunna prata i timmar. Jag värdesätter att han alltid lyssnar. Jag uppskattar att vi alltid pratar och att vi kan lyfta allt med varandra. Vad som än sägs så är jag hans och han är min.
Attraktionen ligger i personligheten, i den han är. Visst är han stilig ibland men det är inte det som attrahera mig. Jag tycker det är sexigt att han är trygg, stabil men också medveten om sina osäkerheter och svagheter. Det är attraktivt att han vill bli bättre. Även om jag har mycket bättre självförtroende än han så står han på en trygg grund. Att han kan erkänna sina svaga sidor gör honom stark i mina ögon. Sedan är han den mest omtänksamma mannen jag träffat, han ser mig alltid och tänker alltid på mig.
Efter mer än ett år (ja, jag vet det är inte så mycket) så känns det fortfarande kul att se honom. Ni vet, man ler lite utombords och inombords när man ses efter jobbet. Han gör mig varm inombords, varm, trygg och glad. Det känns så fantastiskt skönt att vara lycklig. Det känns så lyxigt att förhållandet är så lätt och fritt från drama. Det känns lite märkligt att vara så här lycklig, så lycklig att jag nästan aldrig gråter. Skulle det rinna tårar med Icey så är det ofta med mitt eget fel. Jag har sällan gråtit så litet som jag gör nu. Vilket också gör mig väldigt (väldigt!) blödig.
Det är en oväntad kärlek men vår kärlek har vuxit sig stark och växer sig bara starkare och starkare. Fortfarande lite ärrad av ett dålig kärleksuppbrott så vågar jag inte tänka för mycket framåt. Vi tar en dag i taget men är båda förväntansfulla över att ha varandra en lång tid föröver. Jag är hemma.
-
Hej Bästkusten!
Är så glad att vara hemma igen. Är så lycklig att Icey trivs här (men vem gör inte det?). Vi maxar dagarna med ett lugnt tempo och några utflykter. Inga planer. Precis så som sommaren ska vara.
-
Isländsk logedans
Tequilla, egentligen alldeles för festligt för tillfället. Helgen ja. Den swischade förbi som en raket. I lördags så gick vi och simmade fast ska jag var ärlig så plaskade jag nog mest runt och maxade min tid i varma källan. Jag ska eventuellt våga mig på den varmaste innan jag lämnar ön. På kvällen väntade grillning med Iceys kompisar. Lamm, grillad lamm. Har fått dille på grillad lamm. Så sjukt gott. Kan inte få nog. Mums. Sedan skulle vi gå ut. Någon fick en bra idé om gå till en gigantisk bar där ett supergammalt och kul isländskt band spelade. Jag tänkte att det kunde vara kul och glömde helt bort att låtarna förmodligen skulle vara på isländska och alla skulle vara isländska. Taxichaffören sa att det inte riktigt var hans typ av ställe för han hade för mycket självrespekt för att dansa offentligt. Toppen tänkte jag. Ett dansställe! Jag älskar att dansa. Glömde åter igen bort den isländska delen. Vi kom till stället som inte låg speciellt centralt. Fick köa. Där någonstans började jag ångra mig. Kommer in, inser att det bara är islänningar och att alla kan varenda låt som även de är på isländska. Detta är Reykjavik, en relativt stor stad i ett väldigt litet land. Bandet som spelar är typ Thomas Ledin. Släppte sin första hit för 30 år sedan. Ni vet, ett repetoar full av klassiker. Jag var chanslös. Alla kände alla (för detta är Island) och alla kunde alla låtar (som spelades på max . Det var kompisar, kollegor, grannar, kusiner och jag vet inte allt. Det var inte min kväll. Min highlight var när jag gick ut och ä n t l i g e n fick träffa en fiskare. Oh moly vilket välbetalt jobb det är. De är ute i cirka 28 dagar och är sedan på land i lika många dagar. På båten är 8 timmars shift som gäller. Jobb i åtta timmar, sömn i åtta timmar och jobb i åtta timmar rullande…i 28 dagar. Så jag köper att deras lönecheck är generös. Som stort fan av Deadliest Catch hade jag en massa frågor. I några minuter var jag världens gladaste. Och Icey såg ut som Happy gör ibland, skäms lite och fascineras lite. För man kan väl inte öppna en konversation med “det är ingen fara jag pratar inte isländska och kan inte tjuvlyssna så bra men jag förstod att en av er aldrig skulle ha ett förhållande igen, vem av er är det?”. Det där med att gå upp och säga hej har aldrig varit min grej. Det gör nästan alla mycket bättre än mig.
I söndags var jag så arg och uttråkad att jag bara ville ligga i sängen och gråta. Inser att min nya special gren där jag tycker synd om mig själv inte är speciellt charmig fast jag tänker inte göra så mycket åt det. Jag är ostimulerad, uttråkad och stundtals väldigt less på hela förhållandegrejen. Ja, det är synd om Icey också men nu är detta min blogg så det är mest synd om mig. Jag låg kvar ett tag medan Icey fixade frukost. Vet att jag sagt det förr men oj vad jag älskar att tappa bort mig i Instagram underbara enorma värld. Kikade in hos min favorit Jake Warden. Hallå vad bra han är! Såg ännu ett klipp med en sådan där strobe cream. Har varit så nyfiken på den. Så jag frågade Icey om vi inte kunde åka och shoppa smink och om han kunde välja. Det gick han med på. Jag älskar att få smink och det vet han. Hittade en massa fint men jag valde faktiskt att slå till på en strobe cream och Icey valde en persikafärg som jag tycker mycket om (trots att tjej i butiken rekommenderade en guldig). Jag fick en soya cappuccino också. Sedan åkte vi och handlade mer lamm att grilla. Och plötsligt under middag var lördagskvällen förlåten. Har jag sagt att jag älskar lamm?
Slutet gott, allting gott. -
Helgen som gick och min älskare
Om man någonsin kan känna att bubblan, nyförälskelsens bubbla vill säga, spricker så gjorde jag det den här helgen. Från att ha sett varandra en helg varje månad till att nu ha bott med varandra i nästan två månader gör ju att förhållandet utvecklas. Vardagen, kärlekens största bov, gav mig en rejäl slapp på kinden i veckan. Helt plötsligt såg inget ut som det gjort. Ni har jag valt en man som är stabiliteten själv. Han är mitt ankare när hela havet stormar. Men han är också väldigt ovan med relationer. Han är tillräckligt smart för att inse att relationer är livets tuffaste skola och jobb. Jag som vill ha konstant uppvaktning slutade se det fina i de små gesterna, glömde bort vad jag tycker om med Icey och tyckte nog i allmänhet att jag diggar singelliv mer än parliv. Tråkigt, klaustrofobiskt och alldeles för ansvarsfullt kände jag att parlivet var. Och det sa jag. Det måste ju ha gjort ont men vi tog en helg och listade ut varför jag inte tyckte det var kul längre. Det är för det mesta bara småsaker och jag är verkligen inte oskyldig i detta. Tror också att mailkontakten med mitt ex snurrade till det lite i huvudet. Tog bort fokus. Och jag har börjat pilla alldeles för mycket med min mobil igen. Den älskade men hatade älskare som min mobil faktiskt är.
Så vi tog en helg. Funderade på vad som är bra. Vad som är mindre bra. Mycket hänger nog ihop med att jag känner mig lite instängd och mer som en duva än en flamingo. Och jag är en flamingo. Jag är ensam en del men får inte utrymme för att vara jag. Den där galna, spontanta, roliga tjejen som jag älskar och Icey blev kär är lite bortglömd här. Jag gillar inte det. Jag gillar inte känsla av att av Mr Icey tar mig för givet, att han inte uppskattar mig och att passionen är som bortblåst. Mr Icey tar inte mig för givet. Inte ett dugg faktiskt men det kändes så. Vårt förhållande var plötsligt lite för likt mitt förra och det är (nästan) allt jag inte vill ha. Gällande passionen och attraktionen så läste jag någon gång att ibland måste man låtsas för att hitta tillbaks. Det testade jag och det funkar. I övrigt gjorde vi vårt bästa för att bara vara. Åt frukost i sängen vilket egentligt är himla mysigt men också irriterande för det blir smulor överallt, tog det väldigt lungt, promenerade, var nära, pratade, pratade, åt toksena luncher. Mycket ögonkontakt. Det fungerade. Vi är tillbaks. Jag vet varför jag älskar Mr Icey. Nu längtar jag till Happy kommer och hälsar på så att flamingon kan få luftas lite också. Alltså, jag dansade lite på IKEA när vi var där i fredags så flamingon är inte helt död.
-
Pusselbitarna utan svar
De senaste månaderna har tankar kring familj, barn framtid kretsat väldigt mycket i mitt huvud. Det är på inget sätt så att den berömda klockan börjat ticka utan mer att jag försöker lista ut hur man löser livet på bästa sätt. Med cirka 50% av äktenskap som slutar i skilsmässa känns ju inte äktenskapet som nyckel till framgång. Uppbrottet från mitt ex fick mig att fundera mycket på mina principer, sedan kom Mr Icey och tankarna väcktes åter till liv och fakta blev ett faktum – mitt livsplan går inte rent praktiskt ihop. För jag har (hade) alltid sett framför mig att jag träffar någon, vi är tillsammans i sisådär sju år (alla vet vi att det är en kritisk punkt) sedan gifter vi oss och skaffar barn. Det verkade så lätt. Det var så svårt.
Nu fyller jag om några månader 35 år. Båda mina bloggkollegor och min bästa kompis K är frånskilda. Alla under 40. Ska Mr Icey och jag vara tillsammans i sju år innan vi gifter oss så är jag 42. Tänk om vi inte klarar oss hela vägen till sju år? Tänk om han inte är the one. Tänk om han träffar någon annan? Chanserna för att bli gravid ökar ju inte ju äldre man blir. Vad händer om det inte går? Funderingarna är så många och jag som trodde att jag med mitt ex hade ett nästan klart pussel sitter nu med ett nytt pussel. Det ligger bara en massa pusselbitar på golvet men det finns ingen bild på hur det ska vara. För en sak är säker, min svarsbild håller inte.
Mr Icey och jag har pratat mycket om mina funderingar. Han var ju säker på mig väldigt tidigt. Han visste tidigt att jag var den han ville vara med, ha en framtid och familj med. Jag har börjat inse att jag är så ärrad från mitt tidigare uppbrott att jag inte är säker på något. Det känns bra. Det känns tryggt. Jag är lycklig. Mr Icey är världens mest omtänksamma man. Han är snäll, stabil, ärlig, loyal, kul att vara med och jag älskar honom. Det måste räcka långt. Det är inte fjärilar i magen utan det är mer än känsla av att komma hem. Skulle han fria idag skulle jag säga ja. Jag kommer aldrig vara helt säker, inte på någon. Skulle jag bli gravid så skulle vi behålla barnet. Det kanske inte är rätt. Att bli gravid efter 8 månader men vem säger att det är fel? Mr Icey och jag kanske inte lyckas med konsten att hålla ihop flera decennier men han kommer alltid vara en bra pappa. Och han kommer alltid vara en bra människa att ha ett barn med. Det vet jag. Och det finns så många andra konstellationer och par med andra historier som ändå lyckas vara lycklig och uppfostra fina barn.
Så långt har jag kommit. Jag har sänkt min ribba, min krav. Drömmen är såklart att ha ett bröllop med en man, samma man som senare är pappa till mina barn och samma man som finns vid min sida resten av livet. Vi får väl se hur det går. Går det inte, ja då går det inte. Happy skrev om det, idag får man vara glad över de lyckliga stunderna man får istället för att gråta över åren man inte fick. Och när det kommer till barn så vill jag såklart ha barn och då hellre vad som kanske kan ses som lite för tidigt med Mr Icey än att vara 45 och singel och behöva skaffa barn själv. Ibland måste man tillämpa lite carpe diem även på livets stora resor. För vem vet om chansen kommer igen.
-
Överraskningarnas dag
Gårdagen började med precis som varje morgon med ett kärleksfullt godmorgon sms men efter det kom det blomsterbud och choklad. Definitivt en överraskning. Definitivt en glad överraskning. Jag vet inte om jag nämt detta med jag är helt fullständigt ologisk och galet dramatisk. Icey ska fira påsk i Spanien med sin familj. Det klingade dåligt med att jag har det tufft med mina föräldrar och sysslor, att när jag vinkade hejdå till Icey så var det 27 dagar tills vi skulle ses igen och att jag ville känna mig prioriterad i någons liv. Det blev en liten meltdown. Under veckorna har det bara blivit tuffare då jag har det jobbigt med tjat och gnäll från alla håll och kanter. Så att Icey ska tillbringa den vecka med sin familj och inte med mig har inte varit populärt. Jag har vetat om resan sedan december så det är ingen nyhet och när den bokades så kunde vi ju inte veta att vi fortfarande skulle ses nu.Så blommorna och chokladen var uppskattade. Jag lyckades även klämma in ett effektivt föreningsmöte på eftermiddag och fick tillbaks lite glöd för det där jag brann för. När jag skulle ta ut pengar så upptäckte jag att det fanns lite mer än jag hade tänkt. Då hade Icey fört över lite pengar så jag kunde köpa något fint till mig själv. Vi har pratat mycket om det där med tid och pengar. Det är dom två valutorna vi handlar i och där det är ojämt men det tar jag i ett annat inlägg. När jag väl kom hem så låg finaste sminkväskan och ett gulligt kort från Icey i brevlådan. Han vet att det inte kompensera och det är inte därför han överraskar mig men han vet också att det ger mig ett leende och jag blir glad så därför gör han allt det där. Dagen toppades med bästa nyheten på säkert ett och ett halvt år. Min frisör är tillbaks från sin sjukt långa mammaledighet. Praise the lord! Som strössel på hela dagen så avslutades dagen med ett digitalt påskägg från Alex som hittat min Milk sminkgrej i New York. Vissa dagar har man bara flyt och glömmer allt som inte flyter. Tack onsdag!
-
Fredagskänslan
Jag vaknade upp som en frisläppt fånge. Uppskattningsvis så hade sisådär 1000 ton fallit av mina axlar. Och inte ett dugg orolig känner jag mig. Förvisso har jag revisor som mer än gärna vill hitta fel men jag är omringad av ett fantastiskt stöttande gäng.
Hela veckan har det varit fokus på att få klart allt till redovisning men som ni kunde läsa startat veckan sådär. Och bilstrulet har konsumerarat många timmar under veckan. Sisådär en halvdag i tisdags och en hel dag i onsdags. I tisdags hade jag också ett mindre sammanbrott i bilen på parkeringen. Hyrbilen vi hade fått började bråka. Min revisor var oflexibel bara för att bråka och jag kunde inte få något att fungera. Då skickar Icey en tidig alla hjärtans dag present i form av en heldag på ett spa. Bara lugnet och mig själv. Jag har inte hunnit boka in det en, hoppas hinna klara av några surdegar till innan dess. Började gråta när jag fick det. Blev alldeles för mycket. I går när jag går igenom min mail hittar jag ett superfint presentkort på en osttallrik (älskar ost!) som är ifrån Mr A. Och igår på kvällen får jag ett paket med kaffe och choklad från Creepy Guy. Löjligt bortskämd från höger och vänster blir jag. Trots alla dessa solglimtar finns det ändå några små orosmoln. Moln av saker där jag gjort mig själv besviken.
– Att jag tappat bort en necessär med smycken från bland annat vänner.
– Att jag inte hann posta mina alla hjärtans dag kort i tid.
– Och precis i detta nu, att jag ännu en gång tappat mitt bankkort. Vågar inte ens ringa och spärra det för jag tror Swedbank kommer säga upp mig som kund.
Men men, nu jag ta min B12 spruta, ta med min mamma till IKEA och beta av lite fler saker på min lista så jag kan ta helg. Imorgon väntar äventyr.
-
Sexhelgen
Det var inte så illa som jag befarade. Det är inte så att det är oemotståndlig kemi eller fyrverkerisex men det finns bara så mycket charm, smickeri, beröring och pussar i nacken som jag kan stå emot. Till slut vill till och jag med jag ha sex. Närhet gillar jag ju egentligen och här ute i Solna kändes risken att springa på någon minimal så det var en mysig helg med mycket fysisk närhet. Och en dagen efter tablett. Det var nog ett år sedan jag hade sex senast. Jag är ju väldigt bra och förtjust i nästansex eller smeksex som jag lärt mig att det heter. Sex däremot är jag inte lika förtjust i, det är märkligt nog ofta lite för intimit för min smak. Nu funkade det, kanske för jag tror han älskar mig. Himla konstig och omständig jag är. Apropå den för tabetten, är det nog skillnad på alla dagen efter piller?
Det har faktiskt varit en helt okej helg. Det har varit skönt att bara stänga av. Koppla av. Göra sådant som jag tycker om; gå i parker, titta på slott, ha snöbollskrig, äta hamburgare, se på hockey, titta på Premier League och få orgasmer. Ja, ni hör. Jag är inte så himla high maintenance som folk tror.
Vad känner jag då? Jag har ingen aning. Han tycker han har haft sin bästa helg någonsin. Där är väl inte riktigt jag. Han är snäll och allt det där men han är för tråkig. Ingen utmaning.
-
Hej Stockholm!
Vilken bra vecka det varit ändå. Härlig catch-up med Happy i onsdags och skönt träningspass igår. Två pass på en vecka är rekord sedan i september. Det är lite sorgligt hur fort man tappt formen men skönt att vara tillbaks. Idag vaknade jag 04:30, har världens snyggaste hår och är svintrött. Stapplade mig till stationen, ser en oförskämt fräsch Anton Hysén där och kände mig kanske inte lika snygg.
Nu väntar alltså en helg med Mr Icey. Två nätter, tre dagar med någon vars namn jag inte riktigt vet och någon som faktiskt tråkar ut mig. Försöker tänka att det kunde vara värre men vid närmare eftertanke, kunde det verkligen det?
PS. Ni har väl inte missat att Happy är tillbaks? -
Nyckelspelarna
Det fluktuerar en massa löst folk i mitt liv ju nu. Det är inte så illa som det var en annan gång men det är lite för många för mig just nu. Jag orkar ju knappt med mig själv, ännu mindre andra. Nu är tre av dessa fyra inte så energikrävande och de ger mig mest överdrivet mycket komplimanger. Det låter kanske hemskt, men inte ens det väcker något intresse hos mig. Det beror nog inte bara på att jag inte är i fas utan jag tror kanske det även beror på henne, Miss M. Hon som jag inte riktigt vill släppa taget om. Allt är så annorlunda nu och det finns ingen förälskelse däremot kanske det finns känslor. Det är så himla rörigt och jag är å ena sidan nöjd med att låta den boken var stängd men å andra sidan är jag sjukt nyfiken på hur den hade fortsatt. Jag låter den vara stängd ett tag till. Är det tänkt att vi ska vara något mer än ytligt bekanta så ger det sig med tiden.
De övriga nyckelspelarna då jo, de kommer här:
Icey – Ska jag vara helt ärligt så vet jag faktiskt inte vad han heter men han är från Island. Vi träffades under höstens resor och jag råkade hångla med honom några för många kvällar. Han fick känslor och jag tycker väl inte att det är slutet på världen att tillbringa en helg med honom så det är precis det vi ska göra. Jag har varit helt öppen och sagt att jag kan varken lova sex eller livslång kärlek men jag kan vara ett grymt kul sällskap under en helg. Han är världens snällaste, världens blygaste och världens kanske tråkigaste. Men han är varm och omtänksam.
Mr A – Två dagar efter jag vinkat hejdå till Icey ska jag på någon form av märklig dejt med Mr A, en ung man från Norge som tycker jag är spännande. Han kommer till Göteborg och ska bjuda mig på varm choklad på Liseberg och på klassisk musik på Operan. Det blev helt enkelt för många romantiska och spännande förslag för att jag skulle kunna säga nej. Detta är också en man som jag träffat under hösten. En som tyckte jag var märklig i två dagar innan han vågade sig fram för att säga “hej, jag tror du är väldigt snäll och tycker du är väldigt fascinerande”. Både Mr A och Icey är gudomligt snälla men jag inser att jag inte är lika snäll. Däremot är jag tydlig. Övertydlig.
Mr Grey – Ytligare en man som jag träffat under hösten. Då sa han kanske som mest hej och sedan var han mest ganska dissig. Han pratade knappt med mig. Jag lyckades dock snappa upp att han var gift och har tre barn. För några dagar sedan så skickade han några bilder från konferensen vi träffades på. Väldigt fina bilder. Sedan pratade vi lite om allt möjligt. På något sätt och jag vet inte hur för det finns ingen kemi eller spänning men plötsligt frågar han om vad jag tycker är sexigt hos mig. Jag säger som det är, att det handlar om personligheten. Sedan så skickat han spontant en bild (den nedan). Det händer inte så ofta men jag blev helt ställd. Inte nödvändigtvis pga av bilden utan för att det var så out of the blue. Efter det så försökte han sexta lite men kemin fanns liksom inte men jag spelade med. Det spårade dock helt ut när han bad mig ta en sjal och knyta runt näsa och mun. Som den snälla flickan jag är så skrev jag att jag gjorde det. Sedan gick det utför när han ville att jag skulle ta en bild på sjalen. Ehh. Jag hade väl ingen sjal. Jag kom på ursäkt efter ursäkt men han blev mer och mer besviken och lite irriterad. Jag försökte locka med andra bilder, typ på mig men det var inte intressant. Sedan har vi inte hörts. Och det är helt okej. Fast jag tror han kommer komma igen. I dubbel bemärkelse.
