-
Varför var vi ens i England?
En av mina bästa vänner (och fd sambo) bor i London och då vi växt upp tillsammans så är jag också nära hans familj. Jag och vännen hörs typ dagligen men familjen blir ju sekundär även om de var så viktiga för mig under tonåren. Så vi hälsade på dem!
De bor i Hull i mellersta (?) England på östkusten eller de första av dem. Och det var där vi var. Det var högsommarvärme och precis som i Sverige ganska svår torka. Det var underbart att vara där. Att bara hamna i ett tryggt sammanhang med någon form av familj. Leksaker för Nils och kompisar. Även om de inte pratar samma språk direkt (Nils kan en del ord på engelska men inte mer) så leker de utan problem. När blir språket ett oöverstigligt problem? Är det när vi blir självmedvetna?
Att semestra i England är inget jag direkt tänkt på även om Cornwall är på min önskelista över resmål så jag blev positivt överraskad. Jag har dock varit i Hull flera gånger men så alltid på våren eller hösten med betydligt sämre väder.
Här var jag i Hull och skrev om när vi sprang längs havet.
-
Löpning i England
Jag sitter här och drömmer mig tillbaka till det bästa jag vet: havet.
En av dagarna i Hull tog vi bilen till kusten, England har ju väldigt mycket kust eftersom att det är en del av en ö men jag tror få förknippar England med havet. I söder finns badorterna här är det mer promenadstråk (även om man så klart kan bada även här på somrarna).
Efter 12 km löpning i stranden tog vi en promenad och bara satt och njöt i solen som värmde gott. Älskar ljuden, lukten och synen av havet.
Jag sprang i mina “barfotaskor” vilket ju är perfekt för löpning i sand där du helst inte ska ha vanliga löparskor. Sanden är så mjuk och skon så hård och gjord för rakt underlag att du ökarrisken för skador i fotled och knä. Vill du inte investera i dyra löparskor för enbart enstaka löpturer på stranden springbarfota eller i några gamla strumpor.
Perfekt för löpning i vattenbrynet, dock stör jag mig på parken av kraftverk ni skymtar. De syntes mer på riktigt och det förstör vyn, dock är jag så klart för återvinningsbar energi men nej dessa kraftverk tycker jag förstör naturen både i vatten och på land.
Här hade jag kunnat sitta i timmar. Så avslappnande.
-
Hej från Hull
England är mer än London. Mer än de mer kända städerna som Liverpool och Manchester, tex Hull.
En av våra vänner här sa att han trodde att Hull var i samma storlek som Örnsköldsvik. I Ö-vil bor det i runda slängar 50 000 personer, i Hull bor det tydligen 750 000 personer. Same butt different. Vet fortfarande inte om han överskattade Sverige eller underskattade Hull, troligen de första. Svenska städer är små!
Något som finns “överallt” i England är parker. Detta saknar jag verkligen i Sverige men vi har ju “riktig natur” mer runt hörnet kanske? Idag var vi i alla fall i en sådan park och strosade runt. Eftersom att det är bank holiday idag så var det mycket folk.
Vitsippor är en av mina favoritblommor.
Vi var också på en spelhall, arcade på engelska, och där hade de bland annat doodle jump. Så mycket roligare, lättare och billigare på mobilen så vi tog oss några matcher lufthockey istället, heter det så på svenska låter ju astöntigt, som luftgitarr.
-
Fuck you, diabetes!
Jag har haft diabetes i över 25 år och det är en naturlig del av mitt liv. Jag lever med sjukdomen varje dag men även om jag gör allt perfekt med mat och insulin så kan jag “krascha” och det gjorde jag idag.
Jag vaknade jättelåg. Farligt låg. Och fast jag ätit och kollat mina nivåer hela dagen kommer jag inte upp på bra nivåer.
Jag blir trött, slö, arg och irriterad. Trött som i att jag vill lägga mig ned och dö, det är vad min hjärna tycker är den bästa idén såna här dagar.
Vi har ändå traskat runt idag och jag får då orimligt hög puls, typ att gå upp för en liten trappa gör så att jag når maxpuls och att hjärtat slår så hårt att det gör ont. Dessutom växlar jag mellan att frysa och svettas.
Kroppen är helt ur form och det enda som kan hjälpa är om jag får sova riktigt gott i natt. Dock måste jag ställa klockan och kolla mina värden i natt.
Sitter på tåget mot Hull och surar över diabetesen, tycker att livet är förbannat orättvist och att sjukdomen borde dö. Hoppas att kroppen tar sig samman till imorgon.