-
Själen i tu
I fredags åkte vi hen till München igen. Då hade vi varit i Sverige i två fantastiska veckor och jag grät nör vi sa hej då till min mamma.
Nils är en riktig liten mormorsgris men just då var han helt oberörd, annars har han skrikigt som en stucken gris när hon lämnar rummet.
Vi träffar mamma igen i slutet av februari. Om sex veckor. Ganska kort tid nu när jag skriver det men ändå en evighet lixom. Och jag gråter för att jag tvingar Nils att bli halv. Jag vet att jag är mycket i Sverige och att jag ska tänka att han får två kulturer men just nu känns det halvt.
Lite Sverige, som ju är världens bästa kultur och land…, och mer av Tyskland.
Jag tar mormor och moster ifrån honom. Så älskad och bortskämd som han blir hör blir han ingen annanstans. Samtidigt blir det ju inte bättre av att flytta hit. Då tar jag honom från farföräldrarna och farbröder som kramar honom jämt och från kompisar. Så han är halv. Och kommer alltid vara det. Så känns det idag.
-
Besök
Min mamma har varit här över en långhelg. Det har gått oväntat friktionsfritt pch varit sp skönt med all hjälp hon gett oss. Sovmorgon, busat med bäbis, tid för bok och jobb. Ja ni förstår, ovärderligt.
Så nu har jag den där “besöksbaksmällan”. Känner mig ensammast i hela världen och undrar varför jag inte bor i Sverige? Hur kan jag beröva Nils och hans mormor en så fin relation. Jag kan se hur glad han är i sin mormor och hur hon älskar honom. Och så bor jag här.
Som tur är vet jag att det släpper snart. Ge mig bara en dag eller två så är jag på banan.
Så här rolig är mormor. -
Hemlängtan
Jag älskar ju Stockholm och har knappt varit här sedan i våras; jag var laddad. Men jag har längtat hem så himla mycket den här vistelsen.
Jag har haft det helt underbart i Stockholm och ska berätta mer om det senare men jag har inte mått bra. Vissa dagar har jag kräkts och i princip alla dagar har jag mått illa och då är jag helst hemma. Vi hade tänkt stanna några dagar till men bestämde oss för att åka hem, i lugn takt. Så ikväll landar vi hemma. Jag börjar jobba på torsdag så jag har tid att bara vara.
Stockholm är ju alltid hemma men samtidigt också inte så mycket hemma som det en gång var. Konstiga känslor man får när man flyttat: allt men inget är hemma.
-
Hemma här
Det blir mer och mer klart att det är här vi ska bo.
Vi har ju bestämt oss för att prova på detta i tre år och sedan se var vi kommer. Men när jag flyttade hit kändes det ändå tillfälligt. Lite som att jag var här på semester och som att jag och V kunde göra slut när som helst.
Nu börjar det bli ett hem här.
Vi köper saker och kastar ut sånt vi inte vill ha. Dels saker från affärer här men även en del saker som är hemma för mig från Sverige. Här om dagen anlände en sockerlåda. En sådan hade jag som kök när jag var liten och full med tidningar när jag bodde i Sverige och nu är den här.
En liten bit av Sverige.
Och det känns bättre och bättre. Mer och mer som ett hem med ett lugn i. Mer och mer som ett ställe där även jag bor inte bara V.
Men visst kommer hemlängtan smygandes ibland i alla fall.