• Diverse,  Funderingar

    En bra dag

    Jag har börjat småjobba lite, vilket med andra ord betyder jag gör ett par timmar på kontoret där jag försöker uppdatera mig på vad som utförts under mina semester veckor. Jag svarar på det fåtal mail som dyker upp och jag går hem tidigt. Igår klämde jag in en långlunch med min bästa vän och kanske framtida kollega E. Vi åt pizza och uppdaterade varandra på viktiga områden, sen åkte jag och hämtade ut min nya mobil och körde hemåt. Svarade på ett par mail till innan jag bytte om och stack iväg på en kortare joggingrunda. Här började den gråmulna och ösregniga dagen spricka upp och efter dusch och lättare middag satte jag mig på cykeln och rullade ner till havet för att se detta…




    Det gjorde inte alls ont i ögonen, även om det var en kylig kväll

    Kommentarer inaktiverade för En bra dag
  • Girlytalk

    Evigheten finns i horisonten 

    Jennifer skrev om kärleken till bergen och jag kände de där stygnet av, ja vaddå, idioti? Bitterhet? Hemmablindhet? 

    Jag ser ju bergen hela tiden typ. Jag älskar den tiden vi spenderar i bergen. Älskar vintern med fantastisk snö och solen som värmer. Älskar alla små söta alpbyar. Älskar gulaschsoppa och öl. Men jag älskar inte bergen. Jag saknar däremot ihjäl mig efter havet. 

    Bergen kan absolut ta anda ur mig. Och när jag såg Grand canyon grät jag lite för att det var så mäktigt. Bergen är hisnande och eviga. När jag står och ser ut över alperna så ser jag bakåt. Jag tänker på att de här bergen stått där i tusen miljoner år och är döda nu. Vi alla lever på berget. Människor, djur, fåglar har sina bon här men berget är dött. Vackra, eviga och stabila men döda. 

    Havet däremot. Havet lever. Havet kan ligga spegelblankt och stila. Och det kan storma med meter höga vågor. Och så allt där emellan. Havet kan lugna mig. För nör jag stirrar på horisonten så ser jag evigheten. Havet lever. Jag tänker mig att havet är som jordens humör. Jag älskar att skrika ut min ilska och frustration till ett hav som skriker tillbaka. Eller lugna sorgen till ett hav som glittrar i solen. 



    Norrländska hav. 

    Kommentarer inaktiverade för Evigheten finns i horisonten 
  • London,  resor

    Löpning i England

    Jag sitter här och drömmer mig tillbaka till det bästa jag vet: havet. 

    En av dagarna i Hull tog vi bilen till kusten, England har ju väldigt mycket kust eftersom att det är en del av en ö men jag tror få förknippar England med havet. I söder finns badorterna här är det mer promenadstråk (även om man så klart kan bada även här på somrarna). 

    Efter 12 km löpning i stranden tog vi en promenad och bara satt och njöt i solen som värmde gott. Älskar ljuden, lukten och synen av havet. 

    Jag sprang i mina “barfotaskor” vilket ju är perfekt för löpning i sand där du helst inte ska ha vanliga löparskor. Sanden är så mjuk och skon så hård och gjord för rakt underlag att du ökarrisken för skador i fotled och knä. Vill du inte investera i dyra löparskor för enbart enstaka löpturer på stranden springbarfota eller i några gamla strumpor. 

    Perfekt för löpning i vattenbrynet, dock stör jag mig på parken av kraftverk ni skymtar. De syntes mer på riktigt och det förstör vyn, dock är jag så klart för återvinningsbar energi men nej dessa kraftverk tycker jag förstör naturen både i vatten och på land. 

    Här hade jag kunnat sitta i timmar. Så avslappnande. 

    Kommentarer inaktiverade för Löpning i England