• tankar

    Livet om natten

    Det är verkligen en berg- och dalbana. Jag blir så fundersam om kvällarna. Tankarna snurrar åt alla olika riktningar och kring alla olika ämnen. Kärlek, mat, vänner, jobb, sömn, ingen sömn, massa kom-ihåg listor, den förbannade vardags och en jävla massa historia.

    Jag tänker på saker och personer som varit. Jag tänker på saker som jag vill ska bli. Planer och planeringar som inte blir som tänkt för tiden hinner ikapp en. Försöker att hitta lugnet i att det är så, livet. Tiden kan man inte styra över och planeringar går inte alltid i samma takt som tiden man planerat utefter.

    Principer tänker jag också på. Hur de är så viktiga för mig. För viktiga? Kan de vara de? Vet inte men viktiga är det. Något slags ankare att hålla fast vid mär det stormar och är rörigt. När jag tänker efter så kan jag ju även tänka på att visa stormar inte intresserar mig längre.

    Slutligen, det är väldigt varmt i sovrummet och det är svårt att stänga av på. På alla sätt.

    Kommentarer inaktiverade för Livet om natten
  • tankar

    Sömnlösa tankar

    Är nere i Sverige på blixtvisit. Hade möte idag och inser att jag förändrats. Engagemang och dedikationen som en gång var min drivkraft är borta. Ändå ligger jag här sömnlös och försöker landa i ett bra beslut. Främst för mig men helst med så lite negativ påverkan som möjligt. Kommer inte längre än att det vore lämpligt att skriva ett mail och tacka för mig.

    Tänker också på Icey som är kvar i Norge. Vilken klippa han här. Min alldeles egna klippa. Som han fick kämpa för mig och vad omständig och svår jag var. Himla tur jag hade som fick just han som orkade vänta. Som orkade tro på mig och oss när jag inte kände speciellt mycket alls.

    Det går inte att inte tänka på dom. Mina vänner. De är familjen jag valt. Att se dom må dåligt tycker jag är svårt. Känner mig otillräcklig.

    Överlag känner jag mig ledsen. Flytten blev inte alls som jag tänkte. Trivs inte i lägenheten sådär mycket som jag hade hoppats. Den känns tom och opersonlig och visst kan det ha något att göra med att vi faktiskt inte bott där en vecka. Det är rörigt och opersonligt. Trots två doftljus. Det känns bara inte bra. Boven till detta kallar jag vita väggar. Inte min melodi. Hatar vitt.

    Hela flytten har tagit mer energi och tid än jag räknat med. Således är jag inte alls där jag tänkt vara i jobbsökande. Det stressar, såklart. För mig stressar det. Han klippan är lugnet själv och stöttar alltid. Jag känner lite som jag hamnat på fel spår men resa har gått så långt att det inte går att vända och byta till rätt spår. Och så är det väl antar jag. Man måste arbeta med dagens förutsättningar. Kan ju inte göra så mycket åt allt annat som hänt i livet.

    Nä. Grubblerierna är många denna natt. Och som alltid då saknar jag mina föräldrar.

    Kommentarer inaktiverade för Sömnlösa tankar
  • ex,  Grubblerier,  livet,  Nyårslöften

    Grubblerier.

    Okej. En fantastisk nyårsafton med underbart väder, en god middag och härligt sällskap avslutades sent. Jag visste redan innan jag gick och la mig att idag skulle bli en tuff dag. Sambon lade ut en bild på sitt Instagram konto. En bild jag inte kan se, utan bara kan misstänka vad den föreställer och min hjärna är kreativ. Min hjärna är kreativ och destruktiv. Jag vet att min hjärna är svag när jag är bakis och trött. Att grubblandet triumferar och får fritt spelrum. Speciellt när jag efter 10dagars socialt umgänge kommer hem till min tomma lägenhet, det var jag förberedd på. Men att vara förberedd och att kunna hantera det, ja det är tyvärr två helt olika saker.

    Som Natalia så klokt skrev i ett sms. Det enda man kan göra för att komma över någon är att tänka, tänka, gråta, tänka, gråta och försöka släppa det. Och jag har i ärlighetens namn gjort just det. Sen i slutet av januari. Men ibland kastar små saker mig tillbaks ner i grubblerierna. Jag vet att grubblandet inte leder någonstans. Det går bara i cirklar och tar mig varken framåt eller bakåt. Men logik fungerar inte dagar som denna. Jag är helt utlämnad till känslor, och det är ju inte de dåliga känslorna jag minns. Tyvärr.

    Så här kommer ett nyårslöfte. Jag ska sluta tycka synd om honom och jag ska sluta tänka på honom!
    Han lever sitt liv. Han har valt att jag inte ska vara en del av det livet. Han ska inte få vara en del av mitt. Han ska inte få uppta tid eller energi i mitt liv. Jag hoppas det här är sista gången han stökar runt i min hjärna. Varje dag som går är en dag längre bort från det som var vi. Och en dag närmare det som är Jag.

    Kommentarer inaktiverade för Grubblerier.