• kropp

    Självdistans: är jag gravid nu?

    Jag vet inte om det kommer fram så bra i bloggen men jag har väldigt mycket självdistans och väldigt mycket humor. Det finns ingen som skrattar så mycket åt mig som jag själv. Det här med att vi försöker få barn kanske låter väldigt gnälligt i bloggen men i verkligheten ligger jag dubbelvikt av skratt åt mina egna inbillade tankar flera gånger i veckan. Här kommer några exempel på symtom jag har haft som visar på att jag är gravid:

    1) Så fort jag blir hungrig eller sugen på något tror jag att jag är gravid.

    2) Så fort jag inte är hungrig eller sugen på något tror jag också att jag är gravid.

    3) Om jag fryser tror jag att jag är gravid. (Jag har ingen aning om varför jag tror det för gravida kvinnor får ju mer blod och brukar ju känna sig varmare men det kopplar jag inte till gravid?)

    4) Alla former av ont i magen = gravid.

    5) När jag hade diarré i sex veckor trodde jag att det var gravidtecken.

    Med andra ord, allt som händer, varesig det är ovanligt eller vanligt så kopplar jag det till att jag ev. är gravid. Ibland gör det mig galen men oftast så kan jag skratta åt det, smsa V och sedan är det lixom bra med det. Jag vet intelligensmässigt att jag inte känner några sparkar i vecka 3 utan att det är gaser men ändå är det min första tanke.

    De två veckorna mellan mens och ägglossning är de bästa, för då kan jag inte vara gravid, visst jag inbillar mig det ändå så klart men det är lättare. Det är mellan ägglossning och mens som jag känner efter allt för mycket. Här om dagen fick jag för mig att jag hade foglossning, haha!

    Kommentarer inaktiverade för Självdistans: är jag gravid nu?
  • Girlytalk

    Hon är gravid och jag är…

    Igår smsade min bästa vän i hela världen mig att hon är gravid. Jag visste att hon ville bli det och har slutat med preventivmedel sedan december.
    Jag vet att barn är hennes livsdröm och något hon drömt om sedan barnsben.
    Och jag blev genuint glad för hennes skull (hon är en så bra vän att hon sa att om jag blir ledsen så är det okej och vill jag inte höra om hennes lycka så är det också okej).

    Men idag känner jag lite: men va fan det var ju jag som skulle bli gravid?! När är det min tur?!

    Jag vet att hennes graviditet inte hindrar min eller gör vårt barn mindre önskat eller speciellt. Nästa vecka ska jag ha mens så vi får väl se, jag hoppas men vågar inte tro riktigt. Planerar en adoption i huvudet.

    De “symtom” jag har som kan peka på graviditet:
    Trött, typ så jag somnar på lunchen och så fort jag kommer hem.
    “Mensvärk”, molande värk i typ äggstocks-området.
    Kort stubin, har skällt ut mina kunder allt för ofta och känner att tålamodet är under noll procent.
    (Alla kan också bero på stress).
    Frusen, jag fryser sällan men senaste dagarna har jag frusit som tusan. Lixom inifrån trots filtar, täcke och vetevärmare.

    Här om dagen tyckte jag också att Vs kudde luktade för starkt av honom och började bädda rent mitt i natten… Det tror jag mer beror på att jag var trött och less i allmänhet och behövde ta ut det på något.

    Tänk om jag fick “plussa” nästa vecka, det skulle vara perfekt! Att få vara gravid tillsammans med sin bästa vän!

    IMG_0029.JPG

    Kommentarer inaktiverade för Hon är gravid och jag är…