• Förhållanden,  Känslor

    Tidsmaskinen

    Allt det där som Alex idag är så glad över känner jag mig helt gråtfärdig över att inte ha. Inte för att jag behöver en man. Inte för att jag vill ha tillbaks min gamla man. Men ibland är även jag mänsklig och kan känna att jag vill ha partner som stöttar och tar emot dagar man faller. Någon att skratta med, någon att skapa minnen med, någon som är den första personen man ringer när man har något kul att berätta. Det saknar jag just nu. Någon som bara finns här och delar minuterna med mig. Istället går sekunderna lika fort som timmar. Jag vill ju bara att det ska bli natt. Att jag ska få sova. Och att ännu en dag passerar.

    När jag tänker på någon så blir det av förklarliga anledningar nästan alltid honom eller oss jag tänker på och då kommer det. Det enorma sveket. Det som gjort mig så rädd och feg. Det som gjort att det är något som fattas i mig. När jag tänker på någon så tänker jag att jag ju aldrig kan veta att det inte kommer sluta lika katastrofalt som det här. Jag litade på honom, inte att älska mig i alla evighet men jag litade på att han aldrig någonsin skulle såra eller svika mig. Att om det tog slut så skulle det ske på ett värdigt och respektfullt sätt. Inte att han skulle dra hem unga tjejerna för att ha sex i vår säng. Inte att han skulle säga att jag skulle bli en dålig mamma för att sedan få barn med någon som knappt kan ta hand om en katt. Inte att han skulle göra slut för att bli ihop med någon som hänger ut honom som ett svin på internet. Vi måste ju varit helt katastrofalt dåliga om det han har nu är bättre. Han måste ju hatat mig obegripligt mycket för att göra så här mot mig. Det är okej att inte tycka om mig, det är okej att hata mig men inte luras. Inte få mitt förtroende och sedan vara den som använder det mot mig för att såra mig så mycket det bara går.

    Det har varit en jobbig vecka. Livet är inte på topp. Det är mörkare ute. Jag längtar efter ett liv, efter ett hem, efter en framtid. Jag vill så himla gärna ha honom ogjord. Han babblade om en tidsmaskin på Facebook häromdagen. Jag vill också ha en. Jag vill åka åtta år tillbaks i tiden och aldrig ha blivit kär. Precis så är det. Och exakt det är det enda jag inte kan göra.

    Kommentarer inaktiverade för Tidsmaskinen
  • ex

    Kära Rövhål!

    När jag och Natalia startade den här bloggen (bloggportalen?) så var jag singel och hon var i ett förhållande. Jag tänkte att bloggen skulle handla om min jakt på Mr. Right och tänkte mig att Natalia skulle skriva om hus och barn och det stabila. Men livet har sina egna vägar att gå och idag är det nästan tvärtom. Natalia är singel och jag är med V. Livet är nyckfullt.

    Det jag skulle skriva är att jag har varit där. Allt är ju olika eftersom att vi är olika personer men jag har också trott på en man och älskat en man som tillslut vägrade kommunicera. Han tog beslutet att sluta kommunicera och jag fick stånga huvudet i väggen och tillslut ta det slutgiltiga beslutet att vi skulle skilja oss. Så även fast vi var två i relationen och han ignorerade mig så var det jag som fick göra slut och han som blev dumpad. Ja det blev bakvänt!

    jag tror tyvärr att många har varit där, älskat och litat på någon och sedan blivit sviken. Besviken och kanske tom fått hjärtat krossat i tusen bitar. Detta är så klart inte något som enbart drabbar kvinnor, nej både män och kvinnor kan vara rövhål.

    Efter att vi gjort slut var jag helt knäckt. Jag kände mig förvirrad. Ja, förvirrad är rätt ord. Men vi hade ju byggt en grund för en framtid ihop. Med hus, lägenheter, prat om familj osv. Och allt visade sig vara luftslott. Inget mer och inget mindre. Jag kände mig lurad och tvivlade på mig själv. Hade jag ingen hjärna kvar? Hur kunde han lura mig så? och tro mig jag låg där i sängen och såg på serier bra längre. Jag förnekade och ville ha honom tillbaka trots allt. och jag ville inte ha någon annan framtid. Jag flydde till vänner utomlands, reste runt, var ensam, tvingade mig själv att tänka jobbiga tankar och grät.

    Sedan hände något, för det gör det ju always. Det var ingen prins på vit häst som kom. Nej det var den där lilla rösten i huvudet som överröstade alla andra tankar och sa “du är för bra för det här!” för det är jag ju! Varför skulle jag vilja ha någon som inte vill ha mig? Som inte ser mig, ser hur fantastisk jag är? Som inte tar sig tid att faktiskt känna mig?

    Med hjälp av vänner så gick jag vidare. Jag fick ett nytt jobb hos en fantastisk person som såg min potential och tvingade mig att bearbeta saker och ting. Som stöttade mig och hjälpte mig inifrån. Jag ser honom fortfarande som en mentor och mentalcoach. Jag lyssnade på mina vänner. Lät dem tvinga med mig på äventyr och idiotiska grejer. Öppnade mig och fick tröst och stöd.

    Den jag är idag är jag ju faktiskt tack vare honom. Satan vad illa han gjorde mig, och ja, det gör fortfarande ont ibland. Men han fick mina vänner att bevisa vilka de verkligen var och vilka jag kunde lita på. Han fick mig att ta steget från stockholm till London och han fick mig ju faktiskt att träffa V.

    Jag förstår att Natalia inte kan känna och tänka så här. Och det kanske inte ens blir så här för henne. Men det finns en möjlighet att det blir så, även om hon absolut inte tror eller kanske ens hoppas på det nu.

    lifetimequotes,quotes,shakespearequotes,shakespearesayings-37d56ba4ca6cf9713a8cfe409d5d4202_h

    Kommentarer inaktiverade för Kära Rövhål!