• Förhållanden

    Styckning

    Idag har jag flängt runt, stressat, använt varje fri minut till att svara på mail eller ringa samtal. Haft timslånga samtal med min bästa vän Kris och fått sms från exet. Och skrattat har jag också gjort. Skrattat mycket åt mig själv faktiskt. Vill ni bara ha skrattet så hoppa till slutet.

    Jag har kommit fram till att jag sällan tar på mig uppdrag som jag inte blir känslomässigt involverade i på ett eller annat sätt. Ofta är det plikt och prestation som infinner sig. I dagsläget gör det att jag känner att jag inte räcker till och eftersom jag inte gillar att göra saker halvdant så funderar jag på att hoppa av ett uppdrag. Jag hade hoppat av för länge sedan om det inte var för min pliktkänsla. Nu har det nått en punkt där jag inte känner att jag kan bidra och då är det bättre någon annan tar över. Samtidigt kanske man inte som andra kapten ska överge skeppet först. Men som det är just nu så kommer ju kaptenen så småningom försvinna och jag blir kapten. Då behöver jag en besättning. En sådan finns det inga kandidater till i dagsläget för alla är för trötta efter årets seglats med ett sjunkande skepp.

    Idag har jag haft svårt att äta, gråtit en del, äntligen fått i mig mat för att sedan spy upp det. Jag har yttrat orden “jag klarar inte allt just nu”. Det har kommit råd om att delegera eller dra ner på saker och tro mig om jag kunde så skulle jag. Konversationerna med Kris har dock handlat mycket om exet och hur jag inte kan se vårt förhållande som något bra. Hur varje stund känns smutsig och förstörd och att det åter igen gör ont. Känslan att vara kränkt har infunnit sig på nytt och jag tycker det var så fruktansvärd onödigt av honom att visa för hela världen hur lite jag betytt genom att visa upp henne så fort. Det gör ju inte i närheten av så ont som det en gång gjort men det känns långt in i hjärtat eller själen eller var det än nu är det gör ont. Jag har förlåtit honom, för det var det enda sättet för mig att komma vidare men det betyder inte att jag inte ibland bara vill skälla ut honom och kalla honom för elaka saker. Eller åtminstone få honom att förstå hur illa han gjorde mig. Samtidigt bryr jag mig inte. Det är på hans samvete – resten av hans liv.

    Jo, han skulle ju ha ringt igår. Det gjorde han inte såklart. Men på kvällen idag kom ett sms med ett förlåt för att han inte ringt och en mening om att han fått ok på ett banklån. Så kanske löser vi det här utanför Tingsrätten. Men jag tar inte ut det i förskott.

    Apropå rätten. Jag försökte mig ju på lite överdriven multitasking idag ihop om att komma ikapp. Jag fick mail från Tingsrätten om ett yttrande jag skulle lämna och svarade lite snabbt på mobilen. Det blev lite fel. Istället för att stryka ett vittne skrev autocorrect att jag ville stycka ett vittne. Damen på Tingsrätten ringde upp och sa att hon hade raderat mailet så att det inte registrerades som en offentlig handling och bad mig skicka ett nytt yttrande utan stavfel. Det gav både henne och mig dagens skratt. För som jag har skrattat åt det där.

    Kommentarer inaktiverade för Styckning