-
Varning: inte idag
Nu tänker jag bara skriva det här. Det kanske varken har rätt meningsbyggnad eller är speciellt logiskt men jag måste få skriva av mig. Kan vara så att det innehåller en svordom för mycket men mitt vokabulär är inte speciellt stort denna stund.
Idag är en sådan jävla skitdag! Jag hatar idag. Det beror säkert delvis på att jag är svinigt trött men min mentala ålder är ungefär lika hög som dagens datum. Inget är bra med idag eller jo, kanske att solen just gick i moln. För det här förbannade soliga pissvädret verkar göra alla glada. Tror de att bara för att solen kommer ut så blir allt bra!? Korkade människor. Det var bättre när det var kallt och grått och alla var miserabla.
Min pappa är på sjukhuset. Strålningen gör honom trött och svag och jag tycker det är hemskt att handskas med. Ännu hemskare känner jag mig för att vara så frånvarande. Jag må bo med mina föräldrar större delen av veckan, min kropp bor här i alla fall men tankarna bor långt långt bort. Jag har dåligt samvete för att jag för tillfället inte orkar bryr mig tillräckligt mycket om den enda man som aldrig skulle svika mig.
Den där flörten jag pratade om imorse. Det inlägget skrev jag igår kväll men hann aldrig publicera. När jag väl lagt mig så fick jag för mig att göra lite internet research. Sådär som jag gör. Vissa kallar det visst för stalking, jag kallar det för tillgänglighet. Så jag kollade lite och upptäckte att han var gift. Då blev jag helt rasande. Vem fan ljuger för en obetydlig fling? Vad är poängen med det? Jag frågade till och med igår om dom inte skulle gifta sig varpå han säger aldrig med henne. Imorse skickade han ett sms och helvetet bröt ut. Från min sida vill säga. Han var ganska lugn. Sömnbrist, enorm irritation över att den mitt hjärta vägrar släppa inte hört av sig, orolig för pappa och onödiga lögner. Det är inte rätt dag att bråka med mig. Man får vara ha lika stort tålamod som med bortskämda barn och vara snällare än man är mot sin favoritperson.
För självklart har han inte hört av sig. Mitt älskade M som jag misstänker kommer göra mig så besviken när denna tortyr vecka är över. Jag vill egentligen bara gråta idag. Det eller ringa honom och bara be om en kram för jag är trött på att möta motgångar ensam. Ta ut förlusten och besvikelsen i förskott. Idag kämpar jag mot tårarna. Dom ligger alldeles för nära ytan nu. Alldeles för nära. På söndag ska de förmodligen åka på en bilträff – en träff jag följt med på under sju års tid. Folk känner mig, känner oss. Nu ska han dit med henne. Det gör så in i helvetes jävla ont. Som så mycket annat. Som alldeles för mycket annat. Jag förstår inte varför alla måste få veta att han har en ny tjej. Räcker det inte att han snabbt som fan var tvungen att berätta för alla att det var slut. Måste han visa upp sin 17 år yngre sambo för alla? Ja, det svider något att hon är så ung eller så mycket yngre. Folk skrattar åt hans 40-års kris. Jag har aldrig brytt mig om vad folk tycker och tänker men av någon anledning svider detta mycket. Kanske för att jag vet att han inte ens är lycklig. Jag vill tro att om jag såg att han var lycklig skulle detta var lättare.
Nä. Nu går jag och äter tårtan jag bakade till mamma. Hans mamma fyllde år för en månad sedan idag och då skickade jag ett sms och sa grattis. Gjorde han det för min mamma? Klart han inte gjorde. Han är för självisk. Trots allt, det är ju inte som om jag och min familj någonsin betytt något för honom. När jag i höstas, en vecka efter att han sagt att han ville göra slut, berättade för honom att pappas testresultat kommit tillbaks och att det var cancer så sa han “det är bara att gilla läget”. Hans EQ är ett skämt. Fan ta honom. Han är nio år äldre än mig och beter sig mer som 1 än 41. Nu är det bra nära att jag i stundens hette bara skriver att jag hatar honom. Det är precis det jag inte gör. Fan.
Tårta var det ja. Och där kom tårarna. Ridå.
Ps. Om ni känner att detta var lite för bittert för er så titta in hos Alex. Hon bjöd på bästa skrattet igår.
-
Oskyldig flört
För många många månader sedan, det är över ett år sedan så ringde en telefonförsäljare hem till mig. Till skillnad från majoriteten gillar jag när telefonsäljare ringer. Jag är trevlig men ställer nog många jobbiga frågor och kommer på bisarra scenarion. Så även när denna unge man ringde. Han har ringt en del sedan dess och inte som en del av jobbet utan utanför arbetstid. Han visste att jag var i ett förhållande och han är fortfarande i ett förhållande. Vi har aldrig träffats men visst har det varit lite flörtiga sms och telefonsamtal fram och tillbaks sedan det där första samtalet. Och ja, han den där som jag då delande mitt liv med visste om Säljarens existens. Alla meddelanden och samtal har varit rumsrena men flörtiga. En gång spårade samtalet ut. Kanske var det dålig självdisciplin eller stor brist på sex. Inte så relevant för det skulle såklart inte ha hänt även om bag kan tycka det finns värre saker.
Nu har frekvensen på samtalen ökat likaså antalen på sms. Kanske även att det är lika oskyldigt längre, vet inte faktiskt men ibland kan det kännas som mer än en flört. Nu är det en sak jag måste säga för att ni ska förstå att denna relation aldrig kommer gå längre än flört stadiet. Han har inte bara sambo utan även två barn. Japp, ni får gärna kasta skit på mig. Det har jag gjort själv också. Jag är såklart inte oskyldig men jag är inte heller ansvarig för hans handlingar men utan mina handlingar skulle det ju inte finnas en relation – vi är båda ansvarig men det yttersta ansvaret mot hans familj tycker jag han bär. Det där får bli ett helt annat inlägg för detta skulle handla om vad han är för mig just nu. Nämligen en välkommen distraktion. Alltså Han är så kontant närvarande att ingen kille i hela världen skulle kunna få min fulla uppmärksamhet. Han ligger där och puttrar som ett långkok som aldrig blir klart. Säljaren som vi kan kalla honom är som ett lock som gör att allt inte kokar över.
Jag är verkligen inte redo för ett förhållande. Jag är förmodligen inte heller redo för en oskyldig flört med en främling. Värst av allt? Jag är inte redo för fysisk kontakt med någon annan än Han. Men det spelar ingen roll. Jag blir glad över att ha någon att skicka sms till, någon som ringer mig, någon annan att bli irriterad på, jag är glad att höra någon säga att de vill ha mig, någon som faktiskt tänker på mig – ja, något annat än de vanliga tråkigheterna helt enkelt. Just att jag känner honom sedan tidigare gör det så okomplicerat och behagligt.
Men killar alltså. Fy fan vad tröttsamma de är. Kvinnor må vara ett heltidsjobb men med killar får man ofta jobba övertid. När dom väl är dramatiska finns det inte en kvinna som kan slå den dramatiken.
-
The Players
När killar och sådant började bli intressant så upptäckte jag tidigt att jag var bra på att flörta och spela. Generellt är väl killar ganska lättlurade i och för sig. Jag fick relativt tidigt en pojkvän. Och vi höll ihop ett tag, några år. Efter det var jag ledsen. Länge. Jag var varken känslomässigt eller sexuellt intresserad av killar. De var vänner. Inget mer. Under denna tid träffade jag några av de bästa och roligaste vännerna jag någonsin haft. De flesta killar, väldigt snygga sådana, och många bortskämda rikemanspojkar med alldeles för mycket pengar. De var riktiga players. När vi gick ur var det gratis champagne och drinkar på borden. Och tjejerna föll som flugor. Det hände väl ofta att en kille hånglade med två olika tjejer under en kväll. Inga konstigheter alls. Hade någon mot förmodan flickvän var han garanterat otrogen. Att de skulle vara trogna fanns inte. Jag älskade dom som vänner men skulle aldrig i hela mitt bli kär i någon av dom. Eller jo kanske en, vi hade något av ett komplicerat och väldigt hush hush förhållande. Eller så komplicerat var det inte. Han var mitt säkra kort och jag hans.
Hursom haver, dessa killar lärde mig allt om hur man leker – sexuellt utan känslor. Hur man får det man vill, hur man spelar på andras känslor, hur man inte bryr sig och hur man inte flörtar utan känslor. Egentligen är det väl inte en egenskap man ska skryta om men jag tänker inte sticka under stolen med att jag tycker det är kul att leka. Jag brukar välja de som kanske är lite av players de med. För att antal skadade ska hållas så lågt som möjligt. En fördel är att jag sällan blir playad själv även om det är kul att låta någon tro det. Eller ännu roligare, visa att man spelar spelet bättre.
Nu var det ju inte alls mig jag skulle skriva om utan wannabe players. Har ni stött på sådana? De som tror de kan leka men i själva verket saknar både självförtroende och distans för några spel. Players har sällan bekräftelsebehov utan leker för att det är kul. Att vara player med bekräftelsebehov funkar inte alls. Det är bara patetiskt. Jag skulle dessutom tro att det slutar med att man trasslar sig in i något man inte kan ta sig ur. Jag antar att de är de som skaffar sig en regelbunden knullkompis som man har ett invecklat känsloliv med. Och det, det är inte cool någonstans.