-
Jo men det är klart att man är fast i kvinnofällan men…
Jag filosoferar lite över det här med feminism och har gjort sedan Nils föddes. Och jag tror att alla håller med mig om att de könsnormer som råder är för jävliga. Och ni kan ju knappast veta det men alla problem jag och V har i vår relation ha delar om att han är man och därför tvingar mig att vara kvinna. (Pratar alltså om könsrollerna här).
Jag förstår att dessa roller cementerad av samhället och vi är alla produkter av vår uppfostran. MEN jag vill bara inte vara feminist. Eller jag förstår inte. Så kanske det är.
De feminister som jag hör skriker högt på nätet om att alla män är svin, mer makt är kvinnan, kvinnor ska få bestämma, man ska få se ut som man är oavsett storlek, pojkar ska ha klänning och alla ska få göra som de vill. Men och detta är konflikten för mig. Sedan är de hemmafruar, lever på sin man, äter kakor till middag och beter sig (på sociala medier) ganska otrevligt.
Vad heter det när man vill att alla ska vara snälla? Tjäna lika mycket? Le mot varandra och hjälpa varandra? Svarta, vita, långa, korta, män och kvinnor. Alla!
Man behöver inte leva som man lär och jag slåss mot normerna om mig som kvinna, kort, blond, svensk, mamma och invandrare dagligen. Och jag kan inte säga att jag lever feministiskt. Vi har valt att vs jobb går före mitt. Eller han bad mig och jag sa ja. Vi har gemensam ekonomi men jag sköter alla inköp till Nils.
Jag kan däremot leva ett vänligt och inkluderande liv, där människor är välkomna och då blir det mer trovärdigt fär mig. Förstår ni vad jag svamlar om?
-
Jag gör inte mycket, men jag gör något!
Alex skriver i dag ett inlägg här om vad som i mina öron låter som en rätt rubbad kvinnas åsikter som hon själv valt att benämna feminism. Det gör ont i mig, att kvinnor som har så extrema och udda åsikter liksom får förtur för hur vi definierar feminism. Jag håller med Jennifer som i sin kommentar poängterar att vi har en gemensam grundtanke men olika sätt att nå målet. Jag kallar mig gärna feminist, för jag tror på att ge kvinnor och män samma rätt och möjligheter att utvecklas oberoende av kön, hudfärg, sexuell läggning mm mm.
I Sverige finns det en dominerande bild av hur en feminist är och den har vi tillåtit definieras av en handfull politiska aktivister som deltar i debatter och som väldigt ofta sticker ut från mängden. Nu raljerar jag, men de driver ofta den extrema linjen av feminism, har ofta värderingar som stämmer väl överens med den politiska vänstern, tycker att raka benen och bära bh är uttryck för det manliga förtrycket och jobbar ofta inom ideella verksamheter eller ino kultursektorn.
Jag älskar högklackat och klänningar, jobbar med management i en mansdominerad värld, har flertalet nära manliga vänner och kastar mig gärna in i diskussioner om förutsättningar som jag möter, bemöter och undviker. Vi har en könsfördelning på knappt 20% kvinnor och 80% män i det stora multinationella företag jag jobbar på – och jag vill underlätta för yngre generationer att inte begränsas av att det är en mansdominerad bransch, industri eller verksamhet. Därför har jag precis idag tackat ja till att vara mentor till en kvinnlig, iransk mjukvaruingenjör som vill ha en koppling till arbetslivet och svenska arbetsplatser. Jag gör inte mycket, men jag gör någonting!
Happy Friday folks!