• Girlytalk

    Pollen + livet = döda mig nu! 

    Det värsta med pollenallergi är att jag typ glömmer från år till år hur jävligt det är och blir så chockad över hur dåligt jag mår varje år! Huvudvärk from hell, trött, snoret som rinner, ögonen är torra som fnöske och hostan och halsen är så jäkla svullen! 

    Det värsta är tröttheten. Det är som att allt är dimmigt och ja.. Blä! 

    Ovanpå detta bråkar min pappa med mig om min syster som sagt upp kontakten med mig (orkar inte hitta länken till det inlägget men finns förklaring i bloggen) vilket snor orimligt mycket energi. Hur lär man sig att stänga av det? 

    Nils går nu och behöver passning. Om en dryg vecka börjar jag jobba. Semester vad ska vi göra då? Sverige? Borde åka till Italien över kristihimmelsfärd… Ja ni förstår det är mycket. 

    Pollenallergi i kombination med livet är så jävla hemskt. Pollenallergiker borde få ligga hem och bara tycka synd om sig själva under den värsta pollensäsongen. Troligen blir det bättre imorgon när jag kommer hem till Tyskland. 

    Kommentarer inaktiverade för Pollen + livet = döda mig nu! 
  • familj

    Syster yster

    Jag har en syster, som under hela sin uppväxt. Ja, till och med de första 35åren av sitt liv haft ett stort behov av kontakt med vår mamma. De pratades vid dagligen på telefon från det att mina syskonbarn var nyfödda tills dess att de var 5 och7 år. Varannan helg skulle besök ske. Antingen åkte mina föräldrar de 20milen för en helg, eller så kom familjen till föräldrarna. Jag fascinerades i alla dessa år av min svågers tålamod. Att ha sina svärföräldrar så otroligt nära, att mormor hade större inflytande på barnens uppfostran än han hade. Men han fann sig i situationen.
    Sen vände allt plötsligt och min syster kan inte ge någon förklaring. Barnen har blivit stora, behovet är mindre, svågern har fått nog, mormor är bättre
    med småbarn, ursäkterna är många. Mamma och pappa har börjat finna sig i detta, men finner det till och från väldigt förvirrande och förkrossande. De saknar den täta kontakten med sina äldsta barnbarn och enligt dem är det ömsesidigt. Till jul ville min syster endast bjuda in mina föräldrar och mig, min lillebror med familj utelämnades ur julfirandet. Kusinerna tar för mycket uppmärksamhet från mormor och morfar. Det slutade med att vi alla kunde samlas ändå, men det var mindre än en vecka innan jul vi landade i den lösningen. Nu har syster med familj bokat en solresa innan påsk. Något som innebär att barnen inte får träffa mormor och morfar (eller kusinerna) under påsk. De kan inte lämna bort katten igen efter att ha varit ifrån den en hel vecka…
    Jag blir så ledsen, för det här, det gör mina föräldrar jätteledsna. Lösningen, att prata om det, jag önskar det hade gått. Problemet är att min syster alltid varit en lill-påve och ska ha saker på sitt sätt, med rätt förutsättningar för henne – eller inte alls. Då blir hon martyr, skriker, gråter, bråkar och ställer till. Så, ingen tar striden.
    Jag funderar på om min syster mår bra, för det känns verkligen inte så.

    Kommentarer inaktiverade för Syster yster