• livet,  Mr T

    Jullov

    Jag ligger på en soffa i en stuga i de södra delarna av Sälenfjällen. Efter en julhelg hemma hos mina föräldrar fyllda med familj och släkt, en del skidåkning och vinterväder är det skönt med lugnet. Jag ska erkänna att jag hade älskat det tilltänkta sällskapet, T, men han mår inte nog bra för att ta sig hit.

    Storhelgssyptomen har landat och efter influensan övergav honom har han mått dåligt mentalt. Det är samma sak med mitt ex V som jag träffade i december. Storhelgerna får honom att må extra dåligt, känna sig extra ensam och låg. Vad är det vi gör med oss själva? Är det förväntningarna på de här dagarna som sätter krokben för oss? Varför kan det inte bara få vara vanliga dagar i december där vi råkar äta gott och träffa familj?

    Mina juldagar var fantastiskt fina. Det enda som jag saknade var T, särskilt när jag fick reda på att ex-frun kommit och hämtat barnen på eftermiddagen på julafton. Men, jag kan inte rädda honom från hans demoner. Det måste han göra.

    Igår åkte mina föräldrar till min syster med familj så jag hade en dag och kväll för mig själv. Jag åkte lite skidor…

    Sen besökte jag byns torg och köpte vin och mat inför resan innan jag begav mig till brorsan. Där var det läge för pulkaåkning, middag och filmmys. Så härliga barn – så härliga föräldrar.

    Nu är jag här och jag försöker njuta av läget. Nyårsafton har jag bjudit in mig själv till kusinens stuga dit ovannämnda familj också kommer. Så det blir ett nyårsfirande med släkt och familj, och med en bilkörning till stugan när kalasandet är över. Så jag misstänker en ganska nykter kväll också.

    Kommentarer inaktiverade för Jullov
  • livet

    Lugnet att hitta rätt

    Nu när lugnet i kroppen och huvudet har lagt sig så passar jag på att kika in här.

    Dagarna upp till jul kändes mest stressiga och dagarna på jobbet var mest ganska tuffa med en ganska sur chef. När vi kom ner till mina föräldrar på fredagen så kände jag mig inte alls redo för jul. Hade knappt köpt en julklapp och julkänslan var obefintlig. Eftersom det varit snö i Oslo i ganska länge var jag också väldigt trött på snön så det var skönt att komma till västkusten där snön inte fallit än.

    De senaste dagarna har jag känt mig misslyckad, eller kanske inte misslyckad utan mer otillräcklig. Inte bara över att jag inte hittade några bra julklappar utan det är en känsla jag dragits med under hela hösten. Jag får inte min tid att räcka till att vara den bästa jag kan vara. Tror jag har haft dåligt samvete hela hösten för att jag inte är en bra kompis, en bra dotter, en bra fästmö, en bra vän till mig själv. Vissa dagar tar det hårt och jag kan känna mig super ledsen. Jag gör allt jag kan för att räcka till men dels hjälper det inte och dels innebär det att jag glömmer bort mig.

    Så i två dagar så ska jag ta nu ta det lugnt och fundera lite på vad jag kan göra för att det ska kännas bättre nästa år.

    Kommentarer inaktiverade för Lugnet att hitta rätt
  • familj

    Juldrama

    Ja vad säger man, det är snart jul och som i de flesta familjer innebär det drama på ett eller annat sätt. I vår familj innebär det en dragkamp om var jul ska firas och vilka som är inbjudna.

    Min mamma och jag pratade om det redan i oktober när mina föräldrar var här och renoverade. Sen igen i november när de fått inbjudan från min syster. För att ge lite bakgrund, min familj bor lite utspritt. Mina föräldrar och lillebror med familj bor längst bort, 35mil. Ganska så mitt emellan mig och dem bor min syster, eller snarare ca 15mil bort. Min syster har ett stort hus, som de det senaste året byggt ut ännu mer och nu inkluderar ett stort allrum och totalt huserar de på en 200kvm.

    Min syster har på samma ort sina svärföräldrar och sin svåger med familj, så till en början när deras barn var små firades varannat år där och varannat år hos mina föräldrar. Tills min bror fick fler än ett barn – då började vi helt plötsligt bli för många att fira ihop och problemen hopade sig.

    Så i år var mina föräldrar och jag inbjudna på julfirande kl19 på julafton – men min bror med familj var inte medbjudna. Det GÅR ju inte att ha åtta personer som nattgäster när man varit i stallet hela dagen. Jo, för de har stalltjänst hela dagen. Vad man däremot kan göra är bjuda in alla andra, dvs mina föräldrar, mig, svåger med familj och svärföräldrar. Så de kan lätt ha julmiddag för totalt 13 personer. Det där håller inte mitt hjärta för, så jag tackade nej och åker till mina föräldrar och hade ett ganska tufft samtal med min syster där jag ifrågasatte hennes prioriteringar för ur mitt perspektiv är det så mycket som är skevt med hennes sätt. Stallet före julfirande, krav på att man inte får komma före 18:30 på julafton, inte bjuda in småkusinerna, förvänta sig att vi ska resa på julafton mm mm. Och vem skulle jag tillbringa hela julafton med tänkte hon, själv?

    Så hon tycker att vi väljer bort hennes barn – jag tycker hon har lagt grunden till det valet själv.

    Kommentarer inaktiverade för Juldrama
  • livet,  vänner

    Varför Norge? Varför på landet?

    Det har nog varit lite av en jobbig vår. Mycket tid och tankar (oro) har ägnats åt flytt. Nu är det bättre, nu känns det bättre. Idag är också första gången på långt över en månad som jag öppnar min dator för att blogg, föreningsjobba och… börja titta efter jobb.

    Vi börjar trivas här i Norge. Icey kanske lite mer än jag men så är han också mycket lättare som människa. Vi visste tidigt att vi ville flytta till Norge. Det kändes som ett bra första steg. Vi har inte varit tillsammans så länge, Norge är nära både Sverige och Island och det är inte allt för många kulturkrokar att hantera. När beslut om att flytta kröp närmare så hade vi möjligheten att välja mellan Holland och Norge. Holland lockade. Jag gillar att vara i mitten av Europa, ha nära till allt. Samtidigt så vi i en plats i livet där fokus i mångt och mycket ligger mer i att bilda familj än spontana shoppingresor med tillhörande utekvällar i Paris. Att bilda familj och det stödet som behövs var det som i slutändan vägde tyngst. Jag må vara kaxig och tycka att jag är bra på det mesta men jag är fullt medveten om hur tufft det är med barn. Kanske speciellt första när man faktiskt inte alls vet vad som väntar. Vi ville båda vara nära våra familjer. Att sidan inte bo i Oslo utan utanför, på landet som vissa tycker, var självklart. Varken min sambo eller jag är stadsmänniskor. Vi gillar att vara nära men att bo i smeten lockar inte. Det är inte så vi är uppväxta. Vi har bägge alltid haft mycket grönt runt om oss, lite betong och inte allt för mycket trafik. Anledningen till varför det blev just här är för att en av mina allra bästa och min äldsta vän bor här. Jag kände att jag ville vara nära henne för att hjälpa henne med allt från barnpassning till att finnas nära. Som hon så klokt sa om att ta hand om och uppfostra barn; “it takes a village”. Jag ville inte bli mamma och vara ensam. Jag ville inte hon heller att hon ska känna sig ensam som mamma. Nu några veckor in så känns det lite som vi är en sådan där modern family. En familj som är så mycket större än en kärnfamilj. En familj där vänner är familj. Det gör mig genuint varm i själen.  Det känns så bra. Vi hänger, äter middag, brunchar och allt annat. Helt kravlöst, helt avslappnat – precis som i en familj. Så glad att det  blev  ute på landet i Norge. Det var helt rätt beslut.

    SaveSave

    Kommentarer inaktiverade för Varför Norge? Varför på landet?
  • Girlytalk

    Ut på tur!

    Helgen var roligt grå. Men vi klädde oss och åkte mot bergen i alla fall. Alltså skogen hörni! Vilket magiskt ställe!

    Som ni ser åkte vi inte särskilt långt. Typ snögränsen. Men det var så mycket snö här. Någon gång har vi åkt skoter här men nu tog vi en vinterpromenad. Det var sjuktjobbigt snön var lixom vårlös så trots att det var preparerat slirade vi ganska bra.

    Jag var ofta i skogen med mina farföräldrar som barn för att sedan undvika skogen omedvetet så länge men nu är jag tillbaka igen. Kanske är det bristen på hav som gör att jag söker mig till annat som lugnar. Jag älskat älskar älskar skogen. Jag hör mina tankar så mycket bättre där. I helgen tänkte jag mest på veckomatsedel och underhålla Nils som åkte bärryggsäck.

    Känner mig hur som helst laddad för veckan! Tre jobbveckan och sedan väntar semester och efter det har vi massa ledigheter och roligt att se framemot fram till sommaren! Tiderna är verkligen ljusare nu!

    Kommentarer inaktiverade för Ut på tur!
  • familj,  Förhållanden,  resor

    Allt i ett sms:et och utgång

    Lördagen. På väg hem från lunchen får jag ett meddelande från min mamma som undrar hur jag har det och påpekar att det är konstigt att jag inte hör av mig. Jag känner att jag mår väldigt bra och känner mig både älskad och trygg så av bara farten svarar jag att jag mår bra, inte orkar höra av mig för de klagar bara på mig och att jag ska till Island. Min mamma svarar att hon inte tycker de klagar, undrar var jag ska bo på Island (min bror ansvarar för ett hotell här så hon vet att det är hotellpriserna är helt sinnesjuka) och får även med att min moster har fått en väldigt ovanlig automimmun sjukdom. Jag svarar att jag träffat en kille och att jag ska bo hos honom, att jag visst tycker att det klagar och hackar på mig och undrar om min moster kommer bli bra och frågar om en kompis eventuellt får sova någon natt i lägenheten i stan. Jag får som svar att kompis kan sova över, att det är lite trixigt med nyckel och att hon och min pappa bara vill mig väl och att läget är oroligt för min moster. Hela sms dialogen håller på fram tills jag är i ner i stan. Hon kommenterade aldrig delen om att jag ska bo hos en kille jag träffat. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Sedan dess har min mamma fått postadressen så hon kan skicka min post. Dock inga fler kommentarer om at vi träffat någon.

    Efter allt det där så var jag lite disträ och egentligen inte på ett partyhumör. Men jag hade sett framemot att gå ut och socialisera så jag bestämde mig för att göra det bästa av det. Vi började med lite häng på The English Pub. Där har jag varit förr. Den ligger på en gatan med kanske 3-4 restauranger/barer och på baksidan är det ofta vindstilla så det är populärt det soligare dagarna. Efter ett tag började jag bli hungrig och ville bestämt ha hamburgare. 

    Innan middagen tog ett pitstop på Petersen Rooftop Lounge. Fin utsikt, härligt terass men förmodligen ännu härligare när det är varmt haha. Middag intogs på Block Burger. Älskar ställen med typ 5 hamburgare på menyn. Block burgaren var god. Det var ingen superspännande hamburgare utan simpel men med gott kött. Efter middagen fanns det inte många ställen med happy hour kvar. 

    Typ bara ett, Kiki. Stans gay bar. Jag tvingade med mina kompanjoner dit. Man ska nog inte gå dit förrän väldigt sent. Jag har hört att det är ett grymt ställe att dansa på så jag tror jag ska komma tillbaks men dock vid ett mycket senare klockslag.  Sedan gick vi till en sunkig bar som heter Boston där anslöt några kompisar. Min kompis Hannes kom och det gjorde mig superglad. Sedan åkte vi hem. Typ, vi kan ha gått förbi Petersen för att säga hejdå till några norska män jag raggade upp. Och jag älskar det med Icey. Att han låter jag vara jag. Han låter mig flörta med främlingar, vara lite pinsam och galen. Det finns ingen svartsjuka utan bara väldigt mycket tilltro och kärlek. Vilket förvisso ibland kan få mig att känna att han tar mig för givet men att han litar på mig och aldrig säger ifrån är för mig väldigt viktigt. För jag är lite galen och lite knäpp och det må vara några av sakerna han älskar med mig men det är också saker som kan tyckas göra mig till en dålig flickvän.

    Kommentarer inaktiverade för Allt i ett sms:et och utgång
  • Träning,  Varannanveckasfamilj

    Trail!

    Idag gjorde jag ett försök att variera mina joggingrundor och letade upp ett naturreservat som ligger alldeles nära där vi bor. Där fanns ett flertal utmärkta leder och jag valde en som var ungefär 6,5km. 

    Det blev ett rätt kämpigt pass, inte alls speciellt fort men både kuperat, stenigt och lerigt. Jag sprang över stenhällar varvat med fina grusvägar, det var lervälling varvat med spångar och jag tror att området kommer att ge mig nya favoritrundor vara jag kyskas orientera mig bland de utmärkta lederna. Kroppen får jobba lite mer när man springer trail, fotlederna får sin match, många stabiliserande muskler måste jobba och balansen testas. Skogen är verkligen min bästa träningsmiljö!

    Nu ligger jag utslagen i soffan efter ett kapitel högläsning i den utvalda boken, trött i kroppen på ett väldigt skönt sätt! Laddad för två veckor med Knatte, Fnatte och Tjatte!

    Kommentarer inaktiverade för Trail!
  • Funderingar,  Hem,  livet

    Var är hemma?

    Igår läste jag ett inlägg på en av mina favoritbloggar, den sunda Ida som frågar varför är man där man är? Jag tror att de allra flesta av oss som någon gång har flyttat ställer oss den frågan. Jag vet att jag gjort det, många gånger, även om jag inte är ett dugg intresserad av att flytta tillbaks till orten jag vuxit upp – så känns det lika hårt varje gång som jag ska åka därifrån.

    Det jag saknar mest är närheten till familjen. I min lilla by i Bergslagen finns mina föräldrar, min farmor med sambo och min lillebror med sambo och två goa barn. Jag har också kusiner och kusinbarn i närheten och just närheten gör det så härligt. Man kan spontantbesöka för en kopp kaffe, gå på söndagsmiddag hos mamma, ta en löptur med pappa eller bara vara barnvakt åt syskonbarnen. Allt detta pressas nu ihop under en intensiv helg i kvartalet, eller i värsta fall, i halvåret. Min resa från barndomshemmet påbörjades redan i samband med studenten. Jag hade blivit antagen som Au Pair i USA och den 6 juli satt jag på ett plan från trygga, kända Sverige – till det stora, farliga och okända USA. Ett år senare åkte jag inte hem, jag åkte till Karlstad där jag huserade under mina  studentår – som blev aningens fler än de flesta. Fyra års studier varvades med förtroendeuppdrag inom Studentkåren och 7,5år efter jag flyttade dit fyllde jag på nytt ett flyttlass och for den här gången ännu längre bort. Nu har jag bott i vad jag anser vara min hemstad i nio år. 9 år!

    Förutom att jag inser att jag  börjar bli gammal så inser jag att jag nu rotat mig här. Skulle jag flytta härifrån skulle jag finna mig nya vänner, nya kvarter att kalla hemma och nya kollegor – men jag skulle alltid sakna den här staden. På samma sätt som jag i dag saknar min hemby och Karlstad och mina vänner/gator/minnen där.

    Har ni flyttat, eller bor ni kvar i er barndomsstad? Var känner ni er mest hemma? Och är det någon som flyttat hem igen? Hur var det? Jag är nyfiken, hjälp mig nu 🙂

    Kommentarer inaktiverade för Var är hemma?
  • Jul,  tankar

    Julkänslor

     Nuförtiden somnar jag antingen tidigt vid 12 eller sent vid 3. Somnar jag vid 12 som igår så vaknar jag ofta vid 4-5 som nu. Då kan man skicka digitala julkort som andra kan vakna upp till. Jag ville såklart skicka dom på fint papper och med frimärke men tiden fanns inte. Då får man sluta vara så hård mot sig själv och istället tänka att digitalt är bättre än inget.

    Jag läste på Carolina Gynnings Instagram att hon skrivit att julen är en tid då hon känner mycket och jag är precis som hon. Julen är en tid då jag reflekterar och känner ofantligt mycket – både tacksamhet och sorg. 

    Denna jul känns tom och orolig. Både för att världens är så rörig och för att min lilla värld har massa små orosmoln i sig. Jag har flera vänner som just nu går igenom jobbiga tider och det påverkar mig. Mina vänner och familj är det finaste jag har. När de mår dåligt mår jag dåligt. Kanske förvärras känslan lite av att mitt hjärta klappar lite extra för någon som ignorerar mig och ikväll är ute och dricker med sitt ex fling. Avstår faktiskt från att analysera eller utforska möjliga scenarios. Det gör för ont. I all ärlighet så är hon en anledning till varför jag vaknar stup i kvarten. Jag vaknar, kollar mobilen, blir besviken och somnar om. 

    Julen blir per automatik för mig en tid då jag tänker tillbaks och tänker på de som inte längre finns i mitt liv. Antingen för att de gått bort eller för att allt har sin tid och de vandrat vidare. Finns det någon tid jag garanterat ägnar en tanken åt mina ex så är det nu. Det senaste exet får bara en kort tanke. Det blir så lätt att jag tänker på vårt uppbrott och då svider det fort. Jag undrar hur länge det ska vara mitt mest traumatiska och smärtsamma minne. Jag undrar hur länge jag inte kommer uppskatta de sju åren vi hade ihop utan alltid tänka på hur allt föll isär. Mest undrar jag kanske hur länge jag ska låta mitt bagage från det förhållandet påverka nya relationer. Samtidigt är jag glad att jag har ett annat ex som är snäll och god vän. Fast det fick vi allt kämpa lite för. Man ska inte tro att vänskaper kommer eller består utan arbete.

    Det finns dock så mycket att vara tacksam för. Som att jag har just världens finaste vänner som ställer upp i vått och torrt. Och min familj som älskar mig och stöttar mig även om det inte alltid märks. Jag är tacksam över att jag kommit över mitt ex efter vad som kändes som en evighet. Jag är glad att mitt hjärta tyckte sig vara helt nog för att bli förälskad. Jag är tacksam att jag fått resa mycket i är även om det varit tröttsamt. Resorna har inneburit så många nya värdefulla minnen, nya bekantskaper och nya insikter. 

    Det blir inte den gladast julen, julkänslan har inte ens infunnit sig, men det är okej. Det kommer förhoppningsvis fler jular. Och däremellan är det en massa saker och människor att njuta och vara tacksam för.

    Kommentarer inaktiverade för Julkänslor
  • Bästa vänner,  familj

    Tacksam

     

     Glädjen i att ha varit hemma i mitt föräldrahem och bara känt mig älskad och omhändertagen. Den är genuin och känns i hela kroppen.

    Men lyckan i att sakna sin bästa vän, och hitta tid för att hänga. Promenera, prata, njuta av våren och planera. Ja – just nu är livet verkligen kalasbra!

    Kommentarer inaktiverade för Tacksam