• IVF,  resan mot mamma

    Jag mötte Gud

    Hon hette Eva och var blond, känns skönt att det inte var en man med ett stort skägg som satt på ett moln. För visst är hon min Gud, liksom Jungfru Maria blev gravid utan sex så är det förhoppningsvis resultatet av mitt möte med Gud/Eva.

    Så nu är det gjort, vi har en plan och den känns som snart samtidigt som långt bort. Flera olika moment men redan beslut fattat och det tycker jag är skönt, med hänsyn till att det kommer en julledighet och att det tar tid att beställa hem spermier.

    Så det första försöket kommer att ske i senare delen av november, beroende på hur min menscykel är nu i oktober (såklart). Fortsätter den vara lång eller kommer den justeras och bli kortare igen? Första försöket kommer ske via insemination där de manliga könscellerna med hjälp av en kateter förs in i livmodern och liksom puttas mot äggledarna. Allt för att skapa bästa möjliga förutsättningar för de tränade och noga utvalda spermierna.

    Så nu i oktober kommer jag att få ta ägglossningstest från dag 9-19 i cykeln för att dels säkerställa att jag har ägglossning och dels för att pricka vilken dag i cykeln som det händer. Första dagen på menscykeln därefter ska jag ringa klinken och förbereda dem, för då kommer vi boka in tid för ultraljud så att de kan fastställa att slemhinnan i min livmoder tjockar på sig som den ska och att jag har ägg som börjar mogna.

    Sen pratade vi donator och jag sa att mitt enda önskemål kring donator (förutom att han är frisk) är att han är längre än mina pytte 157cm. Eva garanterade att hon skulle titta efter en “normallång” man dvs runt 175-180cm, känns skönt att ge förutsättningar för ett “normallångt” barn. I övrigt kan jag liksom gå åt båda håll, som mörkblond med grön/brun melerade ögon funkar det med både ljusare och mörkare gener. Så Eva får helt enkelt leka Gud och bestämma bästa blandningen.

    De utgår från längd, vikt, ögon och hårfärg i valet och de kan byta donator under resans gång om det till exempel tar slut på könsceller från en donator så kan de utan att meddela mig byta till en annan. Sperman kommer från en spermabank i Danmark, så sannolikheten att det blir en donator av dansk härkomst är stor. Vilket betyder ett barn som har mer danska gener än mig!

    Så nu kan jag bara fortsätta leva sunt, äta mina vitaminer och moffa i mig vin/opastöriserad ost/lufttorkad skinka och hoppas att jag inom kort inte kommer kunna njuta något av det utan risk!

    Kommentarer inaktiverade för Jag mötte Gud
  • resan mot mamma

    Nervös

    Imorgon har jag mitt behandlingsplaneringsmöte med skaffa barn kliniken. Ett steg framåt. Jag tittade lite i Natural Cycles appen, om informationen stämmer är första möjligheten till befruktning ungefär 26 oktober och andra tillfället 22 november.

    Sen beror det ju helt på behandlingsmetod, men jag försöker bara ta in tanken. 26 oktober är om mindre än två veckor.

    Kommentarer inaktiverade för Nervös
  • IVF,  resan mot mamma

    Baka bäbis

    Nu är nästa moment bokat. Det är så klart väntetid för att komma in på klinikerna, men jag hade räknat med att inte få en tid inom 3v – nu är det 4,5v men det är inte så mycket jag kan göra åt det!

    Så 15 oktober ska jag ta med mig en vän och bestämma behandling. Sköterskan jag pratade med idag lovade att skicka hem lite material i förväg så jag kan läsa på. Och på måndag ringer gynekologen mig med sin rekommendation, utifrån vad han fått för testsvar.

    Jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas, men så snart som senare samma vecka har jag ägglossning enligt Natural cycles, så kanske, kanske görs det första försöket i samma vecka. Hur skrämmande/skoj/osannolikt hade inte det varit?

    Kommentarer inaktiverade för Baka bäbis
  • IVF,  resan mot mamma

    Godkänd!

    Då är ytterligare ett moment avklarat i processen att bilda familj. Jag har nu genomfört det kuratorsamtal som är en obligatorisk del för alla individer som vill bli föräldrar genom assisterad befruktning med donerade könsceller (ensamstående, samkönadepar eller par som behöver stöd med ägg/sperma). Jag träffade en psykolog som under 45 minuter ställde frågor utifrån en tydligt definierad mall sammanställd av Socialstyrelsen.

    Samtalet började med en öppen fråga hur jag kommit fram till mitt beslut, hur ser mitt nätverk ut och hur jag har kommunicerat kring mitt beslut att bli förälder. Därefter pratade vi om hur man berättar för barnet om sitt ursprung och hur jag ställer mig till frågan när och hur jag tänker berätta för barnet. Slutligen kom frågan, hur resonerar och känner jag kring att barnet kommer kunna ta reda på namn och kontaktuppgifter till donatorn i mogen ålder.

    Jag måste säga att frågorna var bra, det kändes motiverade och psykologen bidrog med resonemang utifrån individer/par hon tidigare träffat samt hur Socialstyrelsen och även hon personligen funderade och resonerade i frågorna.

    Hade jag inte blivit godkänd så hade det varit av anledningar om att jag inte haft möjlighet att förse ett barn med en trygg uppväxt, att jag inte haft ett etablerat nätverk eller att jag inte haft den ekonomiska möjligheter att ge barnet vad det behöver. Då hade jag fått detta kommunicerat och kunnat gå hem och justera det och sen begärt att få en omprövning. Viktigt information för alla er som oroar för det här samtalet!

    Psykologen avslutade med att tydligt berätta att nu är nästa steg att kontakta kliniken för att boka ett datum för uppstartsmöte. På det uppstartsmötet kommer behandlingsform bestämmas, donator väljas och processen startas på riktigt!!

    Kommentarer inaktiverade för Godkänd!
  • livet

    Att skaffa barn

    Jag har precis sett Hanna Hellqvists kortfilm som heter Hannas Baby och finns på SvtPlay här och jag känner igen mig så otroligt mycket i hennes tankar, oro och funderingar.

    Min oro med att skaffa barn själv är…

    – att jag inte är tillräcklig. Som ensam förälder finns bara en, jag sätter ett barn till världen utan pappa. Utan en naturlig manlig förebild, jag tar faderskapet ifrån barnet inte bara som barn, utan under hela dess liv.

    – att det är en rent egoistisk tanke och vilja. Jag vill ha barn för att mitt liv ska kännas komplett.

    – tänk om. Tänk om något händer mig? Om jag blir barnets enda vuxen, hur ska barnet då klara sig? Det är inte snällt, inte alls.

    – hur överlever jag de första 18 månaderna? Jag är helt ärligt jätte orolig för att hur jag skulle klara av ett och ett halvt år isolerad med en bebis. Att dag ut och dag in vara utelämnad åt en skrikande bebis. När jag väl får balansera upp det med jobb igen är jag inte orolig, men hur klarar jag den första tiden utan att helt krevera?

    – tänk om barnet växer upp och inte tycker om mig? Inte förstår mitt val, tycker att jag gjorde fel och var egoistisk som valde barn… tänk om barnet inte älskar mig.

    Det är några funderingar och oro jag bär runt på och som gnager. Är man två kan man dela, gör jag detta är det Jag och bara jag.

    Kommentarer inaktiverade för Att skaffa barn
  • livet,  Mr T,  Okategoriserade,  T

    Kärleken och barnfrågan

    Okej, dags att skriva något om det här va? Jag vet inte riktigt hur jag ska börja eller vad jag ska skriva – så känns det rörigt är det för att det kanske är lite rörigt 🙂

    Mr T. Vår relation fortsätter. Vi ses regelbundet och har inte slutat varken under renovering, under flytten eller sen dess. Vi träffas och pratar, äter middag, T har kommit med frukost, vi har rena sexmöten och gör saker tillsammans. Nu i veckan kände jag att det gått tillräckligt lång tid för att ställa frågan om var vi är på väg och vad T känner. Jag vill veta om våra träffar är ett rent fysiskt behov – eller om det finns något mer. Ur mitt perspektiv är det ju mer, det är mycket. Mina känslor för T har inte förändrats utan de finns där varma, fina och bubbliga. Anledningen till att jag vågade fråga om vad han tycker är att jag upplever att han börjar öppna upp mer, må bättre och att det här utrymmet han fått gör honom gott – och att han är mer angelägen om att träffas än förut.

    Sen kommer ju barnfrågan. Den är tung. I helgen när Natalia och M var på besök frågade så klart hur jag tänker i frågan. Jag har en tanke om att jag ligger lågt på det området tills efter jul, men då måste jag börja agera. Det kommer aldrig ett bra tillfälle eller rätt tid för att göra det. Jag har väntat i 10 år på rätt tillfälle, rätt man, rätt situation osv osv. 

    Jag googlade (igen) och läste mer information om hur, var och när. Fick ångest för att jag nu passerat 39 och raskt närmar mig 40. Så efter en söndag med ångest och mycket tårar och självömkan bestämde jag mig för att jag måste fråga T om vad han känner för oss. För att om han vill ha sex så är det dags att starta skaffa barn processen efter årsskiftet.

    Så i onsdags förvarnade jag, ställde frågan och fick svaret jag räknat med. “Jag vet inte, jag får tänka på det”. Så på frågan vad är vi, vad tycker och tänker du om oss är svaret oklart. Han har några veckor på sig, sen kommer jag ta distans, då tar jag kontakt med en reproduktionsklinik och bolar mina första möten. Första mötena är med en läkare som gör en besiktning av reproduktionsorganen och därefter måste man träffa en psykolog för att säkerställa att jag klarar av att bli en förälder.

    Så, i januari tar jag det första steget. Och hoppas att det är lite sexigare än en ultraljudstav som inspekterar mina ägg och statusen på min livmoder.

    Kommentarer inaktiverade för Kärleken och barnfrågan
  • familj,  Mr T,  Relationer

    Barn

    Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag och T nu på riktigt fortsatt vårt samtal om framtiden. Hur han mår och hur jag mår, vad han behöver och vad jag vill. Samtidigt som det samtalet fortgår, för det är inte förändringar som görs i en handvändning, så funderar jag på vad jag vill. Vill jag sätta barn till världen utan pappa? Vill jag ta ifrån ett barn möjligheten att ha två föräldrar, att ha avlastning, att ha någon att dela vardag, minnen och vaknätter med?

    T och jag kommer inte på något sätt att säga upp kontakten. Vi vill båda fortsätta träffas, dejta och se vad som händer framöver. Han  har erbjudit sig att följa med mig på möten med kliniken, han ser inga problem i att dejta en gravid kvinna – men så är han väldigt dålig på att sätta sig in i sådana situationer och har en viss glorifierad bild av hur “enkelt” det kommer att vara.

    Jag funderar på vad jag vill. Vill jag bli ensamstående mamma eller vill jag ha is i magen och hoppas att det kan komma ett barn i en familjesituation?

    Jag funderar, reflekterar och tänker att beslutet kommer när det kommer – min fertila period är inte över än.

    Kommentarer inaktiverade för Barn