• Funderingar,  Grubblerier,  Kärlek

    Tomheten

    Det finns en tomhet som ingen annan. Som infinner sig de dystraste av mörka dagar, de tyngsta av tunga stunder. Ensamheten som då bosätter sig i hjärta och själ går inte att fördriva vare sig med blodsband eller bästaste vänner. Den går inte all mildra genom telefonsamtal eller fikor, den går inte att förskjuta med hjälp av platoniskt sex eller långfilmer. Den tomheten gör blodet surt och hjärtat kallt. Den härjar runt bland minnen och känslor, rör upp det man lagt bakom sig och glömt och förminskar hoppet om en annan framtid. Den tomheten finns vissa dagar även i tvåsamhetens sfär, men då är det andra orosmoln som blåser över himlen. Den känslan, av tomhet och ensamhet, den var det faktiskt längesen jag kände. Kanske därför jag nu tänker på den, och fruktat att den snart ska göra comeback?

      

    Kommentarer inaktiverade för Tomheten