• Diverse

    Hejdå Januari…

    Jag håller med Alex och Natalia, äntligen är januari över! Sen är det ju så att feburari inte är min favoritmånad heller, men planen är att sätta upp lite roliga aktiviteter. Den här helgen hänger jag med mr T. Kanske gör vi en roadtrip och bor över någonstans, kanske stannar vi hemma och vilar. Det viktiga är samtalet, avstämningen – hur går vi vidare.

    Nästa vecka blir det såväl första Italien-middagen för året. Dags att börjar fundera på när och var i Italien vi åker och på fredag är det AW med det gamla jobbgänget. Sen sticker jag till Indien i 10 dagar. Åtta arbetsdagar och en helg, vid poolen i solen med en bok är mina förhoppning.

    Och vet ni, sen är det helg och februari är slut. Slut. Japp fyra veckor från nu, och dessutom är det snart OS. Så välkommen februari, rock my world!

    Kommentarer inaktiverade för Hejdå Januari…
  • Grubblerier,  livet,  T

    En superhjälte med tom tank

    För två veckor sen sinade min bensintank. Mitt alterego “Superkvinnan” körde slut på bränsle och klappade ihop. Min energinivå störtdök och den positiva synen på livet/jobbet/utmaningar försvann. Min reaktionsförmåga var inte omedelbar, utan det tog mig en vecka att vakna ur koman och förstå att jag behövde stöd. I lördags fick jag med mig T på spa. Tre timmar av lugn och ro. Ingen möjlighet att göra annat än slappna av, prata och lyssna på tystnaden och tankarna.

    För mig innebar det en timma att landa och två timmar av tårar som föll ned för mina kinder och spädde ut det salta vattnet i poolerna. Med hjälp av T lyckades jag formulera en handlingsplan som innebar att förklara läget för chefen och ringa färetagshälsovården. Chefen agerade snabbt och beslutsamt. Avbokade möten och möjliggjorde för oss att prata igenom situationen, prioritera och för honom att skydda mig. Så på fyra timmar hade min största plågoande förflyttats till någon jag bara hänvisade vidare till mina chefer. Det tog något längre tid för Företagshälsovården att reagera, men imorgon efter lunch har jag ett första möte bokat med en psykolog. Nu hoppas jag att jag ska få hjälp att föra ett opartiskt samtal. Få hjälp med lite verktyg och någon som jag kan prata öppet med utan att känna att jag eller någon annan döms för hårt eller på ett orimligt att. Jag hoppas att psykologen ska kunna stärka mig utan att döma, värdera eller klassificera. 

    En sak är säkert, insikten är det svåraste och största steget. Nu ska den här elefanten dissikeras och ätas bit för bit – Superkvinnan har besegrats men inte fan ger hon sig efter en strid. Hon kommer tillbaks starkare än någonsin!

    Kommentarer inaktiverade för En superhjälte med tom tank
  • livet

    Februari är inte vabruari, det är depruari!

    Februari är en månad som jag egentligen bara genomlider. Jag tycker det är den månad på året som jag helst skulle kunna radera. Gömma mig under ett täcke och sova bort. Jag längtar efter våren, men det är mitt i vintern. Mörkret känns extra påträngande och mörkt, även om jag märker att det blir ljusare på morgonen. Min motivationsnivå att göra saker är låg, otroligt låg. Vad det beror på vet jag inte, men jag mår inte dåligt att mörkret på hösten… det är nu, när ljuset återvänder som jag dräneras på energi.

    För att komma åt det försöker jag planera in roliga saker. Nu till helgen kommer mina föräldrar på besök och vi ska kanske åka och titta på och provköra bil. Sen, helgen efter, är det Pollyland med Natalia vilket ska bli jätteskoj. Fokus på roligt och återhämtning. Kanske lite shopping och god mat. Och sen är faktiskt februari slut. Slut. Då börjar mars, som är en vårmånad och som på riktigt kommer att innebära ljusare joggingturer på kvällarna, värmande sol och fågelkvitter.
    Idag känns februari extra tung. Varför vet jag inte och det irriterar mig. Inte ens en god matlåda har jag fått med mig, nej, helt och hållet en dag jag bara vill komma hem och snöra på mig skorna och rensa hjärnan.

    Pst. fick ett mail i natt, dejten från i söndags, han vill ses igen. så det kanske kan bli en ljuspunkt i februarideppen?

    Kommentarer inaktiverade för Februari är inte vabruari, det är depruari!
  • Funderingar,  livet

    Måndagsdepp

    Jag är kall. Som att jag befunnit mig i en frysbox i en vecka. Mina tår är som isbitar och inte ens två omgångar med vetekudde tinar upp dem. Min kropp motarbetar mig idag. Den är sugen på ALLA onyttigheter. Hittills har jag ätit mackor, choklad, pannkakor (med hallon och keso i och för sig) och mer choklad. Ja, och nämnde jag choklad?
    Har hängt i soffan sen jag kom hem i stort sett. Idag hade jag velat haft någon här. Ni vet någon. Det är inte ofta jag längtar efter sällskap. Men ikväll hade det där otvungna sällskapet varit så himla skönt. Ett eget värmeaggregat. Någon som håller om och bara kravlöst tar hand om. Någon som liksom bäddat ner mig i soffan och get mig mer choklad istället för dåligt samvete (det är jag expert på själv..). Sån är känslan här nu. Istället är det jag, Idrottsgalan och min Marabou med caramel och havssalt.

    Kommentarer inaktiverade för Måndagsdepp
  • kropp,  livet,  tankar,  tips,  Träning

    Fyll på mig!

    Jag är ganska säker på att jag tidigare skrivit om att jag har extremt dålig på att ha balans i livet. Det blir gärna för mycket och en krasch!
    Så jag jobbar nu med mig själv och med livet så att det ska bli mer balanserat, det är ju frustrerande att hela tiden krascha och lixom känna att nu orkar jag inte mer. Som jag har skrivit tidigare så mår jag betydligt bättre nu, med kosttillskott har jag fått ordning på en heldel av mina värden och mina energinivåer är högre. Så nu handlar det mycket om mentalenergi. Vad gör man för att fylla på inspiration, lust och energi till allt det mentala?

    Jag vet inte!

    Jag vet inte hur man gör när jobbet känns oinspirerade. Eller när livet känns mörkt. Och kallt. Jag kryper bara ned i soffan med en filt och en kopp te (typ samma som när jag har energi alltså). Och ibland, ger det mig energi. Men ibland inte. Ibland behöver jag sova en stund extra men ofta handlar det om att få nya “inputs” (fasiken har tappat svenska ordet, börjar bli en riktig utlandssvensk).

    Kom igen nu läsarna, (jag vet att ni finns där), vad gör ni för att samla energi? jag behöver era tips!

    Kommentarer inaktiverade för Fyll på mig!
  • jobb,  livet

    Mina vänner är oroliga för mig

    Så som rubriken säger så har flera vänner uttryckt att de är oroliga för mig. För att jag är annorlunda. På ett negativt sätt. Idag har jag så pass bra vänner att jag vet att det inte handlar om att de är svartsjuka på att jag har nya vänner eller hör av mig mindre eller något sådant. Nej de känner mig och vet när saker inte står rätt till.
    Jag har gnällt på mitt jobb så länge nu även i bloggen och jag är så less på det. Jobbet är den stora boven i mitt liv. Och personerna där. Min närmaste kollega är 32 och jag gillar henne men hon beter sig som en 14-åring. Helt otroligt hur mycket energi hon kan lägga på att berätta vilka märken hennes jeans är eller med att fundera på varför inte hon är bjuden på kollegans fest och vilka som ligger med vilka.
    Jag är inte en sån person. Jag bryr mig inte om vilka som ligger med vilka och jag är inte en ältande person som vrider och vänder på varje uttryck som en person säger. Därför driver hon mig till vansinne när hon analyserar mig, alla kollegor, alla sina vänner och sin svärmor med mig. Jag bryr mig I N T E !!
    Min andra kollega, vi är bra tre i mitt arbetslag, är helt okompetent och skruvar hellre ihop möbler än att sköta sitt jobb. Hon är expert på att få det att låta som om hon har otroligt mycket och är jättestressad och snäll som jag är så hjälper jag henne och sedan visar det sig att det hon har att göra är att plocka upp lådor med böcker som vi ska ha om sex veckor… Ja ni fattar det är en jävla hönsgård.

    Hur som helst så är jag helt slut nu. Inte bara slut som i trött utan slut som i utpumpad. Jag har gråtit varje morgon den här veckan. Min sambo (denna underbara man) har gjort frukost och tröstat mig varje morgon. han har tvingat mig att åka till V i helgen. Inte för att jag inte vill utan för att det känns överväldigande att vara någon annanstans än hemma. Jag vill bara kura ihop mig i sängen och få bli pigg. Få tillbaka energi och lust. Men biljetten är bokad nu. Ikväll är jag hos V. Och det känns bra. Jag får ladda upp med en bok så går resan snabbt.

    Jag är så fruktansvärt trött på att behöva försvara mig och hävda mig. På att behöva vara kuggen, stommen och det stabila. den som alltid säger ja. Alltid får allt gjort. Men samtidigt får frågande blickar från chefen. Jag är så otroligt trött på att vara “allas” stöd. Den som alltid ställer upp och säger ja till att hjälpa till. Vem hjälper mig?

    Jag är också en svårhjälpt person. För jag är van att klara mig själv och de som borde ha hjälpt mig under jobbiga perioder gjorde andra val. Det är ju självklart upp till dem och inget jag kan säga något om men när man gång på gång blir sviken när det kommer till att få hjälp då lär man sig att stänga in och “klara sig själv” men det förutsätter också att jag inte behöver ge någon någonting. Idag skolkar jag från jobbet, till Natalias stora glädje, och bara det gör mig piggare. Jag har några riktiga möten att gå på utanför kontoret och några som jag har fejkat. Nu ska jag på ett viktigt möte, en fika med en god vän. Måste hinna packa också.

    kaffe

    Kommentarer inaktiverade för Mina vänner är oroliga för mig