• Funderingar,  Grubblerier,  livet

    Att vara singel

    Det finns så otroligt många fördelar med att vara singel. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annans humörsvängningar, jag behöver inte flytta på någon annans tvätt, hitta bortlagda saker eller sura över att någon ätit upp min planerade frukost. Det finns ingen som trängs med mig i sängen, duschen eller favorithörnet på soffan. Fjärrkontrollen är MIN och jag behöver inte besöka eller få besök av konstiga släktingar.

    Självklart finns det många nackdelar också men om man bortser från de mest självklara så är den största nackdelen med att vara singel att man måste kunna allt. Ja jag måste inte vara bra på allt, men jag måste ändå kunna tillräckligt mycket för att fatta många beslut eller kunna göra saker utan att vara beroende av någon annan ska komma och hjälpa mig.

    Det här gäller så många olika saker. Att få upp en möbel på övervåningen (förra helgens äventyr) till att förstå tillräckligt mycket om aktie/fondmarknaden för att fatta beslut om mitt sparande. I båda de här fallen hade jag med varm hand lämnar över arbetet till en bättre hälft.

    Både min mamma och nyseparerade vännina E konstaterade att de kan inget om sina avtal, fakturor eller räntesatser på lån. Det har de med varm hand lämnar över till sina respektive makar, för E har det inneburit en förändring nu i och med skilsmässan – mamma reflekterade om det ifall pappa skulle gå bort. Han hade sagt att hon inte behövde oroa sig för något, för han har säkrat hennes ekonomi och huset… men då insåg hon hur lite insikt hon egentligen har.

    Det här är bara exempel på det jag måste kunna, själv. Det finns ingen jag kan lita mig tillbaks och lita på hanterar delar av det åt mig. Som Hanna Hellqvist säger, jag är trött på att göra allt själv!

    Nej, nu får jag återgå till att resonera om min långsiktiga plan kring min fond/aktieportfölj…

    Kommentarer inaktiverade för Att vara singel
  • jobb

    Pengar

    Jag har alltid fascinerats i smyg över de personer som fått egenskaper som gör dem till bra på att hantera siffror. De som uppskattar ett strukturerat excelark, ordning och reda på siffror, de som gillar att gräva ner sig i detaljer och verkligen på grunden förstå varför den ena eller den andra avvikelsen uppstår.

    Jag å andra sidan tvingar mig in i det och gör förenklingar och generaliseringar, jag använder mallar som är förståeliga för mig och undviker de komplicerade förslagen som finns tillgängliga att använda – för jag orkar inte sätta mig in i dem!

    Som projektledare var det någon jag var tvungen att jobba med månadsvis och i min nuvarande roll som chef och leveransansvarig måste jag fortsätta med att gissa siffror.  För det är vad vi sysslar med, mer eller mindre avancerade gissningslekar. Som nu i slutet av maj ska vi börja gissa hur mycket pengar som min leverans kommer att kosta under 2019. Vi kan inte ens göra vettiga estimat på hur juni månad kommer att se ut, men vi ska gissa hur behovet ser ut i december 2019. Det är helt och hållet galet tycker jag.  Hur jag idag kunna veta vilka krav det finns på min verksamhet då? Men de högre cheferna säger gissa, så vi gissar och håller tummarna att vi åtminstone siktade åt rätt håll. För om ett år kommer jag sitta och försvara de siffrorna och lägga ett antal timmar i månaden på att analysera och förklara varför jag satte den siffran där.

    Hurra för gissningslekar!!

    Kommentarer inaktiverade för Pengar
  • V

    Det här med ekonomi alltså

    Jag hatar att prata om pengar, vilket nog är typiskt svenskt, men alltså jag blir så obekväm. Jag kan bli obekväm när någon frågar vad typ min tröja kostar men jag tänkte att eftersom att ingen pratar om ekonomi och jag och V tjafsade om ekonomi här om kvällen så ska jag författa ett inlägg om ekonomi.
    Både jag och V har väldigt god ekonomi. Han tjänar mer än mig varje månad men jag har en stor “trust fund ” så vi känner oss jämlika. Dock så står, i princip alla våra fasta utgifter på V, eftersom att han är tysk medborgare så är det lixom bara lättare. Därför blir det så att han betalar de fasta kostnaderna men jag betalar allt annat som mat och smågrejer och när vi gör saker tillsammans, resor och ja, ni förstår. Vi har inga enorma kostnader och därför blir det ganska rättvist. Men nu har vi (mest V) köpt en ny soffa som har levererats och då frågade V mig hur mycket jag hade kvar av lönen. 6000 kr svarade jag varpå han frågade “VA? var har resten av din lön gått åt till?”.

    Jag blev genast förbannad eftersom att jag varken har behov eller lust att ha “koll” vad hans lön och vad han gör med den. Jag förklarade lugnt och sansat vilka utgifter jag hade haft den månaden, inga problem. V sa då att han ville se mina kontoutdrag de senaste månaderna för att se vilka utgifter jag har och vilka utgifter han tycker är okej.

    Och jag gick i taket.
    Jag är helt med på att man i ett samboförhållande ska dela på utgifterna, och vårt sätt är ganska luddigt. Men att han ska kolla på mitt kontoutdrag och säga vad jag köpt som varit okej det är sååå långt över gränsen och otroligt mansgrisigt!

    Ekonomi är något väldigt privat för mig. Det är mer privat att visa mina kontoutdrag (även fast de inte innehåller något speciellt) än att visa mig utan kläder. Vad jag väljer att lägga mina pengar på är upp till mig och ingen annan, så länge ingen annan får lida för det.

    Vi kanske ska gå till en ekonomiskrådgivare på banken och få lite inputs och fundera på hur vi på bästa sätt kan dela på utgifter utan att jag känner mig övervakad och panikslagen. För det var ta mig sjutton det jag kände mig när han föreslog att han skulle okej:a mina utgifter.

    (Jag vill tillägga att Vs mamma är hemmafru och aldrig haft en egen inkomst så därför (?) har hans pappa haft stenkoll på ekonomin och mamman har lixom fått be om pengar för mat och utgifter. Så det kanske inte är så konstigt att han använder de orden). 

    Kommentarer inaktiverade för Det här med ekonomi alltså
  • livet,  tankar

    Pengatabu

    Det finns väl inget som man pratar så lite om som pengar?
    Och det finns inget som ger mig så mycket ångest som pengar. Och självklart, tror jag att det hör ihop. Jag tycker pengar och ekonomi är något otroligt privat och jag får så dåligt samvete om någon säger “jag har inte råd”. Samtidigt så är jag öppen med vad jag tjänar, för det är bara på det viset man kan höja sin lön.

    Varje månad när jag har betalat mina räkningar har jag mycket pengar kvar. För jag tjänar bra och jag har inte så mycket utgifter. Ändå får jag en liten ångestklump i magen när jag klickar på godkänn för att räkningarna ska betalas. Det är aldrig en kamp för att få kronorna att räcka till, verkligen inte!

    Men jag funderar på var de här sjuka förhållandet kommer?
    Jag kommer från en familj i övre medelklassen, vi har aldrig haft pengarproblem som jag har märkt av, däremot har vi heller aldrig slösat.
    Fick jag “egna” pengar för tidigt? Eller är jag bara så dålig på att räkna så att jag inte får någon översikt?

    3640

    Det blir i och för sig bättre och bättre men jag kan fortfarande sitta där och svettas över att betala en räkning på 100 kronor när det är 25 000 kr på kontot. Ja det måste vara något fel på mig helt enkelt.

    Kommentarer inaktiverade för Pengatabu