• Girlytalk

    Saker som gjort mig ledsen senaste tiden:

    Jag följer inte Sandra beijers blogg slaviskt. Den är fin och känslig och hon är fin men av någon anledning glömmer jag den med jämna mellanrum, går in kanske var tredje månad. Sist jag läste fyllde hennes sambo år och de for Till London och sedan gjorde de slut. Hon skriver så avskalat och vackert om det att det prickade mig mitt i hjärtat. 

    “Det är också den krassa sanningen. Jag lärde mig allt om en människa som numera är helt obetydlig information. Jag kan inte vara nostalgisk bara för att ta hand om några år i mitt liv som ändå inte blev som det var tänkt.

    Jag säger inte att det blir lätt. Men jag måste försöka.”

    Jag och V har sett making a murderer (som vanligt sist med det senaste) och jag är inte jätteimponerad av serien varken storyn eller kvalitén men alltså, mamman! Fy fan för att se sitt barn för andra gången bli häktad, åtalad och dömd för så grova brott. Tycker hon åldras fyrtio år under seriens gång av tyngden hon bär. 

    Jag jobbade några månader i Sollefteå för flera år sedan och jag minns att naturen där tog andan ur mig (jag älskar ju havet men Sveriges inland alltså, så vackert) men att staden kändes död och öde. 

    Nu läggs Sollefteå BB ned och det gör mig ledsen. Jag skulle inte vilja åka bil i flera mil med värkar och jag funderar på hur “fattigt” Sverige är, var är mitt land på väg? Och prioriterar politiker verkligen rätt? Går de att lita på? 

    Dock gör ockupationen av sjukhuset och all Solidaritet mig glad och hoppfull. 

    Kommentarer inaktiverade för Saker som gjort mig ledsen senaste tiden:
  • ex

    Kära Rövhål!

    När jag och Natalia startade den här bloggen (bloggportalen?) så var jag singel och hon var i ett förhållande. Jag tänkte att bloggen skulle handla om min jakt på Mr. Right och tänkte mig att Natalia skulle skriva om hus och barn och det stabila. Men livet har sina egna vägar att gå och idag är det nästan tvärtom. Natalia är singel och jag är med V. Livet är nyckfullt.

    Det jag skulle skriva är att jag har varit där. Allt är ju olika eftersom att vi är olika personer men jag har också trott på en man och älskat en man som tillslut vägrade kommunicera. Han tog beslutet att sluta kommunicera och jag fick stånga huvudet i väggen och tillslut ta det slutgiltiga beslutet att vi skulle skilja oss. Så även fast vi var två i relationen och han ignorerade mig så var det jag som fick göra slut och han som blev dumpad. Ja det blev bakvänt!

    jag tror tyvärr att många har varit där, älskat och litat på någon och sedan blivit sviken. Besviken och kanske tom fått hjärtat krossat i tusen bitar. Detta är så klart inte något som enbart drabbar kvinnor, nej både män och kvinnor kan vara rövhål.

    Efter att vi gjort slut var jag helt knäckt. Jag kände mig förvirrad. Ja, förvirrad är rätt ord. Men vi hade ju byggt en grund för en framtid ihop. Med hus, lägenheter, prat om familj osv. Och allt visade sig vara luftslott. Inget mer och inget mindre. Jag kände mig lurad och tvivlade på mig själv. Hade jag ingen hjärna kvar? Hur kunde han lura mig så? och tro mig jag låg där i sängen och såg på serier bra längre. Jag förnekade och ville ha honom tillbaka trots allt. och jag ville inte ha någon annan framtid. Jag flydde till vänner utomlands, reste runt, var ensam, tvingade mig själv att tänka jobbiga tankar och grät.

    Sedan hände något, för det gör det ju always. Det var ingen prins på vit häst som kom. Nej det var den där lilla rösten i huvudet som överröstade alla andra tankar och sa “du är för bra för det här!” för det är jag ju! Varför skulle jag vilja ha någon som inte vill ha mig? Som inte ser mig, ser hur fantastisk jag är? Som inte tar sig tid att faktiskt känna mig?

    Med hjälp av vänner så gick jag vidare. Jag fick ett nytt jobb hos en fantastisk person som såg min potential och tvingade mig att bearbeta saker och ting. Som stöttade mig och hjälpte mig inifrån. Jag ser honom fortfarande som en mentor och mentalcoach. Jag lyssnade på mina vänner. Lät dem tvinga med mig på äventyr och idiotiska grejer. Öppnade mig och fick tröst och stöd.

    Den jag är idag är jag ju faktiskt tack vare honom. Satan vad illa han gjorde mig, och ja, det gör fortfarande ont ibland. Men han fick mina vänner att bevisa vilka de verkligen var och vilka jag kunde lita på. Han fick mig att ta steget från stockholm till London och han fick mig ju faktiskt att träffa V.

    Jag förstår att Natalia inte kan känna och tänka så här. Och det kanske inte ens blir så här för henne. Men det finns en möjlighet att det blir så, även om hon absolut inte tror eller kanske ens hoppas på det nu.

    lifetimequotes,quotes,shakespearequotes,shakespearesayings-37d56ba4ca6cf9713a8cfe409d5d4202_h

    Kommentarer inaktiverade för Kära Rövhål!