-
Min rädsla
Igår var jag och Nils hos läkaren. Vi var på barnläkarkliniken och skulle prata om att jag blivit rädd för att Nils ska få diabetes1. Jag fick diabetes när jag var fyra år och vet inget annat än att leva med sjukdomen.
Det är omtvistat huruvida diabetes är ärftligt eller inte. Ingen annan i min familj ör sjuk i diabetes. Som barn, eller typ till jag var i yngre tonåren trodde jag att vänsterhänthet och diabetes hör ihop. Att om du är vänsterhänt har du också diabetes. Jag kände varken någon annan med diabetes eller som var vänsterhänt. Jag vet ju nu att det inte är så. Inget samband finns.
Men för varje dag som går närmar sig Nils åldern när jag blev sjuk och jag “letar” efter tecken på diabetes. Är han insulinkänslig? Verkar han ha lite diabetes? Är det på g nu?
När Nils dessutom visat sig var vänsterhänt har oron blivit en miljon gånger värre.
Jag är så tacksam för samtalet vi hade med en diabetesbarnläkare igår. Jag känner mig lugnare och mer logisk. Det finns inget jag kan göra om han bär på diabetes1 mer än att vara vaksam på symtomen. De riktiga som barn har. Inte de som jag kan ha vid olika socker.
Jag känner mig mycket bättre idag. Hoppas vid alla högre makter att han inte bär på diabetes1. Men gör han det får vi ta det då. (Ta i trä).
-
Gotland: Visby och medeltidsmarknad
Vår första dag på Gotland bestämde vi oss för att hålla oss i Visby. Jag hade problem med mitt blodsocker hela dagen så jag var konstant sur. Bestämde mig dock för att göra en sån där reseguide där bloggaren får det att låta som att allt är helt fantastiskt och supergulligt. Tyvärr är inte mitt liv så fantastiskt men ett försök i alla fall:
Vi bodde 1 km från Visby och promenerade in till stan. Eftersom att vi har ett barn som aldrig sover länge bar det helt dött när vi var framme i Visby. Det gillade jag.
Almedalen var också öde.
Här var en superstor glassbar med 300 sorters glass. Vi köpte ingen glass idag men kaffe som var mycket gott.
De hade bland annat glass som smakar coca cola och redbull. Spännande…
på turistinformationen tog jag massa kartor och broschyrer som vi gick igenom över kaffet.
Så vandrade vi upp i stan igen.
Creperie och logi som var sååå himla barnvänligt och trevligt. Jag försöker förbereda Nils på pannkakan han skulle få och ritade hallonsylt. Nils kontrade med att rita hamburgare och pommes frites.
Det var galet mycket mat i alla fall! Klarade mig på halva.
Utanför fönstret tågade riddare, gycklare, handelsmän och vanligt folk förbi. Spännande tyckte vi.
vid dem vackra botaniska trädgården låg meddltidsmarknaden. Jag hade förväntansfull små stånd med hantverk, men detta var samma skit överallt. Får-grejer och leksakssvärd. Kändes helt ogenuint och kommersiellt.
Sedan gick vi hem och jag vilade och åt middag. Mitt blodsocker började stabilisera sig och så också mitt humör så vi drog ill invigningen av medeltidsveckan. Som vi blivit rekommenderade.
vi hade med oss picnic och satt bland massa folk. Och så gick vi hem. Invigningen var i mina ögon en katastrof. Vi såg inget och många med oss för att platsen var inte gjord för varken uppträdanden eller så mycket folk. Och själva invigningen kändes oprofsig och helt improviserad (på ett dåligt sätt).Medeltidsveckan har säkert sin charm men för mig så kändes det konstigt. Som en gemenskap där jag inte blev inbjuden. Jag fattar lixom inte grejen med det här. Är det för att jag inte dricker sprit? Har barn? Inte vart förut? Jag ska erkänna att jag inte klädde ut mig och självklart beundrar alla vackra kläder och saker men nej, detta begriper jag inte. Men jag är peppad på att se mer av Gotland. Så mycket för ett gulligt och rosa skimrande reseinlägg, är ni ute efter det får ni läsa någon annan blogg helt enkelt…
-
Världens fulaste kropp
jag sitter i min lägenhet i Sthlm och hatar min kropp. Den är ful! Jag vet intelligens mässigt att jag är snygg och min kropp är också snygg, det tycker jag och V och det är vi som räknas. Varför skriver jag då så? Att den är ful, jo för att den är så värdelös.
Jag har diabetes typ-1. Oftast är det helt okej men idag stör det mig. För att jag blev låg och nästan svimmade på stan. Blev räddad av min vän som sprang och köpte mjölk.
Jag har dessutom fått “flyg-finnar”. Lyften är torr och äcklig och säkert full av bakterier och min ena axel är full av äckliga små röda saker. Inte fräscht!
Min mage. Idag har den varit bra. Men jag fick ta antibiotikan. Dessa fyra veckor med dålig mage har jag gått ned fem kilo. Och jag behöver inte gå ned. Jävla mjälte!
Min livmoder verkar inte vilja ha något barn. Snart måste jag ta tag i detta. Men det skrämmer mig. Idag sörjer jag alla barn jag inte har.
Det som gör mig mest ful är träningen eller snarare att jag inte tränar. Träningen gör att jag känner mig stark och snygg. Sedan allt för många veckor har jag inte tränat annat än en promenad då och då och cykling på 4 km till och från jobbet. För att kroppen inte pallar. Min kropp är ganska slut. Jag har svårt att återhämta mig.
Nu ska jag fortsätta sura över min fula kropp och förhoppningsvis sova snart, imorgon ska jag berätta om min dag som varit fantastisk!
-
Fuck you, diabetes!
Jag har haft diabetes i över 25 år och det är en naturlig del av mitt liv. Jag lever med sjukdomen varje dag men även om jag gör allt perfekt med mat och insulin så kan jag “krascha” och det gjorde jag idag.
Jag vaknade jättelåg. Farligt låg. Och fast jag ätit och kollat mina nivåer hela dagen kommer jag inte upp på bra nivåer.
Jag blir trött, slö, arg och irriterad. Trött som i att jag vill lägga mig ned och dö, det är vad min hjärna tycker är den bästa idén såna här dagar.
Vi har ändå traskat runt idag och jag får då orimligt hög puls, typ att gå upp för en liten trappa gör så att jag når maxpuls och att hjärtat slår så hårt att det gör ont. Dessutom växlar jag mellan att frysa och svettas.
Kroppen är helt ur form och det enda som kan hjälpa är om jag får sova riktigt gott i natt. Dock måste jag ställa klockan och kolla mina värden i natt.
Sitter på tåget mot Hull och surar över diabetesen, tycker att livet är förbannat orättvist och att sjukdomen borde dö. Hoppas att kroppen tar sig samman till imorgon.