-
Blä!
Känslan av grå november sörja hänger sig kvar in i december. Det finns ljusglimtar som har inkluderat familjehäng och vänner, men vardagen. Blä. Ja, det är inte en så munter blogg det här just nu, men varför är det så här? Ja,jag funderar på vad det beror på…
- Huvudvärk. Jag tror det beror på ett överintag av socker. Flera dagar i den här perioden av året är mitt energiintag till alldeles för stordel baserat på socker. Skumtomtar, pepparkakor, söt glögg och annat slisk.
- Vädret. Solen tittade fram i helgen, men att regn, vind och kyla hindrar mig från att gå ut. Eller ja, det sitter väl mest i mitt eget huvud.
- Sirap. Ja, det känns som jag går runt i sirap. Det händer ingenting i mitt liv. Jag får inte mensen, jag planerar inga roliga resor inom en snar framtid, det känns som att barnfrågan blir mer och mer abstrakt, liksom solen. På jobbet itererar frågorna och det känns inte så roligt längre.
- Pengar. Det känns som hur jag än gör så räcker inte pengarna till från och med mitten av månaden och fram till lön känns det som ett enda långt sparfokus. Jag vänder på minsta lilla utgift. Varför? Det är dyrt att skaffa barn själv.
- Snart mens… men allt var det innebär i form av PMS.
Okej, på plus sidan…
- Mina föräldrar kommer på besök imorgon och över helgen
- Julkonsert med Danny på söndag
- Snart Lucia, min favoritdag på månaden
- Ska skicka in en jobbansökan, till min chefs jobb…
- Jullov. Snart är det jullov.
- En fancy Nyårsmiddag är inbokat med härligt sällskap!
-
Blommor och sånt
Helgen fortsatte i ledsamhetenstecken. Det är lixom som en ledsamhet i mig så jag orkar lixom inte ta in mer tråkiga saker. Jag hoppas att det löser sig snart. Jag försöker ge mig själv tillåtelse att ha dåliga dagar också. Vila lite mer och sysselsätta mig. Så i helgen upptäckte jag att vi har rabarber. Många var för grova nu och kunde inte användas löngre men jag plockade och rensade tre liter som jag frös in och någon liter till som jag ska ge till en kollega.
Paj, kräm och lemonad har jag tänkt göra när lusten faller på.Planterade också kryddor. Oregano och mynta. Citronmeliss och dill försöker jag odla från frön. Tycker att grönt gör sig ap himla fint. Eller det lixom lyfter ett rum. det har jag inte alltid tyckt så antar att det är ett ålderstecken…
-
Deppad!
Fy va jag tjatar om att jag inte mår bra. Men det tar massor av den lilla energi jag har att må dåligt. Eller inte ha ork. Jag saknar att orka. Orka se på tv, orka rör mig, orka handla, orka vara en bra fru.
Jag vill bara gråta för jag vet inte vem den här orkeslösa personen är. Egentligen har jag saker (roliga saker) inbokade varje dag efter jobbet men jag tror jag måste inse mina begränsningar och ställa in det där. Till förmån för mig själv och V. Och så klart bäbisen som dränerar mig.
Egentligen vågar jag inte tänka på det som en bäbis eftersom att det inte gått 12 veckor än men för att orka måste jag tänka på det som en bäbis. För att det ska vara något positivt.
Ikväll ska V laga våfflor. Vårt våffeljärn är typ från 50-talet, V hittade det på loppis och tyckte att det var fint. Önska oss lycka till!
Uppdatering:
Hetsåt våfflor, så sjuktgott! Och min kropp verkar älska våfflor. Självklart med grädde och sylt, äntligen något som bäbisen gillar!
-
Depruari?
Både Natalia och Happy menar att februari är en deppig månad, jag hade tänkt skriva ett inlägg och säga emot dem. Men jag är lite deppig ikväll.
Jag känner mig ensam. Och om jag ska vara ärlig så är det en sak som stör mig och skapar den här ensamheten. Min vän har som har fått barn. ja, hon är försvunnen. Barnet är bara tre veckor, så visst ska hon ha tid att knyta an till barnet och så där. MEN jag har sett att hon uppdaterar instagram, så då undrar jag varför hon inte kan skickat ett sms mig, hennes vän, istället för att sprida saker i cyberrymden? Och ja, jag är en sån person själv. Jag använder sociala medier väldigt lite och förstår inte riktigt hur det funkar alla gånger eller hur människor tänker angående det. Men för mig så går sms till vänner före inlägg på instagram.
Nu har jag ätit lyxig middag och ska ut på en löprunda, kommer dö halvvägs när kolhydraterna tar slut. Inte den bästa middagen innan träning men men… SÅ blir det på deppiga dagar.
-
Trött men glad
Funderade lite idag på om jag är deprimerad men jag är glad, visst skär det lite att vänner bli gravida och inte vi men samtidigt är jag glad för vännen och vet att bli gravid är ett svårt och tidskrävande projekt. men deprimerad är jag inte.
Slutkörd då? Ja kanske.
Jag är en sån som inte ser slutkörd komma. Utan jag tycker lixom att livet är så himla roligt och sedan dör jag. Ja inte dör men ni förstår. men så mycket har det ju inte varit och jag tycker mig ha fyllt på.Troligen eller ja kanske i alla fall är det här någon form av PMS. Jag är lixom helt slut! Det finns massa saker jag vill göra och tänker att det där ska jag göra men sedan bara tryter orken. Typ som att kommentera i bloggar, jag vill och jag har massa tankar på vad jag ska kommentera men sedan när jag måste fylla i namn för tusende gången så orkar jag inte. Minst motståndets lag.
Jag orkar inte heller titta på tv utan lyssnar på P3-dokumentär och olika program på P1. Gu va jag hoppas att den här tröttheten försvinner pronto! -
Går igenom gammal skit
Jag fyller 30 om lite drygt en vecka och jag tror att jag har någon form av kris. Jag har känslor i kroppen som jag inte haft på många år. Jag har varit deprimerad och kan oftast hantera de känslorna men just nu känner jag jag inte kan det. Jag känner mig ledsen, otillräcklig och längtar hem.
jag vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv. vill jag bo här? ja, det är helt okej. Vill jag arbeta där jag jobbar nu? Nej, det är hemskt och jag trivs med arbetsuppgifterna men inte med arbetsplatsen. Vår nya chef är en jävla tönt! och allt är kaos. vad vill jag göra då? jag vet inte. Alltså helt ärligt, jag har ingen aning. Det finns mycket jag skulle kunna göra och tycker verkar kul och stimulerande men samtidigt tycker jag ingenting verkar roligt.Det känns som om jag har kastats tillbaka till det mörka stället jag var på för 3-4 år sedan. Jag upprepar mönstret, ser de serier jag såg då, tänker på de personer jag tänkte på då, saknar dem fast de inte är bra för mig, spenderar tid vid datorn, lyssnar på samma musik som då, överöser mig själv med påminnelser om då och får så klart samma känslor som då.
Förkyld är jag också, så jag kan inte träna bort det. Får vila bort det. Andas och tänka på att allt är annorlunda nu. Ja, faktiskt allt. Speciellt jag, är annorlunda nu.
-
Rätt val!
Redan i måndags på vägen hem kände jag mig konstig. Slö och “svag”. Jag sov mest och V fick köra nästan hela vägen själv. Det gick bra att gå upp på tisdagen och jag var på jobbet till lunch men tog sedan ut komp. Igår var en hemsk morgon och jag bestämde mig för att jag skulle stanna hemma.
Jag vet inte riktigt vad det är som är fel men jag var helt slut. Sov fram till lunch, huvudvärk och kände mig så otroligt ledsen. Jag gjorde stilla saker som får mig att må bra. Såg på film, TV, bara slappnade av. Och idag känns det bättre. Inte bra men bättre. Men jag ger mig själv “ledigt” från jobbet hela veckan. jag behöver det här. Det kanske inte är något fel på mig fysiskt men det är något som inte är bra och om detta kan hjälpa mig att må bättre så kommer jag att ge mig själv detta.
Grattis, Alex, du får vara hemma från jobbet några dagar så att du mår bättre. Och orkar leva!
