• Funderingar

    Tacksamhet och perspektiv

    Bara en bild för att visa på hur mycket det snöat idag, så vackert!!

    När jag var på gång att öppna min WordPress App såg jag att Alex skrivit ett inlägg om son helg här och jag var nästan beredd att skriva något liknande. Sen insåg jag att min helg inte varit kass, det är jag som hade skyhöga förväntningar och när jag nu summerar helgen så är det en riktigt bra helg.

    Jag jobbade hemifrån i fredagseftermiddag efter att sista hantverksfirman gjort sin besiktning och frampå eftermiddagen fick jag min kollega och vän E att dra med mig ut på en joggingrunda. Jag ville ut, men energi nivån var låg och jag behövde en fot där bak. Så vi joggade och pratade oss genom en långsam runda, som jag förlängde med att springa till och från henne. 8km in på kontot innan fredagsmyset inte fy skam! Ett värmande bad och en god middag avrundade tillsammans med På Spåret den dagen.

    Vaknade upp och hade ett tiotal missade meddelanden från Mr T som under natten försökt att nå mig för att få komma på besök. Efter en förmiddag i tvättstugan åkte jag till hans radhus lagade lunch och hängde lite innan jag släppte av honom på gymmet. Hans humör var inte på topp, och egentligen skulle jag nog ha lämnat honom för sig själv. Han hade dock lovat mig en dejt denna helgen och en dejt skulle jag ha!

    Så efter många timmar på soffan framför Vinterstudion åkte jag tillbaks fulladdad med vin och ingredienser och en meny. Så vi lagade god mat, drack vin och hängde. Det var ingen magisk dejtkväll men det var bra. Vi har en bra lägsta nivå just nu.

    Det bjöds på frukost och sen släppte jag på nytt av honom vid gymmet (bilen var på utflykt med exfru och barn i helgen) och jag åkte hem i snöyran. Promenad, skidstafetter, kompisfika och sen snöpulsande jogg med efterföljande yoga.

    Visst låter det magiskt? Nästan perfekt? Lyxigt? Jag hade kunnat berätta om klumpen som bosatte sig i halsen när jag inte fick svar på mina sms i lördags, eller skavet som uppstår när en person inte riktigt orkar vara på dejt men gör det för sin partners skull. Eller så skulle jag kunna ha berättat om min favoritkappa som krympte 2 storlekar pga sunkig tvättmaskin i huset.

    Perspektiv. Den här helgen väljer jag att fokusera på det bra. På att vara tacksam! På att jag fick vara viktigast i lördags. På att han stod vid sitt ord och vi hade en dejt. På värdefullt kompishäng och två slitsamma men genomförda joggingturer!

    Kommentarer inaktiverade för Tacksamhet och perspektiv
  • Date,  Kärlek,  Mr T,  särbo,  T

    Två år

    Näst sista dagen på året är min och Ts dag. Det är då det sa klick för mig, T var snabbare – han hade trillat dit för mig redan på vår första dejt i november.

    I år laddade jag för en tuff dag, för jag hade lovat min vän E att jag skulle ligga lågt, låta T vara den som tog initiativet, styrde dansen och jag skulle bara följa. Jag sysselsatte hjärna och händer med att tvätta, träna, se på Tour de Ski och vinka av Natalias föräldrar som åkte till Island för att fira in det nya året. Så på eftermiddagen trillade det in ett meddelande som frågade om jag hade tid att ses. Öh, självklart!

    Vi sågs på en av mina favoritrestauranger i stan. En fransk bistro där det inte går att boka bord, men kvällen innan nyårsafton är en lugn kväll på stan, så jag var där först och fick snabbt ett bord och när servitrisen kom förbi beställde jag in två glas prosecco eftersom T precis klev in genom dörren. Sen hade vi en dejt, en riktig dejt. Vi pratade om allt möjligt och jag hade lovat mig själv att under våra dejter undvika tunga ämnen, jobbiga frågor och bara flyta med och njuta, men vi touchade även det. På ett skönt, sunt sätt.

    Vi konstaterade snabbt att vi båda ätit extermt lite under dagen och beställde en delad förrätt, varsin huvudrätt, drack gott vin och flirtade.

    Därefter strosade vi vidare mot vår lilla stammis vinbar där vi fortsatte pratandet, flirtandet och pussandet. I morse konstaterade T att han var väldigt glad att vi tagit upp dejtandet och han ville gärna ses någon gång i veckan som kommer. Så ett tufft kärleksår avslutades på bästa tänktbara sätt, med hopp om ett bättre 2018.

    Kommentarer inaktiverade för Två år
  • Date,  Girlytalk,  Grubblerier

    Katastrofdejt med okänt nummer i ordningen

    Så igår var det då dejt, vi kan kalla killen för Dalmasen, för det är smeknamnet han haft i en värld med för många Daniel, Henrik, Mattias och Martins. Dalmasen veckopendlar och jobbar egentligen i Norge under veckorna, något som begränsat möjligheten till en första dejt.
    Men så skulle vi få till det. Hans sms:ande har varit lite, sporadiskt och han ville prompt ses för en morgonpromenad. Så jag bad honom komma med förslag på tid och plats tidigare i veckan. Då skickade han ett ganska oförskämt sms om att jag fick släppa mina projektledar manér. Nu är det ju så att jag är projektledare som person, det är inte ett jobb där är en personlig egenskap jag besitter. Jag valde att släppa kommentaren och när han i fredags hörde av sig för att boka promenad så föreslog han lördag kl10 i hans kvarter. Jag svarade snällt att, som bekant var jag på AW och ville inte köra bil före lunch, men han var varmt välkommen till stan så kunde vi promenera där.

    Sen dog min telefon, och lördag morgon när jag vaknade hade jag fått ett sms som jag besvarade och föreslog en promenad dit jag kunde cykla/kollektivtrafik vid halv elva tiden. Men då fick jag svaret att jag var omständlig och att vi skulle ta det på söndagen istället. Så sagt och gjort, lite små fundersam över hurudan person jag skulle träffa åkte jag till hans kvarter. Väl framme visade det sig att han hade lite körigt. Minst sagt. Han skulle sälja en MC på Blocket trekvart senare och plockade och for för att förbereda denna försäljning. Jag blev ombedd att vänta och sa att det är okej, om jag får en kaffe så länge. En timma senare, fortfarande utan kaffe, kom de potentiella köparna. Jag stod ute och frös i ytterligare 45min utan att ett köp genomförts och han tyckte att nu, NU kunde vi gå på promenad.

    Jag hade under dessa 90minuter ångrat mig, förbannat mig och flera gånger tagit de tre första stegen och säga – jag åker nu, vi får höras. Då han var så fokuserad på försäljningen ville jag inte störa. Kanske helt fel beslut, men jag lär mig…

    Nu förklarade jag dock att jag frös och började bli hungrig och hellre skulle åka hem, men han insisterade på en kort promenad. Så jag gick med på det, mest för att ha det ur världen och verkligen fastslå att nej, det här var fel på alla sätt. Samtalet och promenaden bara förankrade detta. När han påstod att vi träffats förut (vilket vi kanske har) men misstar mig för en annan kort, blond, söt tjej som framför en något porrig dans iklädd sjuksköterskeuniform på universitetet 10 år tidigare – det var den sista spiken i den kistan.

    Jag måste erkänna, att jag funderar på om det är jag som har orimliga förväntningar? Träffar på fel killar eller om det helt enkelt är så att det inte finns någon respekt för andras tid eller intressen? Kan man inte ens uppbåda tillräckligt med energi för att ha en första dejt med schyssta förutsättningar – finns då verkligen intresset att träffa någon? Eller om den man träffar är “rätt” spelar det då ingen roll att det samtidigt med första dejten pågår en MC-försäljning?

    Så Dalmasen fick -10 på en 10gradig skala.

    Kommentarer inaktiverade för Katastrofdejt med okänt nummer i ordningen
  • Killar,  Singelliv

    Panda

     Vi pratade väldigt mycket igår Panda och jag. Vi pratade känslor, förväntningar, oroligheter, rädslor, verkliga livet, baggage och regler. 
    Det är oklart om man är hångelkompisar när man är +30 men vi tror inte det. Inte heller tror vi att vi kan vara knullkompisar för det är inte bara sex i så fall kom vi fram till. Det är oklart vad det är för känslor som spökar men jag kom på idag att jag bryr mig om honom och kan inte leka med honom hursomhelst. En av oss vill veta om den andra hånglar med någon annan medan den andra absolut inte vill veta. Båda är lika förvirrade över relationen men vi är kanske villiga att erkänna att det inte är ett vanligt kompisförhållande. Vi kom helt enkelt fram till att vi får ta det som det kommer. Det funkar för oss båda. Jag har tyckt att det är ganska märkligt men han är nog mest nyfiken och jag är mest väldigt trygg i hans sällskap. 

    Han, mer än jag, är väldigt obekväm med att vi har en gemensam vän. Det förstår jag för tjejer pratar mer och dessutom i betydligt mer detalj. Jag sa att jag också tycker det är konstigt att prata om honom med henne men att det också är som så att vi pratar om det mesta. Med det sagt så vet jag att hon respekterar att vi (framför allt jag) väljer att inte prata om Panda och mig. Men det blir ju lite knepigt känner jag för hon läser bloggen. Denna ocensurerade blogg. Och jag vill ju gärna berätta om att pandor och hur man rufsar till dom. Jag kanske kan hitta en balans mellan att det är generellt och detaljerat. För ni ska ju får följa med på resan med Panda. Första gången jag vet om att jag är rebound tjejen.

    Kommentarer inaktiverade för Panda
  • Date,  Sociala medier

    Tinder

    Det var längesen jag tog upp mitt dejtande i bloggen, helt enkelt därför att jag lade ner det efter killen jag skrev om här. Jag behöll dock min Tinder app, men jag har ärligt talat inte riktigt förstått grejen. Man skapar en profil utifrån Facebook (dvs du kan endast använda foton som du har “publika” i din FB profil) du kan skriva ett par raders beskrivning (men väldigt få gör det) och sen är du redo!

    Du matchas mot ett antal profilbilder, sveper höger om du gillar vad du ser – vänster om du inte klickar med bilderna och beskrivningen. Sen är det bara att vänta, om killen på bilderna som du gillat – gillar dig, då kan ni börja skicka meddelanden till varandra. Men låt oss säga att kanske två av tjugo killar gör det. Tar kontakt alltså. Och kanske En av dessa tre är det som tar det första initiativet. Sen är det lite skickande av meddelanden, men jag har ännu inte fått ett enda förslag att träffas IRL. Så mina slutsatser är

    1. Jag har skrivit någonting som skrämmer killar från att ta kontakt
    2. Killar är lata, och förväntar sig att tjejer ska ta kontakt
    3. Jag har för höga förväntningar
    4. Jag är för gammal 🙂
    5. Det är inte så Tinder fungerar, det är en app där man får bekräftelse från främlingar på sina Facebook bilder…

    Så, om någon av er där ute har andra erfarenheter av Tinder – dela med er. Jag är nyfiken att höra hur den funkar för och vad era trix är för att det ska funka?

    Kommentarer inaktiverade för Tinder
  • Date,  familj

    Vad händer egentligen?

    Det är måndag och helgen swischade förbi. I fredags kom mina föräldrar och vi åkte till en Fiatförsäljare. Pratade med en Mercedes försäljare, klämde lite på en Fiat (en fin pistachgrön) och sen åkte vi hem och åt räkor och drack vin.
    Det är fantastiskt att ha föräldrar på besök. Jag och mina föräldrar har inte alltid klickat. Vi har haft en ganska kämpig resa att hitta den relation där vi är idag. Det kanske gör att jag är extra glad åt att det verkligen fungerar. Det är kravlöst, enkelt och mysigt. Visst, jag undrar ibland hur blond min mamma egentligen är. Och min pappa kanske är lite väl trångsynt i sin småortssyn på världen. Men de har stora hjärtan och vill väl. Det är det viktigaste!

    Vi hängde lite på stan, hade mysig Valentin-middag med fina gäster och pappa och jag var ute och sprang en sväng i skogen och vi åt semlor. Inget direkt vårväder att njuta av, men när jag summerade helgen igår kväll hade jag dessutom hunnit med vardagliga saker som tvätta, städa och laga middag hemma hos M. Ja, tredje dejten med M. Vi lagade mat. Drack lite vin. Pratade och skrattade massor. Hånglade och såg på konstig film. Han är mysig. Söt och snäll. Vi har roligt tillsammans och jag är mer nyfiken. Han tar för sig, det gillar jag! Imorgon ses vi igen. Funderar om jag ska hitta på, eller avvakta initiativ från hans sida?

    Kommentarer inaktiverade för Vad händer egentligen?
  • Date

    Regler, regler, regler…

    Det är kanske det knasigaste jag skriver inlägg om, men det känns som att det är något vi svenskar behöver bli bättre på. Så här kommer ett nytt inlägg i dejting-industrin.

    Hittills har jag försökt summera fyra knasiga regler…

    1, Var tydlig med att det är en dejt du bjuder ut till, det vinner båda parter på i längden
    2, Ljug inte för den du ska på dejt med!!
    3, Innan du går ut på din dejt, duscha, borsta tänderna och se till att du luktar gott.
    4, bjuder du ut på dejt ansvarar du för plats, tid och aktivitet

    Och här kommer nu regel nummer 5. Det är fruktansvärt pinsamt, egentligen. Är det bara jag som råkar ut för sådana här konstigheter?
    Okej. Den är kanske endast applicerbar på nätdejting? Äsch, den går säkerligen att använda även om ni flirtat på krogen, fem i trehånglat på ett dansgolv eller sprungit på varandra på något speed-dejting event.

    Det här hände mig. Jag är på stan med en vän. Fikar och pratar. Väldigt inne i vår tvåsamhet och inte öppna för andra att delta i våra samtal. Eller ens avbryta. Vi är väldigt tydliga i vårt kroppsspråk att man stör oss om man tar kontakt. Vi söker inte ögonkontakt eller ens tittar ut över resten av lokalen. Vi är inne i ett samtal, mellan oss. Då kliver det fram en man till vårt bord. “Happy, visst är det du?” högt, tydlig, bredbent. Som om han hade ALL rätt i världen att avbryta vårt samtal. Det tog mig några sekunder innan jag fann mig. Mannen har hittills varit ett ansikte på en dejtingsajt. Ett ansikte som fick ett svar, på sitt låååååånga mail. Som sedan inte fick svar på mail nr2, nr3 eller nr4. Han var lite för intensiv, lite för på och lite för… Han borde kanske ha förstått hinten. Svarar jag inte är jag inte intresserad. Men icke. “Det vore trevligt att ses över en fika!” är nästa mening han kastar ur sig. Jag stammade något osammanhängande typ “Ja, jo jag får väl svara på ditt meddelande…”

    Det var konstigt, underligt, obekvämt. Jag kände mig pressad, stressad och placerad i en situation jag inte ville befinna mig i. Jag har tänkt tanken, vad skulle hända om… Jag publicerar ju mitt ansikte på nätet, säger “Hej här är jag, jag är singel och söker kanske dig”. Men jag tycker ändå att man inte hoppar på någon i sociala sammanhang så där. Hade han sagt hej i kön, på väg ut eller när vi “sprang på” varandra så hade det känts mer okej. Men läs av situationen och var försiktig. Det är mcket bättre att i efterhand ställa en fråga “Var det dig jag kan ha sett på X idag?”. Var lite diskret. Snälla? Så regel nummer 5 kommer här.

    5, Var diskret. Ser du någon av dina “nätflirtar” på stan, hälsa diskret eller återkoppla på nätet efteråt.

     

    Kommentarer inaktiverade för Regler, regler, regler…
  • Date,  livet

    Dejtingregel #2

    Okej, vi reglar på. Även regler nummer två är galet basal.

    2, Ljug inte för den du ska på dejt med!!

    Ja, det här med lögner är väl kanske något jag anser att vi ska undvika så långt det går överhuvudtaget. Ibland kan vita lögner vara nödvändiga. Ibland. Men kanske inte när man tänker sig att dejta den andra personen. Du vill inte börja bygga en relation på lögner. Oavsett dignitet på lögnen. Inom nätdejting är det alltför vanligt att man ljuger om
    1, ålder
    2, utbildning
    3, hur länge man varit singel
    4, hur många man mailar med samtidigt

    För min del funkar inte lögner. Inte alls. Inte på något sätt. Ljuger du är du körd. Och jag tror inte jag är unik. Var ärlig, och vill du inte berätta något så undvik att ta upp det istället.
    Okej? Då säger vi så. Inga fler “Det står att jag är 37, men egentligen är jag 44. Men det är så många tjejer som har 40 som övre gräns”. Ursäkta, du sa vad? “Ja, men jag KÄNNER mig ju som 35. Ålder är ju bara en siffra…” Ja. Visst. Det köper jag. Men var ärlig med vilken siffra du är!!

    Nu kör vi fredag. Härligt skönt med fredag!

    Kommentarer inaktiverade för Dejtingregel #2