• Funderingar,  jobb,  livet,  Okategoriserade

    Bara att öva på

    Söndagkväll och jag ska alldeles snart ladda inför en ny jobbevecka med att läsa första kapitlen av Ronja Rövardotter. Jönssonligan är på plats och det är som vanligt lite omställning att gå från mamma till pappa. Innan jag avrundar min helg vill jag reflektera lite kring vita, medelåldersmän som gjort karrriär snabbt och som tror sig ha makten att göra hur de vill. Jag har de sista månaderna blivit jagad av en chef som sedan han tillsattes för 1,5år sedan inte har förstått min roll. I tisdagskväll föll det äntligen ner en polett och helt plötsligt ska vår “relation” ändras från häxjakt till ömsesidigt förtroende. Nu fungerar inte jag så som människa, jag ger alla en chans (kanske till och med två, tre och fyra chanser) men när jag blir så starkt ifrågasatt, jagad, underminerad och rent utav utsatt för att i sittande möte bli bortpetad från min roll (även om han inte har den makten) så tar det tid att återvinna mitt förtroende! Att tisdag förmiddag klämma ur sig “jag kanske ska tillsätta en egen xxx” och åtta timmar senare vilja bli min “bästa kompis” – det funkar inte. Han kommer få jobba för detta förtroende…

    I fredags i bilen på vägen hem från jobbet fick jag ett samtal från min chefs chef. Hon pushade mig att stå på mig. Hon menar att jag i grunden är en snäll person, som behöver vässa armbågarna och skydda mig själv. Jag måste åtminstone delvis ge henne rätt. Ibland blir jag för snäll och gör för mycket för att leverera. Att bli lite snällare mot mig själv. Att bli lite bättre på att skydda mig och fatta de svåra besluten. Det ska jag öva mig på i veckan!

    Kommentarer inaktiverade för Bara att öva på