• Förhållanden

    Midsommar 2014

    Det här skulle vara ett skrytsamt inlägg om hur jag överlevde min första midsommar utan honom och utan tårar. Jag har varit ensam hela dagen. Ett frivilligt val och ett som har känts helt okej framtill nu. Nu kom tårarna, smärtan och ångesten. Och en stor enorm rädsla att det aldrig kommer sluta göra ont. Förvisso är dessa stunder få men när de väl kommer är de lika smärtsamma som för några månader sedan.

    Jag vet inte vad som gör ont idag. Allt är en enda stor röra där jag inte riktigt kan urskilja vad som känns hur. Det är ett enda stort sår i olika lager. Må detta helvete ta slut någon gång. Vad gör jag om det aldrig slutar göra ont? Fruktansvärda tanke. Hur kan han redan leva med någon annan? Som om jag aldrig funnits.

    Kommentarer inaktiverade för Midsommar 2014