• livet,  Sverige

    Skulder och straff

    Jag lyssnade på P3 dokumentär om militärligan. Fem barndomsvänner som försöker göra snabba pengar och rånade bankar i början av 1990-talet. En av medlemmarna berättar hans version och hur han tänkte. Jag tyckte att han känns ärlig och öppen och jag kan följa hans tankegångar. 

    I slutet berättar de att de fem tillsammans blev dömda att betala 30 miljoner i skadestånd till offer och så där. Nyckeln här är ordet tillsammans. Så fort någon av dem tjänar pengar tas pengarna och skulden betalas så sakta av. Så en person kan tvingad betala allt istället för att man delar skulden på fem så får alla betala av sin del. Det gör att personen som blir intervjuad inte jobbar. Han verkar jobba svart och byta tjänster med folk. Han lever utanför samhället. Och jag förstår honom. Han säger att han gärna betalar sin del av skulden, alltså en femtedel av 30 miljoner men att han vägrar betala mer. 

    Är det inte konstigt? Det är svårt nog att betala 6 miljoner men att aldrig få hamna på fötter och tvingas leva utanför samhället är det inte (ännu ett) konstigt system vi har här? Varför är inte skulden personlig? som jag skrivit förut så straffar vi medborgare som gör ett ekonomiskt snedsteg hamnar hos kronofogden eller får en Annan typ av skuld hos staten så otroligt mycket hårdare än mördare, våldtäktsmän eller djurmisshandlare. Märkligt tycker jag! 

    Kommentarer inaktiverade för Skulder och straff