-
Semester som bonusmamma
Jag tänkte göra ett försök att summera min allra första semester som bonusmamma, och jag hoppas att det kan vara intressant för någon att läsa. Som jag redan skrivit om inledde vi vår semester med en tur till Frankrike, i det ingick ca 440 mils bilresa. Utöver detta har vi haft 2,5 veckas semester på hemmaplan och en halv vecka där jag helt enkelt rymde till Natalia på Island och hade helg magiska dagar. (Jepp, återkommer med separat inlägg om den resan).
Så vi blandade friskt och vi utmanade oss lite. En enkel lösning hade ju varit charter med all inclusive och sen raddat upp lite spännande sommaraktiga upplevelser väl tillbaks i Sverige. Hur har det då gått? Jo tack mycket bra. I Frankrike var det mycket fokus på bad, mat och kusinhäng. Vi var fem vuxna och fem barn, något som så klart underlättade belastningen. Jag vaknade tidigt och fick till morgonjoggingturer som rensade hjärnan och jag och T samarbetade bra med all matlagning.
Så om vi jämför med tidigare semestrar så måste jag säga att det här är mer min melodi. Att ha en familj att hänga med, barn som ibland är sugna på att hitta på något (badhus, jordgubbsplockning, Ullaredsutflykt eller bara ut i skogen) och ibland bara vill hänga inne och spela spel på PS4 eller iPad. Till stor del har jag hängt på, varit inkluderad eller till och med bjudit med barnen på mina aktiviteter – men jag har också passat på att göra saker själv. Varit på sommarfest, tjejkväll och Island. Jag har försökt att blanda och hitta en balans och det känns som att jag gjort det.
Min roll som bonusmamma är ju också till stor del beroende av min sambo, att mr T bjuder till och visar att jag är viktig och vill ha mig med. Han har till stora delar gjort en bra insats, men i slutet av ledigheten sjönk han ner i ett mentalt mörker. Vi tar det också i ett separat inlägg, men alltså det här med barn och familj. Det är magiskt! Och nu är jag grymt taggad på biologiska juniorer…
-
Bonusfamiljer.
Tänk vad det kan kännas bra att få läsa en bok som bekräftar att man inte är onormal, konstig och irrationell? Eller vänta, irrationell är jag ju, det vet jag. Men det finns fler där ute i världen som är det. Som reagerar som jag på typ liknande situationer. Det är ett mönster, som man inte pratar så mycket om – men som identifierats och det finns böcker om det. Jag har bara läst några sidor i en av böckerna som jag blev tipsad om, men det känns redan bättre.
Att jag är knäpp som får känslomässiga utbrott och känner mig osedd – det är vanligt för bonusföräldrar. Vi som inte har barn sen tidigare och inte förstått att när barnen kommit till världen finns det inget som kan tävla med dem om uppmärksamhet. Oavsett om barnen är hos er eller den andra bio-föräldern.Lunchade med min bästa vän E igår,och hon bekräftade den där känslan av att bli nedpetad. När hon blev mamma för 8 år sedan mindes hon plötsligt att hon stundtals var svartsjuk på sin dotter. För sambon hade helt plötsligt bara ögon för dottern. Så det verkar inte vara unikt, men det lite unika är att jag blev nummer 4. Jaja, det är i alla fall med stor nyfikenhet jag fortsätter läsa!