• Funderingar,  Girlytalk,  Kärlek,  livet

    Relationer och bitterhet

    Jag måste få reflektera lite. Nyligen googlade en vän till mig sin pojkvän sen 5månader. Det hon hittade skapade inte direkt stor lycka. Han hade ett badoo-konto. Som senast uppdaterats med nya bilder i slutet av november. Visst kanske har tecknen funnits där. Ointresset att satsa på relationen. Att inte introducera henne för familj och vänner. Men ändå, känslorna som han väckt hos henne. En skadad fågelunge, med svårigheter men enorm vilja att ha djupa samtal. Som hittat lite trygghet och lugn hos pojkvännen. Känslor som trots allt överlevt hårdgranskning och detaljerade anlyser. Nu kraschlandade det.

    Det fanns inget utrymme till förklaring eller försvar. Han dömdes utan vidare undersökande eller ens ha blivit kontaktad (utöver ett sms). Så klart fanns tårarna där. Men också bitterheten. Hur svag och naiv hade hon inte varit? Hon borde ha förstått? Hur kunde hon ha litat på honom? Alla män är svin.

    Ja, det var summeringen. Hon var dum i huvudet och alla män är svin. Och de tusen frågorna, som hon aldrig kommer att få svar på. Jag är glad att får vara stöd, men jag är rädd att hon kommer bli än mer bitter. Hon har höga krav (vad hon än själv påstår), skyhöga krav skulle jag till och med påstå. Vilket resulterat i långa perioder av singelliv, och än mer bitterhet. Jag hoppas att jag aldrig hamnar där. Aldrig, aldrig. Livet är för roligt (och kort) för att bli bitter!

     

    Kommentarer inaktiverade för Relationer och bitterhet
  • livet,  V,  vänner

    “Det kommer vara jättevarmt!”

    En sak som jag har märkt senaste åren, egentligen sedan jag blev frisk från olyckan och började resa mer och göra av med mer pengar, är att många av mina vänner och människor i min närhet är ganska bittra och avundsjuka.

    T.ex. Nät vi bokade resan till Frankrike så påpekade många att det kommer vara olidligt varmt, att man inte kan se allt på bara en vecka eller berättade var de hellre hade åkt.

    Och det är framför allt våra vänner som valt att få barn tidigt och att hon ska vara hemma resten av livet som alltså valt att ha en sämre ekonomi än oss som har jobbat och pluggat och ännu inte har barn.
    Och det gör mig ledsen. Att de inte kan glädjas med oss. Eller ens låtsas vara glada. Varför är man så?
    Är det för att man själv vill men inte har möjligheten? Eller är vissa bara mer bittra än andra? Missunnsamma?

    Ja, de är väl inga riktiga vänner helt enkelt.

    Kommentarer inaktiverade för “Det kommer vara jättevarmt!”