• Girlytalk

    Som vän är jag besviken 

    Den här veckan har jag varit besviken på vänner. Den ena ställde in ett projekt vi drivit ihop de senaste åren med motiveringen att hon har omvärderat sitt liv och då inte hinner. Hennes del är minimal men viktig utan den delen hon gör går inte projektet att genomföra så det blev nedlagt. 

    Min del i projektet är redan klar, jag är en person med framförhållning, så jag är besviken men tyvärr inte förvånad hon hoppar ofta av saker när det blåser en pust av motvind.

    Och så år jag som person och vän, det som ska bli gjort eller det vi kommit överens om det gör jag. Jag har bog aldrig hoppat av ett projekt innan det är fullgjort eller min del i det är slut, för har man lovat så har man. Detta kan ju vara en egenskap som stjälper också, där jag gör mer än jag orkar lixom. Men så är jag och därför blir jag så fruktansvärt besviken när andra inte gör det, utan hoppar av, drar sig ur eller bara skiter i saker vi har kommit överens om. 

    Andra saker som gör mig besviken i vänskapsrelationer är: vänner som aldrig hälsar på, vänner som aldrig svarar ja på inviter, vänner som inte svarar på sms (eller dylikt), vänner som inte kan prioritera en fika utan barn, vänner som inte kan prioritera mig när jag väl är i Sthlm/Sverige, vänner som glömmer födelsedagar. 

    Jag är en besviken vän, helt enkelt. 

    Kommentarer inaktiverade för Som vän är jag besviken 
  • vänner

    Besviken

    Jag har skyhöga krav på mig själv, jag presterar bra men ibland blir det ju så klart åt det andra hållet. Just nu är det åt andra hållet, för med höga krav på sig själv så kommer höga krav på andra. Jag skulle aldrig kräva av någon annan det jag inte skulle göra själv. Men jag gör väldigt mycket själv.

    Jag bjöd in till brunch och en av fem har svarat. Idag känner jag mig riktigt besviken över det och jag blir nedstämd och tänker: fuck it! de är inte mina vänner längre. Ja jag är absolutist! Antingen eller, inget mellanting. Det händer relativt ofta att jag blir besviken på vänner även om jag har lärt mig att jag har för höga krav. Jag går genom eld och vatten för vänner och därför är det minsta jag förväntar mig av dem att de ska svara på en inbjudan till brunch.

    ior-citat_5389cfea9606ee239196562a

    Ska skjutsa syrran till flygplatsen, vilket så klart gör mig ännu mer deppade, men som tur var är V hemma och det är ju familjer på äventyr ikväll. Så snart är jag glad igen!

    Kommentarer inaktiverade för Besviken
  • vänner

    Vänskap: glad och sur

    I helgen var min bästa vän här. Vi har känt varandra hela livet. Senast hon var och hälsade på mig var i London för 2 år sedan men vi ses alltid när jag är hemma och pratar/smsar/mailar varandra flera gånger i veckan. Hon vet allt om mig och jag kan säga allt till henne utan att hon dömer eller blir arg.
    Vi har pratat framtid, barn och om våra respektive. jag har fått massor av energi, känner mig lättare och det är så välbehövligt att ha de där vännerna som man kan vara helt öppen med. Snacka skit, diskutera problem, komma vidare, älta, ja ni vet.

    Men samtidigt som jag är glad och tacksam för hennes besök så är jag lite sur.
    Hon kom 22:00 i fredags och åkte kl 12:00 idag söndag.
    Hon slutar jobbet kanske vid 15 på fredagar och hade säkert kunna gå tidigare och hon hade kunnat ta ett flyg här ifrån vid 18-tiden så hade vi haft mer tid men ändå kommit hem i tid. (Det är så jag gör när jag reser hem, fast åt andra hållet). Jag vet att hon tog de billigaste biljetterna och jag vet att hon verkligen inte behöver ta de billigaste biljetterna. Och det är så tråkigt när vi ÄNTLIGEN! får tid tillsammans så väljer hon att åka hem tidigt/komma sent.

    Jag vill verkligen inte låta otacksam för hon tog sig tid och pengar för att åka hit, men det känns så onödigt att snåla på just detta. Och jag är lite besviken trots allt.

    Kommentarer inaktiverade för Vänskap: glad och sur