• tankar

    Generationen utan inre frid 

    Jag har haft besök av en vän över påsk. En av mina bästa vänner, vilket är vad som krävs när jag inte mår helt bra, har ångrat några gånger att hon är hör pga att jag är för trött och sliten för att vara ett bra sällskap. 

    Min vän är otroligt mediaberoende, hon ser väldigt väldigt mycket på tv, surfar konstant på mobilen och lyssnar på musik. Det är aldrig tyst i hennes liv. Varje kväll somnar hon med TVn på och om hon vaknar på natten så måste hon sätta på TVn igen för att kunna somna om. Och det känns bara så sorgligt. Att inte kunna hitta ro eller frid i sig själv för att somna eller slappna av. 

    Jag kan också efter väldigt stressiga dagar eller när jag mår dåligt (försöker undvika att spy) använda TVn för att gå ned i varv och möjligen slappna av, men det är undantag. 

    Kommer vi bli generationen utan förmåga att hitta frid, avslappning, glädje och lycka inom oss själva? Var ska vi då hitta den? Och hur kommer detta forma våra barn? För mig är det helt otänkbart att en ettåring eller för delen sexåring skulle se på tv till hen somnar, men varför skulle inte de få om vi gör det? Och hur ska vi lära barnen att somna och slappna av utan media om vi inte kan göra det själva? 

    Kommentarer inaktiverade för Generationen utan inre frid 
  • tankar,  V

    Vs sämsta sida 

    V har en väldigt dålig sida som driver mig till vansinne. Han är internetberoende. 

    Jag älskar internet, löser runt 10 bloggar dagligen, bloggar ju själv och läser svenska nyheter och streamar mina favoritserier både från USA och UK och Sverige. Men att vara utan mobil och internet är så otroligt skönt! 

    V kan inte vara utan internet. Här om dagen höll vi på att möblera om och då var vi tvungna att dra ut internet, mitt i allt gick V på toa, han tar då med sig datorn och när han inser att vi inte har internet så får han panik och vill hämta sin mobil för att få internet. Då har han dessutom varit uppkopplad sedan han vaknade 3 timmar tidigare. Det finns inget annat ord för det än att det äcklar mig. 

    Och jag vet inte alls hur jag ska kunna hjälpa V att komma ur de här dåliga vanorna. Det är absolut ett beroende och något som V är medveten om man inte kan eller kanske inte vill bryta! 

    

    Har ni några tips? 

    Kommentarer inaktiverade för Vs sämsta sida